isobelll - with 3 l

I can't even begin to describe the feeling as they finally came on stage. We were all stunned. Moved to tears and the only thing I could feel or at least phrase was "Thank you". The utter and complete feeling of gratefulness. So Thank you, Massive Attack! You were absolutely brilliant! Pure Love.

Still not celebrating Christmas with a merry bunch of queer friends, hanging out for about four days or so. Sweet.Vegan food, games, movies, sauna...

Heart: Gosh, wounds do heal with time and time means forgives. My heart is still very much broken but I'm not as angry anymore and I have a hard time remembering why we parted at all, or I do know its just that I've sorta... Oh, I don't know. I've started to dream again, about Zhe. That it would in some magic way be all sweet and cute once more. Bullocks. But Zhe hasn't been contacting me at all even though hen's FB status is still screaming that he misses me. Why doesn't he just call? Yeah, that's right. No cell. Mail? Gah, gotta start getting over this shit. Gotta stop dreaming and hoping for stuff that will just never happen anyways. Fuck it. Bullocks.

Still Dreaming.

Soundtrack: Do I even have to mention this one? Massive Attack!! And thanks mum for coming along with me, I had a great time!

Person of the day: Mum who I got to share this massive experience with!

... it doesn't mean I've got nothing to say. Often it means I've got way to much to get it on print. Either I'm out in the big world on adventures or I'm having another one of those nice episodes of chaos in my life. (Well, there's always a state of chaos in my life to be honest.)

So for the last few weeks everything's been upside down, again. Job problems, money issues and social breakdowns - it's been kinda hard but I'm still here. I just need to catch my breath for a while. Reminding myself of meditating each day, listening to that "wise mind" voice. Keeping track of the thirteen year old way to in love insecure girl hidden inside my body just longing for the next txt from Zhe. Its been nearly a month since we last meet, we've tried over and over again but our schedules just don't seam to fit. Which Sucks. Real bad. At the moment, (Oh I haven't given up hope yet) it looks like it could be until after Christmas!! And that thirteen year old girl inside me is screaming, jumping and going all sorts of mad inside, mostly cause she's just really lonely without him I guess.

Soundtrack: Michael Jackson
A suggestion from my mum, its a special family day today. Love ya! This one is for you.

Sunday its all gonna happen, I'm gonna check out Massive Attack with my mum! Yay! Lots of year ago when they came to Sweden I said to myself "Oh, well. They're probably awesome but I really don't have to see them live" and wow did I regret that! Even though they're not in my playlist at any given time I've still loved them since forever.

First love was Karmakoma which I watched on MTV as a teenie and got scared shitless. It was just about the same time as "Come to Daddy" with Ahpex Twin came on and that one also brightened up my fear of the dark. Thank you...


This was the time before internet entered my life for real and I had absolutely no idea who Massive Attack was until I one day in the record store (which I rarely visited due to low founds) found the album "Protection" on sale and "Blue Lines" next to. Wow! I was bluffed and the Cd's didn't leave my stereo for ages. Got the "Mezzanine" as soon as it hit the stores. So now its finally time, Massive Attack.

Soundtrack: A week dedicated to Massive Attack.

Ha, but what's real? Not a lot in my life. Not according to real people with real jobs. But what the fuck, I'm back on top of my game. I just got a room! Yay me! Fuck yeah! Got a lot of larps, travelling and projects to keep a close eye on within the near future. Going to Göteborg on Thursday for a sweet reunion with the "White Trash gang" and so on.

So I got a room, I got a sorta job or I got enough money to pa my bills and eat, I've got heaps to do and my horrible crush is finally letting me go. (I was the one having the crush, hate it when that happens.)

And the larp "Krigshjärta III" was pretty good in the end anyways, I had some real cool scenes, so called meta scenes, where we go outside the game and freeform what could be thoughts, dreams, memories or anything else that wants to get out. Sweet as. Thanks to Tarick, my family, Lukas and all the rest - you know who you are.


Oh, and did I mention? I've got a room!!! Haha, nah but seriously. I've been looking for ages and this one I can afford and I move in next week. Mint!

Music: Michael Jackson

Fore those of you who read the automatically streamed notes in Facebook, this is my real blog address: http://isobelll.blogspot.com where you can actually see the videos. =)

Getting another cold, having my days again and all at once while I was suppose to be trying out a new job today. I called in sick. Not really being able to swallow. Can't taste anything. Drinking way to little. Watching the Michael Jackson memorial and missing him. I also found my old band T-Shirt. Or I did a couple of weeks ago actually. I was getting ready for that larp that I went to when I needed to have about 10 love letters with me that my character was suppose to have written and I hand no inspiration at all. So I googled old love letters and put on some heartbreaking old music that I used o listen to when I was a teen. Of Course Michael Jackson was a huge part of my lie when I was about 12 (?). And I've never stopped loving his music. So with "Will you be there" in my ears I finally got to write the letters.

There are lots of cool (?) punkers at my place most of the days, mainly cause two of them live here and amongst a lot of other thing they got their love for different band T-Shirts in common. And I didn't wanna be left outside so I found my old band T-Shirt which I've started to use and nightshirt over the last months and put it on. This was about 3 weeks ago. Then I went to the larp, way out in the Forrest without any connection to the outside world. It started at June the 25 where I turned of my cell and the modern world. As soon as the larp ended - the guy my character had written those love letter to - told me that Michael was dead. What? Nah! That can't be true.

It didn't hit me until last night when I watched the Memorial live stream via CNN. Shit, there's the casket. The living room - where I live - was once again filled with the punks playing some video game about killing zombies or rather one was playing it while the rest of the four were glued to the screen in amazement. And later on the homo-erotic boxing game at least made it possible for two of them to play at the same time. Not that I can understand why its so much fun Watching someone Else killing things. But hey, life's got a fair few mysteries left, don't you thing?

So as they were playing I watched the Memorial in my computer corner with headphones and as Michaels brother came on the show singing "Smile" tears stared filling my eyes. He'd touch many of our life's for the last 4 decades and it doesn't even matter if the accusations against him are true or not (but as an old fan I never believed them) I couldn't care less about his private life but I truly loved his music (even though Michael only did a cover on that song once). The evening went on and more and more of the old classics and lots of speeches, often way to long, were streamed into my laptop. It might have been my having a bad cold, getting my period and all of that mess but I truly cried. And as Paris, his 11 year old daughter said "Daddy, I love you" all of us (the fans) cried. So I guess, Thanks Michael for making great music. And even though I really don't believe in God I do hope that you find the rest you so deserved. Come to think about it it somehow already felt like he died lots of years ago, no offence intended. So when the body caved I wasn't surprised. I hope he had at least some happy years at the end. It must have been really hard for him. Ha, so now you know another (big) secret, I'm one of those old MJ fans - might not have been the first guess considering what I'm listening to now days. Or well, I think I've sort of come full circle and can appreciate lots of the old tunes, found my "Hip Hop Nerve" and love the sweet funk again.

Movie of the Day: Revolutionary Road - watched it a second time today, its a real good one! The Characters are well played and feel very realistic.
Song of the Day: Depeche Mode - Home
When that song came on live at Arvika Festival I finally "understood" Depeche Mode.

The pressure was on! Come on, give me the last day! And you failed? What? I fell asleep to "Anna Ternheim" who's real sweet but way to slow for a festival, didn't even bother going to Jenny Wilson cause I knew it was gonna be sort of the same. Then the third girl started singing with one of those cute voices and I almost went berserk. I would have if I wasn't so tired. Even to tired to go to "Mustasch" and I saw some of "Fleet Foxes" which was really nice but once again way to slow.

Thåström was really nice though, even if he was slow as fuck too.

I woke up a 8 AM in a boiling tent, with sweet sunshine and a need for a bath. Our camp went to the close by sea and went swimming even though it didn't make a lot of difference - the water was 26 C!! Spent some time with my mum and ad a huge pizza =). As she left I started drinking and the first show of the day was Welle:Erdball. I'd seen them before but this time they were really good, the show was cool and it brought back lots of memories. And in the middle of the show they added lots of pink balloons that went bumping throw the audience - sweet!

So I went to the Arvika Festival and - of course - had a blast. Not as I thought it would be but real good anyways. I stayed clear from almost all the flirting and concentrated on the music and my camp.

I was lucky enough to drive a small bus from Stockholm to Arvika which was great, only problem was that even though a guy knew that we were going the wrong way didn't say anything. So we made a D-tour that took about 2 ? hours? Gah! But once we got there everything was sweet. The bus was used as Depeche Modes transportation the following day =). But I didn't drive it.

So the Acts? Wow! They were great!

The Festival stated of with having a huge hug with my mum, drinking champagne and going to see one of my favourite bands "Detektivbyrån". Yay!

Its a messy weird place, up there in my head. I just wanna quite and run away again. Is that's way I love the road so much? I've got no clue. I just know that the weather, the people and the sofa I call my home isn't quite where my heart is. Even though I've got no fucking clue where that is. I need something new. I need to know whats gonna happen next, what I would like to do when the leafs turn red. I need to know what happens when I've run out of favours and money all together. What the fuck am I gonna do about money? Or am I gonna be able to pull it of like Dylan has, totally without? My head is a messy fucked-up place when my heart has gone to sleep.

I ran around in the rain yesterday, made cartwheels and felt the cold water licking my feet as I jumped around bare-feet through the puddles. I was happy then, excited about the small things and my future, I guess I should know better then to trust people. And I should know better then to run around in the rain, I'm 26 and should also know what I would want to do with my life. But most importantly I should know that if I'm really happy my fall with be so much bigger. But last and the thing I should be listening to, its not all that bad. I know its just one of my mood swings and nothing to get all worked up about. Chill.


Song of the day: Tina Dickow - On The Run (live acoustic)
Which I heard the first time at a concert in Copenhagen with Charles. (The Cute Danish Guy)


Oh, and I did fall that night. But I got "sober" again just a few days later and realized that all "Men" are idiots. And are just to be kept as friends. But I had a sweet tie that night, at the Tivoli in Copenhagen.

We stumbled upon a show that was so cute! These guys made us laugh so bad but were so good!

So now its my turn to explain all these theories about how pillows should react and look like. I think its pretty simple. Every time I sleep over at a friends house or a motel I always have to get in to a big fight about the pillow. Almost no one notices it which is good. But still its there. These pillows need surgery and they don't even know it! My pillows at home are well behaved. As they were created they got their pillowcase and look hard and long at the pillow factory. And they decided that they didn't want to get their stomachs slit open and filled with all kinds of cotton. So they quietly went passed the plant and got to my place where I have made them a promise. As long as they stay here they never have to be slit open or listen to the other pillows talking behind there back. Pillows are suppose to look at the pillow factory and decide that its not a good idea to go inside.

Now I finally live in my shoe box. That is what it looks like any ways. Its small but comfy and I like it. The moving process to an astonishing 11 days! And then of course some work before that as well. But now its done. Just have a few more boxes and things laying around the place but otherwise I am all settled in. But my head still can't really get it jet. It's still a but strange. And why not, I have been living in my old place for the last five and a half years.

If you're moving please clean up your place behind you. We cleaned and cleaned and lots more cleaning until I left my old place but the guy how lived here before me didn't think it was such a big deal. So here we go again!

But it was a really great feeling when I joined the subway family, as a proud member, and got on the train to school. It takes about half as long to get to school and the timetable is a lot kinder if I should miss a train.

I still can't understand how anyone can defend eating meat. And how people who know better can not try to at least educate the rest. Why are we all just turning our backs and hoping that the meat industry will just go on and we would know nothing about it? The reaction when they showed the sick sheep didn't take to long and I think it would be the same with the meat industry but no one wants to listen. It's to hard and to disgusting. Well it you are a meat eater the least I expect of you is to know where your food comes from. So here you go! Or click on the link.

For the last couple of days me and Kazai have been on and of fighting or just nagging each other and for the first time since we broke up it feels really good that we're not together anymore. He has really changed and I'm finally free from the responsibility I felt when we were a couple. I want to stay the very best of friends but I don't have to pick up the pieces of me when he runs into another huge problem and I cast aside everything that I'm to help him. Honest but true. And I do hope you, Kazai, don't hate me for it.

http://www.meat.org/index-2.asp?c=MYMabhbs08

Most embarrassing moment of yesterday: When I actually felt that the line in Blink 182s song "I miss you" really fit into my life and thoughts.
"Don't waste your time on me your already the voice inside my head, I miss you"
Horrible but true. And no, you don't know who you are.

The Science of Tea

The other day a something odd happened to me. I was delivering goods to Cat, very secret and cool stuff.

I should have guessed when I went inside what was going to happened. The bohemian place with its own soundtrack and cool art should have been a dead give away but I stayed cool and didn't see it coming before it was to late.

"Would you like a cup of tea?"

Feeling awkward and staring down at my feet I tried to answer as I always do anticipating the same response as usual.

"Well, I could try but... Uhm. There is only one flavor of tea that doesn't make me sick and I left it at home."

He looks at me and started, as I knew he would, try to explain The Science of Tea and how I must have been drinking the wrong kind all along. Sure, I will give it a try.

The can he pulled out didn't smell to bad and it actually didn't give me shivers down my spine. Rooibos is not actual tea he explained and I didn't even bother telling him that I tried that stuff before and it didn't work. In the spirit of the moment, or just because its almost a must if you live in a cool and bohemian place like that, Cat started to fix with the water pipe. The music bounced of the walls and fell into warm red-pink-yellow polls beneath my feet. (I see music and hear pics).

I got more and more nervous about the tea thing. Would it be another one of these awkward moments when I take a sip, work hard to swallow and try to nicely put it down and get so involved in the conversation that the other person forgets about it?

Moment of truth. I took a careful sniff and expected it to make my stomach turn. The tea flavor of Tea is horrible. How anybody can enjoy it is still a mystery to me. I put the cup against my lips and closed my eyes. And then it happened. A real miracle! It tasted good, it really did! The warm rose-flavored smoke and lovely tea made me smile even more. So thanks Cat, if now you could only remember the name of the tea.

Person of the day: Cat
The song of the day: Nine Inch Nails - Vessel

Såhär ser det ut när flyttkaoset fortsätter och det känns som om det bara blir värre. Inget ljus på horisonten. Eftersom man river ut mer och mer prylar ur skåp och skrymslen så blir ju högarna aldrig mindre. Och min älskade lilla Doris ska få ett nytt hem. Hon som varit en så trogen vän i alla de här åren. (Doris är min diskmaskin).

Idag har jag mest stått och sett förvirrad ut. Vilken pryl ska i vilken kartong? Vad är värt att spara, vad är värt att spara i Småland hos morsan? Vad är säljbart? Hämtat stor bil med dragkrok som vi ska köra ned till småland imorron. Tack till Kazais päron!

Dagens musik: K-Pist på hög volym

Har äntligen äntligen fått min efterlängtade kamera tillbaka eller jag fick hämta ut en ny. Vilket var jättebra eftersom den är lite bättre och i en läcker röd färg.

Vet ni hur jobbigt det är att fixa pass? Urjobbigt! I alla fall om man är tysk medborgare. Tror de behöver papper från allt jag har någonsin gjort. I Tyskland har man inte personnummer så man måste intyga på massor av andra blanketter att jag faktiskt är jag. Plus att med de nya biometriska passen så måste man lämna fingeravtryck, läskigt!

Sjukt irriterad ännu en gång på det svenska hyrsystemet. Måste nu betala två st dubbelhyror för att ingen vill flytta in här innan, trots att nästa hyresgäst bor inom samma bostadsbolag. Blä! Någon som vill spontan sponsra mig med tio papp?

3 dagar har nu gått av det totala kaoset och snart borde vi se golvytan igen. Har dragit ut allt ur tre frod.
Note to self: Skaffa inte frodsutrymmen!

Min älskade lilla Nanowo börjar gå mot sitt slut. Han ligger bara och sover, myser och blir pysslad på. Han orkar inte ens klättre upp i sin hängmatta eller gräla om maten med Kaminari. På ett sätt vill jag verkligen att han ska leva länge länge till, självklart men om han måste dö (vilket tyvärr alla måste någon gång) så vill jag att han gör det hos mig. Hos sin mamma. Försöker bära omkring honom och ha honom nära mig så mycket jag bara kan. Men det är jobbigt att var tionde minut kasta in en lång blick i buren och leta efter hans små andetag. Älskade lilla vän... (det är jag och Nanowo på bilden)

Dagens låt: Prodigy - Smack my bitch up

Äntligen är det över! Nästan i alla fall, rent praktiskt borde det värsta vara över. Sverok tiden lider mot sitt defenitiva slut. Är så sjukligt trött på det hela. På det sista mötet, efter en riktigt jobbig dag, blev jag personligt påhoppad för min dåliga närvaro under året bland annat. Och ja, jag har knappt varit där men mitt liv råkade komma i vägen och dessutom dog mitt egagemang när det visat sig att sverok inte står för de värderingar jag gör. Att jag kämpat för något som inte förbundet vill. Då har jag inget där att söka och framförallt inte när min framtid tog långt mycket mer plats än jag hade väntat mig.

En av gårdagens bästa stunder var att gå på spontan promenad med Cat och hamna på lekplatser. Den vid rådmansgatan har ett astufft interaktivt datorspel med rutor som var alldeles för avancerat för oss men vansinigt cyberpunk coolt. Rekomenderas. Men det toppades av Hagaparkens nya klätternät. Var som ett gigantiskt spindelnät med hög skrattfaktor. Den sköna röda belysningen och lagom kallt klart väder. =)

Påföljande fest var över förväntan. Var löjligt stålt över de chokladpralinerna jag hade bakat och gett till värden. Kom hem då väckaklockan redan stod på hög volym och det är alltid ett bra tecken på en skön kväll med nya bekantskaper.

Just i skrivandets stund måste jag som stolt "mamma" berätta att en av mina råttor precis har lagt sig rakt på den andra i ena hörnet av buren. Visst brukar de ligga i en salig röra i deras hängmatta men det här var något jag inte sett förut, fräckt men ser vansinigt mysigt ut. Är på sjukt bra humör överhuvetaget och hoppas att bakfylleångestens land aldrig hämtar in mig i dess famn. Morsan är på väg hit och denna vecka består av kaos städa, packa, sälja, myrorna, renovering och sist men inte minst flytt. Öppna händer är välkommna!

Igår sålde jag så äntligen min säng, och en bunt andra prylar. Blandade känslor. Sängen har betytt mycket för mig. Varit min tröst och mer än bara en säng, låter säkert fånigt men jag har alltid varit löjligt stolt över mina 180x200 cm av pure mys. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra i den nya lägenheten. Antingen tar jag med mig soffan och sover på den tills jag hittar något mer stabilt eller så gör jag som nu och blåser upp min lyxiga luftmadrass. Den var faktiskt mycket bekvämare än jag minns den och bara 20 cm mindre än min säng.

Underlig känsla överhuvetaget att se sitt hem lösas upp i bestånds delar och förstå att saker inte har ett sentimentalt värde bara för att man haft dem länge. Att det är så obegripligt skönt att bara låta saker gå. Rensa för glatta livet och se leenden på andras läppar när de får/köper saker billigt av mig. Ända riktiga problemet är nog att göra sig av med allt skrot som har "potentialitet" för olika konstprojekt som snurrar i huvet och jag inte riktigt vet om de någonsin blir verklighet. Hamsterns tid har kommit till sitt slut.

Nya Zeeland är fortfarande ett orosmoln. Skolan har sagt ja via mail men jag väntar fortfarande på de officiella papperna ska gå igenom. Nervöst. Tänk om de ändrar sig. Tänk om jag sedan inte kommer in på någon av skolorna när vill för Bachelor programet? Tänk om jag inte har råd? Vad vill jag ha med mig i sånt fall? Och hur mycket kommer jag sakna vänner och Sverige? (Läs Stockholm). Mest men kanske märkligast är att jag är orolig för att det inte finns lajv där, garanterat inte på det utvecklade planet som här men jag har väl inget val, måste få ihop folk där och lära dem. Är beroende.

Blandade känslor, obeskrivlig lycka (och nervosistet om det går igenom) för min dröm som jag haft så länge. Overkligt, händer det här verkligen? Jag kommer sakna de meningslösa sms krigen med Kazai, de söta blickarna från vänner jag trodde jag aldrig skulle kunna få, mina älskade råttor och självklart mamma. Rädd. Kommer jag klara mig? Och samtidigt vet jag att jag måste. Det här är det jag egentligen vill, trots allt tvivel som nu uppstår. Det är det här jag kämpat så länge för.

Nya favorätten: Varm rotfrukts sallad med fetaost och gröna bönor.
Dagens citat, som jag minns det: "Jag är så trött på att teoriern är så teoretisk." Kitty och jag på väg till lekparken.
Bästa lekplats: Hagaparkens nya klätterställningar, sjukt kul!
Dagens musik: Anthony - Cripple and the starfish (Tack E för att du löste mysteriet med den vackra mansrösten i Björks - Dull flame of desire)

Nu äntligen äntligen har betongkursen börjat och en ny utmaning står och knackar på dörren. Vet ännu inte vad jag ska göra för projekt men tankarna snurrar för fullt. Ett orerhört mångsidit matrial som kan användas på många fler sätt än jag tidigare har trott. Och det är mycket äldre än vad man kan tänka sig. Redan för ca 5600 år f.kr. så har visste det hur skulle lägga betonggolv. Men som vanligt glömde vi hur man skulle använda det och återupptäcktes igen vid indutrialiseringen.

Ett liknande blad visade våran underbara lärare att hon hade gjort i sommras. Jag vill också kunna!

Dagens matrial: Betong
Dagens låt: Freak Kitchen - Chest Pain

Visuell komunikations läxa. Budskap om miljö/kimat till riktad målgrupp. Det här är mitt resultat. Är och ser jättelätt ut. Bilden är lånad från www.istockphoto.com. Citatet är lånat från filmen nedan, där han har lånat det i sin tur från någon annan. Jösses. Mer arbete med andra läxor. Koncentrations svårigheter.

Dagens låt: Architecture in Helsinki - Debbie

Riktigt sugig dag.

• Kameran. Idag har min kamera äntligen anlänt till verkstaden. Storyn är såhär. Den gick sönder i oktober. Jag tog tag med försäkringsbolaget som efter någon vecka vidarebeforade mig till radars.se där kameran är köpt. De i sin tur krånglade ett bra tag tills de kläckte ur sig att jo, de skulle skicka en fraktsedel på posten. Det här var i början av december. I mellandagarna ringde jag dem igen och gnällde, efter två veckors varje dag tjat så skickade de den via mail! Jag var nära att skjuta huvut av dem då. Till slut fick jag den och postade paketet.
  Här kommer nästa problem
  
  
  • Man postar inte brev i en videobutik, det vet väl för fan vem som helst? Men jo enligt dem så skulle jag det. Två veckor senare, idag närmare bestämt, så ringde jag företaget igen. De gav mig ett nytt nummer, denna gången till verkstaden och de berättade att de fått den idag och skyllde ifrån sig på videobutiken. Nä inte konstigt att de inte kan skicka brev, de är ju trots allt bara en videobutik!!!
    
    
  • Här kommer nästa roliga nyhet, de ska skicka kameran vidare till nästa verkstad, olympus egna. Jag verkligen hatar alla de där idioterna. Hade jag vetat det här hade jag direkt köpt en ny, det är helt enkelt inte värt det och jag har inte ens en aning om vad kalaset kommer att kosta. Bästa presenten ever som jag saknar djupt.
    
    

• Nya Zeeland. Jag har pratat med Kilroy education om en utbildning i Nya Zeeland. Jättespännande men eftersom deras terminer inte börjar förens i februari vill jag gärna hoppa in på en annan utbildning redan i sommar så jag slipper uggla här hemma. Det är i alla fall planen idag. Det är ca 12 timmars tidsförskjutning dit och jag har inte det bästa tålamodet just nu så mailen mellan Kilroy och universitetet går alldeles för långsamt för min smak. Verkar som om det skulle kunna gå men vågar inte hoppas riktigt förens det är helt klart.
  
  
• Svenska Bostäders studenslägenheter. Nästa roliga problem. Är med, eller tydligen var?, i deras kösystem. Ståd som första på en lägenhet och när de inte hade ringt mig på två dar ringde jag dem. De hade tappat bort mig och det tog ett tag tills de hittade mig långt inne i deras filsystem. Ja jag hade fått lägenheten MEN:
  
  
  • Rivningskontrakt tills Juni . Det innebär en ganska osäker framtid OM det inte är så att jag kan börja plugga i Nya Zeeland i slutet av Juli. Då är det bara en månad på någons välvilliga soffa jag behöver tillbringa. Och om jag ska dit så är det bra att jag flyttar. Lite billigare och mycket närmare stan =)
    
    
  • Jag trodde jag hade tappat bort lösenordet till den kön men det visade sig att jag inte fanns i deras register när jag tryckte på "glömt lösenordet". Mitt personnummer finns inte. Vad fan? Och min mail funkar inte så jag kan inte klaga på dem förens imorron.
    
    

• Gmail. På något mystiskt sätt så är det omöjligt att skriva eller svara på mail just nu. Verkar inte heller riktigt kunna klura ut vad det är. HJÄLP! Jag har skrivit i deras forum men får inga vettiga svar. För att försöka åtgärda problemet har jag ominstallerat Firefox och tömt cookis+chase. Går inte det heller.

• Facebook. Något strular med knapptryckningsfunktionen. Jag har helt enkelt inte trycka på dem. Suck, ett av mina (ja tyvärr) beroenden går inte att tillfredställa.

• Mobilen. Ingen hör vad jag säger längre och grantin tog slut för tre månader sen. En söt polare har erbjudit sin hjälp men det är inte säkert att den går att laga. Sms är mitt sätt att komunisera just nu då mail, facebook och telefon verkar ha övergivit mig. Ps. Den resevmobilen jag sparat för att använda då den här pajat (jag vet ju att det händer förr eller senare) har hustomtarna eller dammråttorna ätit upp.

• Försäkringskassan kom på att deras prelimenära bostadsbidrag som jag fick 2006 (för man får alltid en prel siffra) var för mycket och vill att jag ska betala tillbaka ganska mycket. Det sprängde slutgiltligen min budget. Framförallt om det visar sig att mobilen verkligen inte går att rädda.
  
  
• Måla. Den perfekta avslutningen på dagen är att jag i min frustration över att måleriet gick ovanligt dåligt idag missar ett möte för att jag totalt glömt bort det. Ironiskt nog skulle jag gjort allt, var nära på att gå hem bara för att jag inte ståd ut längre, för att komma bort ifrån ataljen.
  
  

Sånna dagar har nog alla bara irriterande när de drabbar en. Nåja, nu har jag gnällt av mig för idag.

Dagens varning: radars.se
Nya favoritkonstnären: Dave McKean
Dagens låt och youtube: Freak Kitchen - Raw
Det var deras första musikvideo som enligt youtube kom ut 1994. Härligt fula frisyser och sköna gitarrer. Lyssna extra noga på texten, tänkvärd i dagens allt mer (i mina ögon) förgiftade sexdebatt angående rätt och fel i och omkring "sängkammaren". Ps. passar både flickor, pojkar eller vad man känner att man tillhör. =)

Träffade Kazai idag på eftermiddagen. Märklig känsla. Jag får inte längre kasta mig runt halsen och hångla på honom som jag gjort i nästan två år. Utan vi har repektabelt avstånd, pratar och skrattar gärna men det känns ändå som det ligger något allvarligt under ytan. Något obehagligt och sorligt, vilket också är sant. Saknar honom så otroligt mycket. Vi fikade och hamnade sedan på Hurry Curry för mat, deras vego alternativ är grymt godast! Yummi och mysigt. Även om det brukar vara lite kallt i lokalen så är det en av mina favoställen, hur fånigt det än låter. Men det är inte så pretto, inte så dyrt och bara hemtrevligt. Det är som att få bo på indiska i någon timma utan att behöva köpa alla prylar som man egentligen antagligen inte kommer att stå ut med i längden.

Idag har jag annars åter igen hållit på med gips, lera och ståltråd. Vi får väl se om jag blir klar i tid men antagligen inte. Men jag fick i alla fall ut min gjutning ur styckformen idag. Jippi! Det höll och det funkade. Alltid lika nervöst och två och en halv dags arbete ska bli bra i slutändan. Hoppade och tjöt av glädje när jag fick ut skulpturen ur formen. Nu gäller det bara att göra det egentliga arbetet, det här var ju bara ett sidospår. Naturligtvis. Ironi - nej tyvärr inte. Helt sant.

Jag kom även på igår att jag självklart måste ta med en clown i mitt tema. Är nämligen sjukligt rädd för clowner ända sen Stephan Kings "It". Horrible! Så obehaglig. Det blev inte bättre när jag försökte läsa boken för några år sen, klarade inte av att läsa klart. För läskigt.

Dagens klokaste tanke: Ha handskar på ig när du jobbar i ståltråd!
Dagens låt: Architecture In Helsinki - "Heart It Races"



Men när jag ståd på drottninggatan hör jag helt plötsligt Architecture in Helsinki - "Do the Whirlwind" och kan inte mostå att ta med den här också. De är båda jättesöta och feel good videos som låtar. Kan verkligen rekomendera det bandet. Enjoy!

När jag var på väg hem från skolan idag, redan kl sex på kvällen, råkade jag titta mig i en spegel och fick ett hysteriskt skrattanfall. Hela luggen var vit av gipset som jag grälat med hela dagen. Men just nu så tror jag att huvudet, innehållet och allt, också består av bara gips. Trött, tom och tung. Jag hade massa bra tankar att blogga om på vägen hem men som vanligt är de spårlöst försvunna när jag väl sätter mig ned. Som alltid. En vänlig lärare påpekade för mig att gips och liknande matrial fräter på händerna. Han hade rätt.

Dagens låt: Gogol Bordello - Sally
Dagens matrial: Gips och åter gips
Dagens Youtube: Bella Ciao - Modena City Ramblers