isobelll - with 3 l

Såhär ser det ut när flyttkaoset fortsätter och det känns som om det bara blir värre. Inget ljus på horisonten. Eftersom man river ut mer och mer prylar ur skåp och skrymslen så blir ju högarna aldrig mindre. Och min älskade lilla Doris ska få ett nytt hem. Hon som varit en så trogen vän i alla de här åren. (Doris är min diskmaskin).

Idag har jag mest stått och sett förvirrad ut. Vilken pryl ska i vilken kartong? Vad är värt att spara, vad är värt att spara i Småland hos morsan? Vad är säljbart? Hämtat stor bil med dragkrok som vi ska köra ned till småland imorron. Tack till Kazais päron!

Dagens musik: K-Pist på hög volym

Har äntligen äntligen fått min efterlängtade kamera tillbaka eller jag fick hämta ut en ny. Vilket var jättebra eftersom den är lite bättre och i en läcker röd färg.

Vet ni hur jobbigt det är att fixa pass? Urjobbigt! I alla fall om man är tysk medborgare. Tror de behöver papper från allt jag har någonsin gjort. I Tyskland har man inte personnummer så man måste intyga på massor av andra blanketter att jag faktiskt är jag. Plus att med de nya biometriska passen så måste man lämna fingeravtryck, läskigt!

Sjukt irriterad ännu en gång på det svenska hyrsystemet. Måste nu betala två st dubbelhyror för att ingen vill flytta in här innan, trots att nästa hyresgäst bor inom samma bostadsbolag. Blä! Någon som vill spontan sponsra mig med tio papp?

3 dagar har nu gått av det totala kaoset och snart borde vi se golvytan igen. Har dragit ut allt ur tre frod.
Note to self: Skaffa inte frodsutrymmen!

Min älskade lilla Nanowo börjar gå mot sitt slut. Han ligger bara och sover, myser och blir pysslad på. Han orkar inte ens klättre upp i sin hängmatta eller gräla om maten med Kaminari. På ett sätt vill jag verkligen att han ska leva länge länge till, självklart men om han måste dö (vilket tyvärr alla måste någon gång) så vill jag att han gör det hos mig. Hos sin mamma. Försöker bära omkring honom och ha honom nära mig så mycket jag bara kan. Men det är jobbigt att var tionde minut kasta in en lång blick i buren och leta efter hans små andetag. Älskade lilla vän... (det är jag och Nanowo på bilden)

Dagens låt: Prodigy - Smack my bitch up

Jag och Annika pratar om Pervasive spel i P3 imorse. Oändligt nervöst men spännande =) Lyssna och slå inte ihjäl mig för de kanske något snabba och flumiga pratet. (Bilden är tagen från spelet prosopopeia.)

Äntligen är det över! Nästan i alla fall, rent praktiskt borde det värsta vara över. Sverok tiden lider mot sitt defenitiva slut. Är så sjukligt trött på det hela. På det sista mötet, efter en riktigt jobbig dag, blev jag personligt påhoppad för min dåliga närvaro under året bland annat. Och ja, jag har knappt varit där men mitt liv råkade komma i vägen och dessutom dog mitt egagemang när det visat sig att sverok inte står för de värderingar jag gör. Att jag kämpat för något som inte förbundet vill. Då har jag inget där att söka och framförallt inte när min framtid tog långt mycket mer plats än jag hade väntat mig.

En av gårdagens bästa stunder var att gå på spontan promenad med Cat och hamna på lekplatser. Den vid rådmansgatan har ett astufft interaktivt datorspel med rutor som var alldeles för avancerat för oss men vansinigt cyberpunk coolt. Rekomenderas. Men det toppades av Hagaparkens nya klätternät. Var som ett gigantiskt spindelnät med hög skrattfaktor. Den sköna röda belysningen och lagom kallt klart väder. =)

Påföljande fest var över förväntan. Var löjligt stålt över de chokladpralinerna jag hade bakat och gett till värden. Kom hem då väckaklockan redan stod på hög volym och det är alltid ett bra tecken på en skön kväll med nya bekantskaper.

Just i skrivandets stund måste jag som stolt "mamma" berätta att en av mina råttor precis har lagt sig rakt på den andra i ena hörnet av buren. Visst brukar de ligga i en salig röra i deras hängmatta men det här var något jag inte sett förut, fräckt men ser vansinigt mysigt ut. Är på sjukt bra humör överhuvetaget och hoppas att bakfylleångestens land aldrig hämtar in mig i dess famn. Morsan är på väg hit och denna vecka består av kaos städa, packa, sälja, myrorna, renovering och sist men inte minst flytt. Öppna händer är välkommna!

Igår sålde jag så äntligen min säng, och en bunt andra prylar. Blandade känslor. Sängen har betytt mycket för mig. Varit min tröst och mer än bara en säng, låter säkert fånigt men jag har alltid varit löjligt stolt över mina 180x200 cm av pure mys. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra i den nya lägenheten. Antingen tar jag med mig soffan och sover på den tills jag hittar något mer stabilt eller så gör jag som nu och blåser upp min lyxiga luftmadrass. Den var faktiskt mycket bekvämare än jag minns den och bara 20 cm mindre än min säng.

Underlig känsla överhuvetaget att se sitt hem lösas upp i bestånds delar och förstå att saker inte har ett sentimentalt värde bara för att man haft dem länge. Att det är så obegripligt skönt att bara låta saker gå. Rensa för glatta livet och se leenden på andras läppar när de får/köper saker billigt av mig. Ända riktiga problemet är nog att göra sig av med allt skrot som har "potentialitet" för olika konstprojekt som snurrar i huvet och jag inte riktigt vet om de någonsin blir verklighet. Hamsterns tid har kommit till sitt slut.

Nya Zeeland är fortfarande ett orosmoln. Skolan har sagt ja via mail men jag väntar fortfarande på de officiella papperna ska gå igenom. Nervöst. Tänk om de ändrar sig. Tänk om jag sedan inte kommer in på någon av skolorna när vill för Bachelor programet? Tänk om jag inte har råd? Vad vill jag ha med mig i sånt fall? Och hur mycket kommer jag sakna vänner och Sverige? (Läs Stockholm). Mest men kanske märkligast är att jag är orolig för att det inte finns lajv där, garanterat inte på det utvecklade planet som här men jag har väl inget val, måste få ihop folk där och lära dem. Är beroende.

Blandade känslor, obeskrivlig lycka (och nervosistet om det går igenom) för min dröm som jag haft så länge. Overkligt, händer det här verkligen? Jag kommer sakna de meningslösa sms krigen med Kazai, de söta blickarna från vänner jag trodde jag aldrig skulle kunna få, mina älskade råttor och självklart mamma. Rädd. Kommer jag klara mig? Och samtidigt vet jag att jag måste. Det här är det jag egentligen vill, trots allt tvivel som nu uppstår. Det är det här jag kämpat så länge för.

Nya favorätten: Varm rotfrukts sallad med fetaost och gröna bönor.
Dagens citat, som jag minns det: "Jag är så trött på att teoriern är så teoretisk." Kitty och jag på väg till lekparken.
Bästa lekplats: Hagaparkens nya klätterställningar, sjukt kul!
Dagens musik: Anthony - Cripple and the starfish (Tack E för att du löste mysteriet med den vackra mansrösten i Björks - Dull flame of desire)

Nu äntligen äntligen har betongkursen börjat och en ny utmaning står och knackar på dörren. Vet ännu inte vad jag ska göra för projekt men tankarna snurrar för fullt. Ett orerhört mångsidit matrial som kan användas på många fler sätt än jag tidigare har trott. Och det är mycket äldre än vad man kan tänka sig. Redan för ca 5600 år f.kr. så har visste det hur skulle lägga betonggolv. Men som vanligt glömde vi hur man skulle använda det och återupptäcktes igen vid indutrialiseringen.

Ett liknande blad visade våran underbara lärare att hon hade gjort i sommras. Jag vill också kunna!

Dagens matrial: Betong
Dagens låt: Freak Kitchen - Chest Pain

Idag hade jag den inte helt klara presentationen av Dave McKean. Läskigt men tryggt i klassen i alla fall. Men jag vill veta mer om honom, den sortens konst och allt som hör därtill. Hittade en kortfilm som han gjort och är djupt fastinerad.



Annars har dagen gått sådär. Varit grymt trött. På lunchen sprang jag för att låna några illutrerade serier med Dave McKean men serieteket hade stängt. När jag kom tillbaka till skolan startade lektionen en kvart tidigare än planerat. Stress. Ingen mat, allt gick snett och jag var mest superirriterad. Men efter lite användning av stress färdigheter så lyckades jag med resovisningen.

Dagens mellis (sällan jag äter mellis): keso med banan. Gott!
Note to self: Serieteket och annat som hör till kultur har alltid stäng på måndagar.

Måndagar är nu nästan lika illa rankade som söndagar på min lista. Det värsta är att jag nog inte ens kan skylla på mitt favorit hat objekt, den blåa sektorn. Dagarna skulle nog vara jobbiga i vilket fall som helst. Men då skulle man få titta på konst de andra dagarna i alla fall vilket är omöjligt för en student.

Överlevde Valentines day trots att det är slut mellan mig och Kazai. Fast jag tillbringade kvällen med honom. Precis som vi alltid gör, äta gott och glo på film till vin. Tradition. Men mysigt och bra. Vill inte ge upp det, vill inte ge upp bästisen. Även om det fortfarande är märkligt och jobbigt stundtals.

Festat och dansat mest hela helgen vilket nog inte alls var bra retrospektivt. Inte för att det inte var kul och bra utan för att jag nu sitter med läxor som jag antagligen inte kommer hinna klart med. Smärre panik och skuldkänslor.

Flashmob är något otroligt coolt och roligt. Och i lördags var det dags för Stockholm. På centralstation kl 15.45 stannade livet för ca 80-100 pers (tror jag att det var?) och vi frös fast i tiden för ca 3 minuter. Reaktionerna var underliga men tyvärr är man så inne i sitt att man inte kan se så mycket. hoppas att det kommer upp en video om hur det såg ut. Hur nyfiken som helst. För er som inte vet vad Flashmob så finns det en video nedan från Grand central Freeze. Samma sak som vi gjorde igår men något coolare. Imroveverywhere som är en grupp människor (någon form av gatukomiker/konstnärer tror jag) började med det här för några år sen i USA. Härligt att det spritt sig. Kolla gärna in fler av deras aktioner och andras flashmobs på Youtube. Jag en underhållande timme idag när jag glode igenom en del av matrialet.

Dagen borde även innehållit stora mängder tee, ett varmt bad med politiskt tidning i famnen, popcorn plus Greys Anatomy och målning av naglarna. Istället vet jag inte riktigt vart dagen tog vägen, glott på Greys Anatomy utan popcorn och gjort läxor alldeles för sent. Långt ifrån klar. Ståltråden tog slut och jag får improvisera vilt vilket antagligen är bättre eftersom det blir mer i stilen som konstnären, Dave McKean, som ska inspirera mig idag gör men det är väldigt mycket läskigare. Och Nej bakfylleångesten har inget att göra med något som hände utan den bara finns där vilket är en märklig konsekvens. En sån brukar jag inte få, bara hört talas om den. Eller så "missdiagnostiserar" jag den och det rör sig om vanlig Söndagsångest. Något som drabbar männskligheten alldeles för ofta, minst en gång i veckan faktiskt.

Lunchdemo är något jag kan rekomendera. Du hittar lite tid på din lunch efter att du blivit tipsad om en demonstration och gör lite samhällsnytta. Det gör att man känner sig lite bättre till mods vid läggdags. På alla hjärtans dag demade Rättvisepartiet Socialisterna på Mynttorget för könsneutralt äktenskap. Mycket bra tema att ta upp just den dagen. Jag håller inte helt med allt i deras politik men uppmuntrar alltid politisk aktion på rätt sida moralen.

Sen känner jag mig oerhört nöjd och självgod eftersom jag visste att jag hade rätt. Hatar Olympiska spelen, oerhört olämpligt att kasta så mycket pengar i vattnet för lite sport som blir hypat över alla gränser. Det handlar inte längre om bra friskkamp och få länder att skaka händer utan rest kommersiellt jippo. Nu har jag fått det svart på vitt att OS är något av de vidrigaste eventen som finns. Kina tänker skita i all etiket och moral för att leka vädergudar på OS den här gången. Skjuta molnen som är regnfylla med farliga kemikalier som inte alls har ute i naturen att söka bara för att några företag ska tjäna mer pengar och en hel värld sitta klistrad vid sin TV istället för att själva röra på sig? NEJ TACK! Att man överhuvetaget har ansett sig behöva använda dessa metoder vid andra tillfällen är vidrigt. Varför ska vi alltid behandla symptomen istället för orsaken? Om vi tog bättre hand om jorden skulle det här aldrig behöva hända, och det kommer bara göra saken värre!

Dagens låt: Morsans nya musik! Keep on going!
Dagens tema: Omotiverad bakfylleångest som leder till mindre läxor.

Visuell komunikations läxa. Budskap om miljö/kimat till riktad målgrupp. Det här är mitt resultat. Är och ser jättelätt ut. Bilden är lånad från www.istockphoto.com. Citatet är lånat från filmen nedan, där han har lånat det i sin tur från någon annan. Jösses. Mer arbete med andra läxor. Koncentrations svårigheter.

Dagens låt: Architecture in Helsinki - Debbie

Igår grälade jag hårt och länge med kameraföretaget, verkstaden och försäkringsbolaget. Idag ringde de mig igen och samma problem som igår hade hänt igen, försäkringen gällde inte. Men det gör den visst. Efter ytterligare ett par utskällningar, runt kopplingar och annat så sa det till slut att jag kommer att få hämta ut en ny kamera ifrån, och lyssna på det här, Siba. Va? Vänta nu? Jag ska hämta ut en ny kamera från Siba när den är köpt på Radars.se? Varför har jag väntat sen oktober på fel företag? Eller nej, jag ger upp. Jag får en ny kamera och orkar inte tjaffsa mer. Vill bara varna för Solid försäkringar, Radars.se och Siba.

En flyttbesiktning gjordes imorse på min lägenhet, ganska rimliga kostnader blir det för förslitningsskaorna. Hade verkligen ingen aning vad de skulle gå på och jag var livrädd för siffrorna. Eftersom jag och Xet hade kommit överens om att han skulle betala hälften, så messade jag honom men blev uppriktigt häpen när han frivilligt utan mer tjat svarade strax efter och frågade efter mitt kontonummer. Det finns hopp! Det är för övrigt samma X som jag skrev om i inlägget "X" för några dagar sen.

Klassen var helt plötsligt rörande överens idag. Vi har länge varit på drift ifrån varandra och jag känner väl inte att jag har så mycket gemensamt med många där. Sorligt men sant. Är återigen något av en outsider, någon som inte riktigt passar in men jag har vant mig. Det är ok. Idag stod vi enade. Men sorligt att det ska vara för att vi ger kritik till skolan. De håller inte vad de lovat, lektionerna är inte det vi behöver eller betalat för. Ialla fall inte alla. Det finns lärare och timmar som är fantastiska. Andra är inte det. Så är det väl överallt antar jag men här betalar vi pengar, mycket pengar för våran tid där.

Jag tänker kämpa vidare ändå. Vill göra det här för min egen del. Även om det är svårt just nu att koncentrera sig. Oron för pengar gör mig nästintill förlamad och för första gången på länge orkar inte inspirationen fram till händerna även om den finns där. Måste lära mig mer. Kroki lektionerna är mitt störrsta problem just nu, att få ned 3D till 2D är helt omöjligt. Det har varit funkis tidigare men fastnat totalt nu. Så om någon vet en bra kroki kurs, med billig avgift, så tipsa gärna! (Kroki är snabbskiss ofta med kol av en naken modell, det är inte jag som ritat bilden). Efterlyser konstruktiv kritik och pedagogik!

Har fortfarande saker kvar som jag måste bli av med, bland annat ett köksbord med åtta stolar och en stor dubbelsäng. Någon som vill ha? Eller kanske ett par vinterdäck? Hittat saker längst inne i gömmorna som jag försöker ge bort till folk nu, jag behöver dem inte längre och om jag lyckats glömma att de existerar så kommer jag inte behöva dem i framtiden heller. Har längtat efter att få bli kvitt alla prylar men inte vågat ta steget förens jag måste. Befriande. De äger snart inte mig längre utan jag dem.

Allt pappersarbetet tar tid, jag är hela tiden beroende av folk och de vill inte alltid arbeta så fort som jag vill.

Dagens filosofiska stund: jag har länge vetat att jag ser bilder när jag lyssnar på musik och hör bilder men aldrig vetat mer. Kan inte förklara vad det är jag ser eller hör oftast heller. Går inte. Märkt att rytm är något viktigt, något jag fastnar för i vad som helst. Musik, doft, känsla, konst, dans (självklart), smak. Antagligen inget ovandligt. När jag målar blir jag ofta frustrerad eftersom den färgen jag vill ha inte finns, alltså inte på tub utan den färgen finns inte i verkligheten bara i mitt huvud. När jag lyssnar på musik så tror jag att jag ser mer former och just den här färgen, eller färgerna än något annat. Ialla fall just nu. Fast det här är säkert fullkomligen ointressant! ;p

Dagens citat: "American note to myself number One.. Airplanes only take your body places. Your brain ha to catch up on its own."
ur "Books of Magic"

Dagens "musik": Mikrostanien

Saker jag inte förstår:

1. Pälskragar på jackor, totalt onödigt djurlidande!!
2. Mjukisbyxor på respektabla människor utomhus
3. Radars.se - de är den dummaste internetbutiken jag någonsin stött på. Hopplöst!
4. Rökning, framförallt runt omkring mig
5. SLs klockor och tidtagning (Stockholms Lokaltrafik)
   
6. När städat är tillräckligt städat

Note to self: Ring jobbiga internetföretag minst tre gånger per dag och tjata av deras öron, de kan nämligen inte sköta sig själva.

Övrigt så är livet just nu mest fyllt med pengaångest av grymma höjder. Flytt. Nya Zeeland. Pappersprylar som måste fyllas i. Massvis med myndigheter, företag, försäkringsprylar som alla krånglar samtidigt.

Veckans låt: Björk - The dull flame in your eays
Dagens låt: Shout Out Louds - tonight I have to leave it

Filmen är lång men sevärd. Hur borde vi förändra våran syn på kreativitet och interlligens plus många andra riktigt kloka tankar. Och jag skiter i om det är reklam med!



Dagens två citat:
"If a man speaks his mind in a forest and no woman hears him is he still wrong?"

"If all the insects would to disappear from the earth within 50 years all life on earth would end. If all humans being would disappear from the earth within 50 years all forms of life on earth would flourish."

Gårdagen var verkligen helt surealistisk. Känns fortfarande som om jag drömmer. Var på Kilroy idag och pysslade med pappersarbetet som ska skickas till NMIT, min nya skola. Tankar på vad jag ska ha med mig, levnadsomkostnader, tekniklösningar och självklart pengar till allt ploppar upp i tid och otid. Även tankar på flytten om drygt en månad. Säg till om du vill köpa en jättestor säng, TV eller köksbord med åtta stålar tex!

Det gäller alltså att klaga högljut på bloggen för att problemen ska lösa sig.

Riktigt sugig dag.

• Kameran. Idag har min kamera äntligen anlänt till verkstaden. Storyn är såhär. Den gick sönder i oktober. Jag tog tag med försäkringsbolaget som efter någon vecka vidarebeforade mig till radars.se där kameran är köpt. De i sin tur krånglade ett bra tag tills de kläckte ur sig att jo, de skulle skicka en fraktsedel på posten. Det här var i början av december. I mellandagarna ringde jag dem igen och gnällde, efter två veckors varje dag tjat så skickade de den via mail! Jag var nära att skjuta huvut av dem då. Till slut fick jag den och postade paketet.
  Här kommer nästa problem
  
  
  • Man postar inte brev i en videobutik, det vet väl för fan vem som helst? Men jo enligt dem så skulle jag det. Två veckor senare, idag närmare bestämt, så ringde jag företaget igen. De gav mig ett nytt nummer, denna gången till verkstaden och de berättade att de fått den idag och skyllde ifrån sig på videobutiken. Nä inte konstigt att de inte kan skicka brev, de är ju trots allt bara en videobutik!!!
    
    
  • Här kommer nästa roliga nyhet, de ska skicka kameran vidare till nästa verkstad, olympus egna. Jag verkligen hatar alla de där idioterna. Hade jag vetat det här hade jag direkt köpt en ny, det är helt enkelt inte värt det och jag har inte ens en aning om vad kalaset kommer att kosta. Bästa presenten ever som jag saknar djupt.
    
    

• Nya Zeeland. Jag har pratat med Kilroy education om en utbildning i Nya Zeeland. Jättespännande men eftersom deras terminer inte börjar förens i februari vill jag gärna hoppa in på en annan utbildning redan i sommar så jag slipper uggla här hemma. Det är i alla fall planen idag. Det är ca 12 timmars tidsförskjutning dit och jag har inte det bästa tålamodet just nu så mailen mellan Kilroy och universitetet går alldeles för långsamt för min smak. Verkar som om det skulle kunna gå men vågar inte hoppas riktigt förens det är helt klart.
  
  
• Svenska Bostäders studenslägenheter. Nästa roliga problem. Är med, eller tydligen var?, i deras kösystem. Ståd som första på en lägenhet och när de inte hade ringt mig på två dar ringde jag dem. De hade tappat bort mig och det tog ett tag tills de hittade mig långt inne i deras filsystem. Ja jag hade fått lägenheten MEN:
  
  
  • Rivningskontrakt tills Juni . Det innebär en ganska osäker framtid OM det inte är så att jag kan börja plugga i Nya Zeeland i slutet av Juli. Då är det bara en månad på någons välvilliga soffa jag behöver tillbringa. Och om jag ska dit så är det bra att jag flyttar. Lite billigare och mycket närmare stan =)
    
    
  • Jag trodde jag hade tappat bort lösenordet till den kön men det visade sig att jag inte fanns i deras register när jag tryckte på "glömt lösenordet". Mitt personnummer finns inte. Vad fan? Och min mail funkar inte så jag kan inte klaga på dem förens imorron.
    
    

• Gmail. På något mystiskt sätt så är det omöjligt att skriva eller svara på mail just nu. Verkar inte heller riktigt kunna klura ut vad det är. HJÄLP! Jag har skrivit i deras forum men får inga vettiga svar. För att försöka åtgärda problemet har jag ominstallerat Firefox och tömt cookis+chase. Går inte det heller.

• Facebook. Något strular med knapptryckningsfunktionen. Jag har helt enkelt inte trycka på dem. Suck, ett av mina (ja tyvärr) beroenden går inte att tillfredställa.

• Mobilen. Ingen hör vad jag säger längre och grantin tog slut för tre månader sen. En söt polare har erbjudit sin hjälp men det är inte säkert att den går att laga. Sms är mitt sätt att komunisera just nu då mail, facebook och telefon verkar ha övergivit mig. Ps. Den resevmobilen jag sparat för att använda då den här pajat (jag vet ju att det händer förr eller senare) har hustomtarna eller dammråttorna ätit upp.

• Försäkringskassan kom på att deras prelimenära bostadsbidrag som jag fick 2006 (för man får alltid en prel siffra) var för mycket och vill att jag ska betala tillbaka ganska mycket. Det sprängde slutgiltligen min budget. Framförallt om det visar sig att mobilen verkligen inte går att rädda.
  
  
• Måla. Den perfekta avslutningen på dagen är att jag i min frustration över att måleriet gick ovanligt dåligt idag missar ett möte för att jag totalt glömt bort det. Ironiskt nog skulle jag gjort allt, var nära på att gå hem bara för att jag inte ståd ut längre, för att komma bort ifrån ataljen.
  
  

Sånna dagar har nog alla bara irriterande när de drabbar en. Nåja, nu har jag gnällt av mig för idag.

Dagens varning: radars.se
Nya favoritkonstnären: Dave McKean
Dagens låt och youtube: Freak Kitchen - Raw
Det var deras första musikvideo som enligt youtube kom ut 1994. Härligt fula frisyser och sköna gitarrer. Lyssna extra noga på texten, tänkvärd i dagens allt mer (i mina ögon) förgiftade sexdebatt angående rätt och fel i och omkring "sängkammaren". Ps. passar både flickor, pojkar eller vad man känner att man tillhör. =)

Är hemma med någon slags jobbig förkylning som vägrar släppa greppet eller helt bryta ut och däcka mig mer än några timmar i taget. Jävligt irriterande. Varje gång jag tänker, men jag kan väl inte vara så jävla sjuk och gör något vettigt kommer den som en gäst du inte ville ha, eller kanske en mygga som är alldeles för nära örat och grälar på mig. Gnäll!

Men jag hittade den här idag, blev tipsad av miljöpartiet maillinglista. =) Mer att läsa om den finns här.



Dagens serie: House, halvvägs genom sesång 3. Hans syrliga komentarer färgar av sig, akta er!
Gårdagens film: Bee movie, ett felsteg. Hade kanske tyckt den vore kul om jag vore 3½. Och jag kan inte riktigt komma över att jag tycker att den ser dubbad ut (ja ja jag vet att den är animerad och därför självskrivet dubbad) men när en känd röst, som Jerry Seinfeld gör rösten till huvudrollen så ser det bara dubbat ut eftersom jag vet hur hans ansikte egentligen ser ut.

Ett fenomen i mitt liv är väntetider. Då jag bor långt ifrån stan och tågen aldrig klarar av att hålla täckning eller tidtabellen så står man på perrongen och väntar. Sällskap är då mysigt. Men framförallt när jag ska gå nånstans, oftast från skolan. När man umgåtts med folk hela dagen, är överlycklig över lite tystnad och ro runt omkring sig så smyger sig känslan av ensamhet på. Så runt fyra snåret varje dag drabbas jag av en lust att vara social, helst via mobilen. Men vem har ledigt då? Vem kan tänka sig att vara min promenadhora? Eller framförallt när man går till och från stationen, affären och allmäna transportstäckor. Någon frivillig? Den här positionen brukar Kazai få tillsätta men pga av omständigheterna är han tyvärr inte alltid rätt person.

SMS. Denna fantastiska uppfinning som jag kan tillbringa timmar med. Mobilen är inställd på en liten pipsignal och varje gång den hörs får man ett litet litet lyckorus. Något av det bästa som finns är att hålla långa och utdragna samtal via sms. Gärna om onödiga saker och mer än de tecken man får använda. Det spelar egentligen ingen roll vad man pratar om bara man håller kontakten. Men det här verkar vara en färdighet som inte alla behärskar. Visst, det är inte alltid man hinner svara inom en kvart eller kanske samma dag men sms skall i vanliga fall svaras på så snabbt man kan. Och till en konversation behövs det två deltagare. Bland folket runtomkring mig är det fattigt med sms kunniga personer. Så även här utlyser jag en allmän förfrågan till sällskap via sms. =)

På konsthistoria lektionen idag hade vi ett nytt tillskott. Det visas alltid diabilder och problemet med mörkläggning har varit jobbigt under hela förra terminen. Men nu skulle lösningen vara hittad. Våran räddning var här, färgerna på målningarna skulle vara klara och vackra. Men nej, ack och ve! Persienerna som det tagit ett halvår för skolan att installera är alldeles för hitech, det är ingen på i de tre klasserna som förstår hur man får dem att vara persieniga framför ett fönster. Suck.

Frustrerad som jag var skickade jag ut ett sms till fem noga utvalda människor som jag trodde skulle svara. Jag fick tre svar, bevisar min tes ovan. För att säkerställa de hemliga informatörernas identitet så har jag tagit bort deras namn.

Min fråga:
"Varför skaffar an så hitech persiener så man inte kan använda dem?"

Svar nr 1:
"För att det är balt. Dessutom så går dom säkert att använda som rymdskepp om ninjorna skulle anfalla"

Svar nr 2:
"Hehe, du eller skolan? Ni kulturare förstår er inte på tecknik :)"

Svar nr3:
"Varför måste livet vara så svårt?"

Den fjärde personen förståd inte frågan vid senare förhör. Nr 5 har inte svarat. Min teori är att man kommer kunna använda dem som radioaktivt skydd om skolan skulle bli anfallen av Amerika vilket inte är så otroligt som det låter med tanke på den samhällskritiska konsten som skapas i huset så kommer vi utses vara terrorister och skeppas till egypten.

En av livets stora mysterier är vart tiden tar vägen. Vi har sedan länge räknat ut att den inte går jämt fördelad överallt på jorden och inte är linjär. Det finns ställen som samlar på sig tid, där har man mer att använda och andra ställen när det är ont om tid. Precis som det är i tecknade filmer, jag skulle inte vilja vara den som måste teckna en slagsmålsscen. Tänk dig vad fort det måste gå för att kunna spelas upp i bra tempo?! ;)

Men det är ett universiellt tidshål när man svarar på mail. Tanken går alltid såhär: "jag ska bara kolla min mail". Fördyligande: "jag ska bara kolla min mail, alla communityn, några standard sidor och kanske nyheterna plus blogga om jag har något att skriva om". Det är allmänt känd fakta att det här alltid tar mer tid än man trott. Gärna två och en halv timme innan man är klar. Och ändå skriker mina mailboxar "53 olästa mail". Så vart tar tiden vägen? Är det så att internet faktiskt livnär sig på tid och det är därför vi inte känner av det när den suger tiden i ett fält runtomkring datorn?

En sista upplysning jag vill dela med mig av idag är ordet svampinjoner. Jag var nämligen tvungen att förklara för Kazai hur det här fungerade när jag agerade hans promenadhora per telefon då han gick till affären alldeles nyss. Då det finns två kända svampar i världen, den välkända champinjonen och den märkliga dyra och för mig personliga inte så goda kantarellen. Eftersom champinjonernas riktiga namn är svampinjoner är det brukligt och korrekt att använda även det som ett samlingsnamn för alla två svampar då folk lätt kan få fel uppfattning och tro att man menar en klasskamrat. Kazais reaktion var naturligtvis "Men Karl-Johan då?" Men vi alla vet ju att det är för att han inte använde svampinjoner och istället försöker framställa sin polare som en svamp. Kanske är han lite mossig, det måste jag erkänna.

Dagens pryl: persiener
Dagens två ord: Svampinjoner och Promenadhora
Dagens musik: Princess Mononoke soundtrack

Jag tycker om att dricka te. Gärna i mängder just nu. Ofta och mysigt. värme, gott sällskap och mysigt. Bra helt enkelt utan att behöva räkna kalorier och jobbigheter som med choklad tex. Ja, just jag tycker faktiskt om te även om jag redan nu hör hur folk skrattar.

Det finns nämligen bara en stort jag lärt mig dricka hittils. Nyponte. Är alltid bered numera genom att ha en påse med mig, just in case någon säger "Vill du ha te eller kaffe?". "Nja, alltså varmt vatten skulle vara bra!" är mitt svar. Istället för nej tack, eller "choklad?". Nyponte är nämligen det ända teet jag hittat som inte har ett uns av den bäska eftersmaken i sig, det smakar inte te utan typ varm saft. =)

Det måste ju rimligtvis finnas ett skäl till varför dessa kaffe och te drickande människorna tycker om dessa märkliga och vidriga drycker. Hur kan man frivilligt utsätta sig för att få kalla kårar och allmänt illamående när man får in vätskan i munnen? Beskare saker får man ju leta efter! En teori är förstås att de inte har det smakcentrat på tungan, fräts bort eller helt enkelt medfött utan. Kanske självspäckning? Hur som helst är det för mig helt obegripligt.

Igår tillbringades kvällen framför Ged Senki - Tales from Earthsea! Den nya ghibli studio filmen!! Samma människor som gjort bla Princess Mononoke, Kiki´s Delivery Service, Howls moving castle, My Neighbour Totoro, Grave of the fireflies och Spirited away.

Earthsea är bra men den lämnar att önska. Tyvärr. Filmmusiken är fantastisk, replikerna ganska bra, fantastiskt tecknat men de är också bäst! Men storyn hålle rinte riktigt. Den bär inte. Det känns hela tiden som ett intro, som om filmen inte riktigt kommer igång. Som man väntar på något och hoppas på mer. Och framförallt så känns det som manusförfattaren har massa mer content som han inte presenterar. Sitter inne med info som inte kommer fram och vi inte förstår för att vi inte sitter i hans hjärna. Synd. Men sevärd och vacker. Tyvärr inte en av dem bästa. Mina favoriter är helt klart Grave of the Fireflies och princess Mononoke även om det är hård, väldigt hård konkurans.

Helgens film: Tales of the Earthsea
Gårdagens filmiska högpunkt: Avsnitt 11 av Heroes! Mums!
Dagens bästa: Hembakta Scones med te och urmysigt sällskap

Det här har jag pratat om i evigheter. Skönt att det är fler som tänker som jag! Den kankse inte stämmer, teorin är säkert inte helt hållbar men den är en simpel och viktig poäng i debatten om klimatfrågan.

Träffade Kazai idag på eftermiddagen. Märklig känsla. Jag får inte längre kasta mig runt halsen och hångla på honom som jag gjort i nästan två år. Utan vi har repektabelt avstånd, pratar och skrattar gärna men det känns ändå som det ligger något allvarligt under ytan. Något obehagligt och sorligt, vilket också är sant. Saknar honom så otroligt mycket. Vi fikade och hamnade sedan på Hurry Curry för mat, deras vego alternativ är grymt godast! Yummi och mysigt. Även om det brukar vara lite kallt i lokalen så är det en av mina favoställen, hur fånigt det än låter. Men det är inte så pretto, inte så dyrt och bara hemtrevligt. Det är som att få bo på indiska i någon timma utan att behöva köpa alla prylar som man egentligen antagligen inte kommer att stå ut med i längden.

Idag har jag annars åter igen hållit på med gips, lera och ståltråd. Vi får väl se om jag blir klar i tid men antagligen inte. Men jag fick i alla fall ut min gjutning ur styckformen idag. Jippi! Det höll och det funkade. Alltid lika nervöst och två och en halv dags arbete ska bli bra i slutändan. Hoppade och tjöt av glädje när jag fick ut skulpturen ur formen. Nu gäller det bara att göra det egentliga arbetet, det här var ju bara ett sidospår. Naturligtvis. Ironi - nej tyvärr inte. Helt sant.

Jag kom även på igår att jag självklart måste ta med en clown i mitt tema. Är nämligen sjukligt rädd för clowner ända sen Stephan Kings "It". Horrible! Så obehaglig. Det blev inte bättre när jag försökte läsa boken för några år sen, klarade inte av att läsa klart. För läskigt.

Dagens klokaste tanke: Ha handskar på ig när du jobbar i ståltråd!
Dagens låt: Architecture In Helsinki - "Heart It Races"



Men när jag ståd på drottninggatan hör jag helt plötsligt Architecture in Helsinki - "Do the Whirlwind" och kan inte mostå att ta med den här också. De är båda jättesöta och feel good videos som låtar. Kan verkligen rekomendera det bandet. Enjoy!

När jag var på väg hem från skolan idag, redan kl sex på kvällen, råkade jag titta mig i en spegel och fick ett hysteriskt skrattanfall. Hela luggen var vit av gipset som jag grälat med hela dagen. Men just nu så tror jag att huvudet, innehållet och allt, också består av bara gips. Trött, tom och tung. Jag hade massa bra tankar att blogga om på vägen hem men som vanligt är de spårlöst försvunna när jag väl sätter mig ned. Som alltid. En vänlig lärare påpekade för mig att gips och liknande matrial fräter på händerna. Han hade rätt.

Dagens låt: Gogol Bordello - Sally
Dagens matrial: Gips och åter gips
Dagens Youtube: Bella Ciao - Modena City Ramblers