Dålig dag
Monday, July 30, 2007
Morgonen, efter väldigt lite sömn under hela veckan tidigare och speciellt helgens lajv, börjar med att bilen har fått punka. Nej. Typiskt. Vet ju inte ens vad busshållplatsen utanför mitt jobb heter. Kom lite sent men jobbade på och klarade mig bra. Eftersom jag sitter själv i bilen nu så är jag inte beroende av någon annans tider i alla fall.

Lajvet var helt ok, utan de bra spelkamraterna jag hittade (ni vet precis vilka ni är och ni vet att ni måste dyka upp på "en stilla middag med familjen") hade jag dött av tristess. Precis som jag förmodade så hade arrangörerna glömt birollerna helt och vi blev förvissade som statister. I vanligt ordning vägrar jag men hade otroligt svårt att hitta min roll, komma in i den som jag alltid gör annars. För mycket annat har hänt och sätter sig på näthinnan.

Hur tänkte Volvo när de sätter saftblandaren på min lasbil högst upp och utåt ifrån sidan? Och ja, koppen åkte av idag igen. Men jag tror att jag kan rädda den om jag bara lyckas hitta någon väg att klättra ca 4 meter rakt upp på en lastbil.

Letar fortfarande lägenhet med ljus och lyckta. Vad som helst som är billigare och lite närmare stan!

Dagen fortsatte hur som helst med gräl, gnäll, ett par fler blåmärken av mitt jobb, en glömd karta och som sagt, en saftblandare mindre. Nåja, hade kunnat bli långt mycket värre.

Fick fresten höra att jag var lik Ronja Rövardotter, stämmer det? Inte bara till det burriga håret utan även personligheten. Värt att fundera över, vet bara inte om det är bra eller dåligt. Men jo, även jag skriker på våren, är busig och hittar gärna på äventyr även om hon är mycket mindre rädd för mörkret än vad jag är.

Dagens låt: Prodigy - Smack my Bitch up
Dagens You Tube: Sanningen om Marika


Dagens längtan: Nine Inch Nails - 7 agusti! Varning, ormar i videon!
Alldeles ensam
Monday, July 23, 2007
Äntligen, förra förra fredagen - fredagen den 13 började sådär som man förväntar sig av en fredag med dåligt rykte. Surgubben hade tittat fel på sin semester och hade en vecka kvar. Gah! Så jag satt hela förra veckan men honom igen. Men idag var jag så äntligen ensam med Wolfgang, som jag döpt lastbilen till. Sitter högt däruppe, lyssnar på bandit, skrålar med, har illröda små flätor och skuttar från rum till rum oavsett väder. Det är med andra ord ett helt jäkla ok sommarjobb. See the smile.

Blev meddragen på medeltidslajv för några veckor sen, usch! Jag som lovat, eller tänkt mig att aldrig åka igen. Men tji fick det. Och fasiken vad roligt jag hade, allt tack vare en grym intrig som jag plotade ihop med killen som fick skjuts av mig till området. Totalt otippat och ovärderligt. Och nu var det dags igen, Ronja inspirerat. Vem kan säga nej till att få leka med i den filmen som man älskade som barn? Älskar fortfarande? Oavsett om det är medeltid eller inte? Sen blir det ialla fall Stilla middag och andra coola nutidsprojekt för hela slanten och kläderna ligger ju redan där. Plus att jag verkligen behöver bli av med ännu mer vuxenpoäng men jag har en känsla av att det går rätt bra. Det är motiveringen att åka på medeltidslajv i alla fall och att leta liten billig lägenhet, dricka något för mycket och stanna uppe hela natten.

En timme efter sängdags för mig nu, vill inte sova alls. Går upp kl 5 på morgonen, alltså ungefär 4 timmar innan jag vaknar alls. Den "nya" dygnsrytmen som jag haft i 5 veckor sätter sig inte alls. Visst, jag är trött nu men det är bara för att jag inte slutade jobber förens kl 19 idag. Men oavsett när jag somnar är jag lika hopplös på att gå upp, ända skillnaden är om jag somnar i frukosten eller inte. Och visst är det jobbigt att det regnar men en del av mig är bara oförskämt nöjd, det är ju surgubbens första semestervecka och jag har ingen vit Tshirt på mig så det funkar.

Dagens hatområde: Vällingby där de bygger om och min gamla karta inte alls stämmer in på verkligheten längre. Och nej, jag kan läsa kartor trots att jag verkligen önskar mig en liten kompass som nyckelring.
Dagens varning: Jag väger ca 16 ton, är 12 meter lång och kan göra ont, spring inte ut framför mig!
Dagens Youtube: Gammal musikfavoritband Bush, skrämmande att kunna säga att man lyssnat på dem i mer än 10 år! Enjoy!

Sammanlagda funderingar
Sunday, July 08, 2007
Jag har noterat ett underligt fenomen. Upptäckten började redan för 10-15 år sen men jag har inte blivit medveten om dess utbredning förens på senaste. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, det är så svårt att ta på. Eller nja, egentligen inte. Precis som alla gamla cdn eller kassetter blir Queens greatest hits när man lämnar dem i bilen för länge verkar alla äldre gubbar o tanters jackor bli gul beiga med läskigt tyg som känns obehagligt mjukt mellan fingrarna, så att man nästan fastnar, och innanfodret ljust och småmönstrat.

Nästa gång du ser dem, de med grått hår som berättar sagor för oss om vi är snälla, titta på deras jackor och undra - vart kommer alla dessa ifrån? Finns det en enorm marknad för gul beiga jackor som ingen annan har upptäckt? Är det ett mode i den äldre generationen? Vart kommer de ifrån och varför, varför i all världen har så många på sig dem? Eller är det samma fenomen som med Queen, om en äldre herre har på sig en favoritjacka tillräckligt många gånger så börjar den långsamt morffa/transformera sig in till detta underliga tyg.

Mina argument faller platt, jag tar tillbaka och erkänner att jag haft fel. Det är inte alls ok att äta kött, det är inte svårt att få i sig tillräckligt med näring och människan har inte alltid ätit kött. Läste några riktigt skrämmande siffror idag om hur mycket färskvatten de olika matvarorna behöver.

1kg potatis: 160 liter
1kg vete: 1 200 liter
1kg ost: 5 300 liter
1kg kycklingkött: 6 000 liter
1kg nötkött: 15 000 liter



Fatta! 15 000?! Det är ju absurt! Bara för att vi ska få äta kött? Dessutom så har studier visat att människan inte alltid ätit kött utan att det var ganska svårsmält för förtidsmänniskan och svårt att jaga. Landskapen kommer inte att grå igen, det finns andra metoder än slakt. Djuren behandlas på ett vidrigt sätt men för de som inte kan förstå att djur har känslor precis som vi finns det andra argument. Djuruppfödningen är en av de största källorna till kväveutsläpp i Sverige idag. Det medför till övergödning av sjöar och vattendrag som leder till fiskdöd och förstörda sjö och vattenbottnar bland annat.

Varje år dödas 70 miljoner kycklingar bara i Sverige och deras levnadsförhållanden är vidriga. Även de nya "bra" burarna är inte bra och de efterföljs tyvärr inte så ofta som ska ska heller, ofta får hönsen aldrig se dagens ljus alls. I Sverige är det tillåtet att ha 36 kilo kycklingar på 1 kvadratmeter, det vill säga 24 kyklingar som väger 1,5 kilo st. På en kvadratmeter! Och mer hemska fakta finns. Kycklingarna dör ofta i transporten till slakterierna, de självdör eller skadas och det rör sig inte om några få utan årligen ca 150 000 individer. De lever i drygt 35 dygn och de som ska ätas upp av konsumenterna får gå hungriga för om de skulle få äta så mycket som de skulle vilja så skulle de dö i förtid pga av aveln som gjort dem extremt snabbväxta. Tänk efter innan nästa kycklingfilé. Det är dags att inte bara göra något för djuren utan också för miljön. Det är inte ok att blunda längre. Jag kan verkligen förstå att det är svårt att säga nej till allt på en gång men varför inte äta vegitariskt till lunch? Eller välja bort köttet en gång i veckan? Varje gång du gör det så räddar du inte bara liv utan värdefulla jordresurser, miljön, färskvattnet och hjälper till att få en bättre värld tillsammans.

Dagens youtube och band: Takida

Årets sida: conspirare.se
Dagens film: The Queen, helt klart sevärd. Mycket välspelad.
Vuxenpoäng
Saturday, July 07, 2007
Vill inte ha fler, gör allt jag kan för att bli av med de överflödiga jag redan har men för att det ska lyckas behöver jag pengar. Alltså måste jag skaffa ännu mer vuxenpoäng genom ett jobb för att bli av med dem, bissar loop. Jobbar som lastbilschaffis nu på sommaren. En ren klasch med allt annat i mitt liv. Komvux är äntligen klart, äntligen. Men när jag fick slutbetyget i handen undrade jag bara varför i all världen det här skulle göra en skillnad för min framtid och att det var så underligt att alla var ute efter det här. Visst, det är bra bokstäver på pappret och det hade varit bättre om jag skulle kunnat vara sams med fler lärare men det kändes iaf så onödigt.

Försöker få upp modet att ringa min hyresvärd och be om en inspektion, vill flytta härifrån men måste tokstäda innan han kommer. Alltså en loop, men eftersom jag är feg så vågar jag inte börja. Hittar alltid annat att göra.

På dagarna ser jag baksidan av den vidriga konsumtionen alla bidrar till. Jag vill inte vara en del av den. Försöker desperat göra mig av med alla mina sånna begär och alla min överflödiga prylar som jag inte behöver. De äger mig och inte jag dem. Känner mig alltid lättare när jag kan ge bort något. Allt som är i schysst tillstånd ger jag till second hand och hoppas på att stoppa onödig nyproduktion på det sättet.

Åter igen fattig som en kyrkråtta. Då csn bara betalar ut halva studiemedlet den sista månaden och lönen är fördröjd så finns det ett stort hemskt glapp på kontot. Soc förhalar min hyra. Betalat av den så gott jag kan men det fattas fortfarande. Mat får vänta. Börjar leta saker jag kan sälja och tittar mig om efter någon annanstans att bo, den här hyran är för mycket. Eftersom jag inte vet hur länge jag ska plugga så kan jag inte ta en studentlägenhet men jag måste hitta billigare boende, mindre stadgat också för den delen. Men soc säger också att det är ju mitt val att sudera och det är inte alls säkert att jag har rätt till pengar trots att jag började jobba innan skolan tog slut. Känner en gubbe som hamnat på gatan pga av soc nu, inget missbruk bara hamnat mellan storlarna. Var har jag att gnälla på i jämförelse med hans lidande? Behöver ända skriva av mig. Orättvisorna bedövar mig.

Har skutit upp massa saker till nu. "Det där tar jag hand om när jag är klar med komvux och jobbet har börjat..." Tiden går. Jag orkar inte med. Min mailbox sprängs. 64 olästa mail. 121 stared (saker att göra, svara på, läsa). Ångest. När jag är ledig försöker jag vara ute eller så sitter jag bara o stirrar i tyst trötthet. Dragit ut TV kontakten. Vill inte använda den. Försöker motstå. Vill inte bli mer dum än jag behöver. Om jag flyttar vet jag inte om jag vill ha den med mig. Orkar inte fastna och tappa bort timmar på något som egentligen är totalt oviktigt men samtidigt är det en av de få sysselsättningarna som kan få min hjärna att lugna ned sig, slappna av och vara tyst. Finns det något annat jag kan göra där jag inte gör något? Där jag inte behöver prestera? Där jag bara kan slappna av utan att somna, som händer när jag öppnar en bok?

Behöver verkligen ta tag i alla projekt. Storstädningen. Rensning av dåliga sysselsättningar. Men vart ska jag börja? Listan hopar sig och jag hukar mig, blundar. Får jag fly nu? Är det ok om jag går och gömmer mig här borta? Bara ett litet tag?

Reklamen dimper ned i brevlådan. Hur svårt ska det vara att läsa den överstora skylten med "Rädda skogen! Igen reklam tack!" på dörren? Nästa gång borde jag hinna ut till brevbäraren och ge honom/henne ett par glasögon.

Var på klassåterträff med 9:an för några veckor sen. Absurt. Alla de som verkligen ville träffas igen var inte där. Jag hade tappat kontakten med precis alla. Men min gamla bästis var där och vi började prata igen. Insåg hur mycket jag hade saknat henne och hoppas kunna behålla henne den här gången. Skumma sammanträffanden, hon jobbade på samma spel som jag deltog i senare. Föga förvånande hade vissa lyckats jävligt bra men andra som en själv var lika vilsna och stutsade fortfarande runt vilket var skönt att se. Inte bara jag som vägrar bli vuxen?

Lastbilschaffisen som jag jobbar med nu, och som ska gå på semester om en vecka och jag ska ta hans trakt, är grymt bitter. Trodde jag svor och gnällde över allt men har tar priset. Om jag låter sådär när jag pratar, klagar över allt och bara är negativ så måste jag verkligen ändra på mig men han drar verkligen ned en. Skattar när jag frågar något, förstår inte vad jag säger när jag försöker ta upp någon diskussion. Blivit mer och mer tyst, svarar med nickningar och försöker att hålla med honom men exploderar med jämna mellanrum. Bland annat när han säger "Titta där kommer en sån där självmordsbombare!" och pekar på en kvinna i heltäckande slöja, snackar skit om invandrare eller tycker att han inte behöver göra mer för miljön och måste äta kött varje dag. Då står jag inte ut. Han förstår knappt vad jag säger. Undra om jag uttrycker mig underligt eller om han helt enkelt är för inrotad för att tänka. Låt mig aldrig bli sån! Visst jag trivs, tycker det är jättekul att köra stor bil (han är 12 meter lång och väger 16 ton olastad, får en bissar känsla av makt när jag kör förknippat med viss osäkerhet och en stor respekt för omvärlden), men jag vill inte fastna i det här jobbet. Det är en bra sak att falla tillbaka på men jag vill aldrig nöja mig med det här. En snabb källa till pengar, det är allt.

Dagens surgubbe: lastbilschaffisen jag spenderat de sista två veckorna med (Shit! Jag har jobbat i tre veckor nu?!)
Dagens film: "CashBack" - grymt bra se den!
Gårdagens film: "Säg att du älskar mig" - Bra och sevärd. Tänka film. Obehagligt att Erik, en av skådisarna, dor där jag åker förbi varje dag.
Dagens person: Sus - Syrran som behöver alla kramar hon kan få!