"Nej, vi kan inte hjälpa dig just nu", "Nej, du får ringa tillbaka under våra telefontider", "Nej, det kan ta ett par månader innan du får hjälp", "Oj, det lät inte så roligt men tyvärr kan vi inte hjälpa dig", "Nej, jag har ingen aning om vart du kan vända dig någonstans".
Sen ett par månader tillbaka har mitt liv sats på paus. I väntan på Sveriges underbara vårdsystem ska fungera. Så förbannat trött. Varför ska jag orka bry mig när de uppenbarligen inte gör det? Om jag inte klarar skolan förlorar jag csn och sen min lägenhet. Toppen. Isolation. Paus.
This entry was posted on Wednesday, January 24, 2007 and is filed under
gnäll
. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
1 comments:
Ge inte upp. "Överdriv" berätta att du tänkt ta livet av dig och hur du ska gå till äga. Stå på dig. Åk till psykiatrisk akutmottagning.
Du har rätt att få hjälp!
/medmänniska