isobelll - with 3 l

Det gäller alltså att klaga högljut på bloggen för att problemen ska lösa sig.

Riktigt sugig dag.

• Kameran. Idag har min kamera äntligen anlänt till verkstaden. Storyn är såhär. Den gick sönder i oktober. Jag tog tag med försäkringsbolaget som efter någon vecka vidarebeforade mig till radars.se där kameran är köpt. De i sin tur krånglade ett bra tag tills de kläckte ur sig att jo, de skulle skicka en fraktsedel på posten. Det här var i början av december. I mellandagarna ringde jag dem igen och gnällde, efter två veckors varje dag tjat så skickade de den via mail! Jag var nära att skjuta huvut av dem då. Till slut fick jag den och postade paketet.
  Här kommer nästa problem
  
  
  • Man postar inte brev i en videobutik, det vet väl för fan vem som helst? Men jo enligt dem så skulle jag det. Två veckor senare, idag närmare bestämt, så ringde jag företaget igen. De gav mig ett nytt nummer, denna gången till verkstaden och de berättade att de fått den idag och skyllde ifrån sig på videobutiken. Nä inte konstigt att de inte kan skicka brev, de är ju trots allt bara en videobutik!!!
    
    
  • Här kommer nästa roliga nyhet, de ska skicka kameran vidare till nästa verkstad, olympus egna. Jag verkligen hatar alla de där idioterna. Hade jag vetat det här hade jag direkt köpt en ny, det är helt enkelt inte värt det och jag har inte ens en aning om vad kalaset kommer att kosta. Bästa presenten ever som jag saknar djupt.
    
    

• Nya Zeeland. Jag har pratat med Kilroy education om en utbildning i Nya Zeeland. Jättespännande men eftersom deras terminer inte börjar förens i februari vill jag gärna hoppa in på en annan utbildning redan i sommar så jag slipper uggla här hemma. Det är i alla fall planen idag. Det är ca 12 timmars tidsförskjutning dit och jag har inte det bästa tålamodet just nu så mailen mellan Kilroy och universitetet går alldeles för långsamt för min smak. Verkar som om det skulle kunna gå men vågar inte hoppas riktigt förens det är helt klart.
  
  
• Svenska Bostäders studenslägenheter. Nästa roliga problem. Är med, eller tydligen var?, i deras kösystem. Ståd som första på en lägenhet och när de inte hade ringt mig på två dar ringde jag dem. De hade tappat bort mig och det tog ett tag tills de hittade mig långt inne i deras filsystem. Ja jag hade fått lägenheten MEN:
  
  
  • Rivningskontrakt tills Juni . Det innebär en ganska osäker framtid OM det inte är så att jag kan börja plugga i Nya Zeeland i slutet av Juli. Då är det bara en månad på någons välvilliga soffa jag behöver tillbringa. Och om jag ska dit så är det bra att jag flyttar. Lite billigare och mycket närmare stan =)
    
    
  • Jag trodde jag hade tappat bort lösenordet till den kön men det visade sig att jag inte fanns i deras register när jag tryckte på "glömt lösenordet". Mitt personnummer finns inte. Vad fan? Och min mail funkar inte så jag kan inte klaga på dem förens imorron.
    
    

• Gmail. På något mystiskt sätt så är det omöjligt att skriva eller svara på mail just nu. Verkar inte heller riktigt kunna klura ut vad det är. HJÄLP! Jag har skrivit i deras forum men får inga vettiga svar. För att försöka åtgärda problemet har jag ominstallerat Firefox och tömt cookis+chase. Går inte det heller.

• Facebook. Något strular med knapptryckningsfunktionen. Jag har helt enkelt inte trycka på dem. Suck, ett av mina (ja tyvärr) beroenden går inte att tillfredställa.

• Mobilen. Ingen hör vad jag säger längre och grantin tog slut för tre månader sen. En söt polare har erbjudit sin hjälp men det är inte säkert att den går att laga. Sms är mitt sätt att komunisera just nu då mail, facebook och telefon verkar ha övergivit mig. Ps. Den resevmobilen jag sparat för att använda då den här pajat (jag vet ju att det händer förr eller senare) har hustomtarna eller dammråttorna ätit upp.

• Försäkringskassan kom på att deras prelimenära bostadsbidrag som jag fick 2006 (för man får alltid en prel siffra) var för mycket och vill att jag ska betala tillbaka ganska mycket. Det sprängde slutgiltligen min budget. Framförallt om det visar sig att mobilen verkligen inte går att rädda.
  
  
• Måla. Den perfekta avslutningen på dagen är att jag i min frustration över att måleriet gick ovanligt dåligt idag missar ett möte för att jag totalt glömt bort det. Ironiskt nog skulle jag gjort allt, var nära på att gå hem bara för att jag inte ståd ut längre, för att komma bort ifrån ataljen.
  
  

Sånna dagar har nog alla bara irriterande när de drabbar en. Nåja, nu har jag gnällt av mig för idag.

Dagens varning: radars.se
Nya favoritkonstnären: Dave McKean
Dagens låt och youtube: Freak Kitchen - Raw
Det var deras första musikvideo som enligt youtube kom ut 1994. Härligt fula frisyser och sköna gitarrer. Lyssna extra noga på texten, tänkvärd i dagens allt mer (i mina ögon) förgiftade sexdebatt angående rätt och fel i och omkring "sängkammaren". Ps. passar både flickor, pojkar eller vad man känner att man tillhör. =)

Är hemma med någon slags jobbig förkylning som vägrar släppa greppet eller helt bryta ut och däcka mig mer än några timmar i taget. Jävligt irriterande. Varje gång jag tänker, men jag kan väl inte vara så jävla sjuk och gör något vettigt kommer den som en gäst du inte ville ha, eller kanske en mygga som är alldeles för nära örat och grälar på mig. Gnäll!

Men jag hittade den här idag, blev tipsad av miljöpartiet maillinglista. =) Mer att läsa om den finns här.



Dagens serie: House, halvvägs genom sesång 3. Hans syrliga komentarer färgar av sig, akta er!
Gårdagens film: Bee movie, ett felsteg. Hade kanske tyckt den vore kul om jag vore 3½. Och jag kan inte riktigt komma över att jag tycker att den ser dubbad ut (ja ja jag vet att den är animerad och därför självskrivet dubbad) men när en känd röst, som Jerry Seinfeld gör rösten till huvudrollen så ser det bara dubbat ut eftersom jag vet hur hans ansikte egentligen ser ut.

Ett fenomen i mitt liv är väntetider. Då jag bor långt ifrån stan och tågen aldrig klarar av att hålla täckning eller tidtabellen så står man på perrongen och väntar. Sällskap är då mysigt. Men framförallt när jag ska gå nånstans, oftast från skolan. När man umgåtts med folk hela dagen, är överlycklig över lite tystnad och ro runt omkring sig så smyger sig känslan av ensamhet på. Så runt fyra snåret varje dag drabbas jag av en lust att vara social, helst via mobilen. Men vem har ledigt då? Vem kan tänka sig att vara min promenadhora? Eller framförallt när man går till och från stationen, affären och allmäna transportstäckor. Någon frivillig? Den här positionen brukar Kazai få tillsätta men pga av omständigheterna är han tyvärr inte alltid rätt person.

SMS. Denna fantastiska uppfinning som jag kan tillbringa timmar med. Mobilen är inställd på en liten pipsignal och varje gång den hörs får man ett litet litet lyckorus. Något av det bästa som finns är att hålla långa och utdragna samtal via sms. Gärna om onödiga saker och mer än de tecken man får använda. Det spelar egentligen ingen roll vad man pratar om bara man håller kontakten. Men det här verkar vara en färdighet som inte alla behärskar. Visst, det är inte alltid man hinner svara inom en kvart eller kanske samma dag men sms skall i vanliga fall svaras på så snabbt man kan. Och till en konversation behövs det två deltagare. Bland folket runtomkring mig är det fattigt med sms kunniga personer. Så även här utlyser jag en allmän förfrågan till sällskap via sms. =)

På konsthistoria lektionen idag hade vi ett nytt tillskott. Det visas alltid diabilder och problemet med mörkläggning har varit jobbigt under hela förra terminen. Men nu skulle lösningen vara hittad. Våran räddning var här, färgerna på målningarna skulle vara klara och vackra. Men nej, ack och ve! Persienerna som det tagit ett halvår för skolan att installera är alldeles för hitech, det är ingen på i de tre klasserna som förstår hur man får dem att vara persieniga framför ett fönster. Suck.

Frustrerad som jag var skickade jag ut ett sms till fem noga utvalda människor som jag trodde skulle svara. Jag fick tre svar, bevisar min tes ovan. För att säkerställa de hemliga informatörernas identitet så har jag tagit bort deras namn.

Min fråga:
"Varför skaffar an så hitech persiener så man inte kan använda dem?"

Svar nr 1:
"För att det är balt. Dessutom så går dom säkert att använda som rymdskepp om ninjorna skulle anfalla"

Svar nr 2:
"Hehe, du eller skolan? Ni kulturare förstår er inte på tecknik :)"

Svar nr3:
"Varför måste livet vara så svårt?"

Den fjärde personen förståd inte frågan vid senare förhör. Nr 5 har inte svarat. Min teori är att man kommer kunna använda dem som radioaktivt skydd om skolan skulle bli anfallen av Amerika vilket inte är så otroligt som det låter med tanke på den samhällskritiska konsten som skapas i huset så kommer vi utses vara terrorister och skeppas till egypten.

En av livets stora mysterier är vart tiden tar vägen. Vi har sedan länge räknat ut att den inte går jämt fördelad överallt på jorden och inte är linjär. Det finns ställen som samlar på sig tid, där har man mer att använda och andra ställen när det är ont om tid. Precis som det är i tecknade filmer, jag skulle inte vilja vara den som måste teckna en slagsmålsscen. Tänk dig vad fort det måste gå för att kunna spelas upp i bra tempo?! ;)

Men det är ett universiellt tidshål när man svarar på mail. Tanken går alltid såhär: "jag ska bara kolla min mail". Fördyligande: "jag ska bara kolla min mail, alla communityn, några standard sidor och kanske nyheterna plus blogga om jag har något att skriva om". Det är allmänt känd fakta att det här alltid tar mer tid än man trott. Gärna två och en halv timme innan man är klar. Och ändå skriker mina mailboxar "53 olästa mail". Så vart tar tiden vägen? Är det så att internet faktiskt livnär sig på tid och det är därför vi inte känner av det när den suger tiden i ett fält runtomkring datorn?

En sista upplysning jag vill dela med mig av idag är ordet svampinjoner. Jag var nämligen tvungen att förklara för Kazai hur det här fungerade när jag agerade hans promenadhora per telefon då han gick till affären alldeles nyss. Då det finns två kända svampar i världen, den välkända champinjonen och den märkliga dyra och för mig personliga inte så goda kantarellen. Eftersom champinjonernas riktiga namn är svampinjoner är det brukligt och korrekt att använda även det som ett samlingsnamn för alla två svampar då folk lätt kan få fel uppfattning och tro att man menar en klasskamrat. Kazais reaktion var naturligtvis "Men Karl-Johan då?" Men vi alla vet ju att det är för att han inte använde svampinjoner och istället försöker framställa sin polare som en svamp. Kanske är han lite mossig, det måste jag erkänna.

Dagens pryl: persiener
Dagens två ord: Svampinjoner och Promenadhora
Dagens musik: Princess Mononoke soundtrack

Jag tycker om att dricka te. Gärna i mängder just nu. Ofta och mysigt. värme, gott sällskap och mysigt. Bra helt enkelt utan att behöva räkna kalorier och jobbigheter som med choklad tex. Ja, just jag tycker faktiskt om te även om jag redan nu hör hur folk skrattar.

Det finns nämligen bara en stort jag lärt mig dricka hittils. Nyponte. Är alltid bered numera genom att ha en påse med mig, just in case någon säger "Vill du ha te eller kaffe?". "Nja, alltså varmt vatten skulle vara bra!" är mitt svar. Istället för nej tack, eller "choklad?". Nyponte är nämligen det ända teet jag hittat som inte har ett uns av den bäska eftersmaken i sig, det smakar inte te utan typ varm saft. =)

Det måste ju rimligtvis finnas ett skäl till varför dessa kaffe och te drickande människorna tycker om dessa märkliga och vidriga drycker. Hur kan man frivilligt utsätta sig för att få kalla kårar och allmänt illamående när man får in vätskan i munnen? Beskare saker får man ju leta efter! En teori är förstås att de inte har det smakcentrat på tungan, fräts bort eller helt enkelt medfött utan. Kanske självspäckning? Hur som helst är det för mig helt obegripligt.

Igår tillbringades kvällen framför Ged Senki - Tales from Earthsea! Den nya ghibli studio filmen!! Samma människor som gjort bla Princess Mononoke, Kiki´s Delivery Service, Howls moving castle, My Neighbour Totoro, Grave of the fireflies och Spirited away.

Earthsea är bra men den lämnar att önska. Tyvärr. Filmmusiken är fantastisk, replikerna ganska bra, fantastiskt tecknat men de är också bäst! Men storyn hålle rinte riktigt. Den bär inte. Det känns hela tiden som ett intro, som om filmen inte riktigt kommer igång. Som man väntar på något och hoppas på mer. Och framförallt så känns det som manusförfattaren har massa mer content som han inte presenterar. Sitter inne med info som inte kommer fram och vi inte förstår för att vi inte sitter i hans hjärna. Synd. Men sevärd och vacker. Tyvärr inte en av dem bästa. Mina favoriter är helt klart Grave of the Fireflies och princess Mononoke även om det är hård, väldigt hård konkurans.

Helgens film: Tales of the Earthsea
Gårdagens filmiska högpunkt: Avsnitt 11 av Heroes! Mums!
Dagens bästa: Hembakta Scones med te och urmysigt sällskap

Det här har jag pratat om i evigheter. Skönt att det är fler som tänker som jag! Den kankse inte stämmer, teorin är säkert inte helt hållbar men den är en simpel och viktig poäng i debatten om klimatfrågan.

Träffade Kazai idag på eftermiddagen. Märklig känsla. Jag får inte längre kasta mig runt halsen och hångla på honom som jag gjort i nästan två år. Utan vi har repektabelt avstånd, pratar och skrattar gärna men det känns ändå som det ligger något allvarligt under ytan. Något obehagligt och sorligt, vilket också är sant. Saknar honom så otroligt mycket. Vi fikade och hamnade sedan på Hurry Curry för mat, deras vego alternativ är grymt godast! Yummi och mysigt. Även om det brukar vara lite kallt i lokalen så är det en av mina favoställen, hur fånigt det än låter. Men det är inte så pretto, inte så dyrt och bara hemtrevligt. Det är som att få bo på indiska i någon timma utan att behöva köpa alla prylar som man egentligen antagligen inte kommer att stå ut med i längden.

Idag har jag annars åter igen hållit på med gips, lera och ståltråd. Vi får väl se om jag blir klar i tid men antagligen inte. Men jag fick i alla fall ut min gjutning ur styckformen idag. Jippi! Det höll och det funkade. Alltid lika nervöst och två och en halv dags arbete ska bli bra i slutändan. Hoppade och tjöt av glädje när jag fick ut skulpturen ur formen. Nu gäller det bara att göra det egentliga arbetet, det här var ju bara ett sidospår. Naturligtvis. Ironi - nej tyvärr inte. Helt sant.

Jag kom även på igår att jag självklart måste ta med en clown i mitt tema. Är nämligen sjukligt rädd för clowner ända sen Stephan Kings "It". Horrible! Så obehaglig. Det blev inte bättre när jag försökte läsa boken för några år sen, klarade inte av att läsa klart. För läskigt.

Dagens klokaste tanke: Ha handskar på ig när du jobbar i ståltråd!
Dagens låt: Architecture In Helsinki - "Heart It Races"



Men när jag ståd på drottninggatan hör jag helt plötsligt Architecture in Helsinki - "Do the Whirlwind" och kan inte mostå att ta med den här också. De är båda jättesöta och feel good videos som låtar. Kan verkligen rekomendera det bandet. Enjoy!

När jag var på väg hem från skolan idag, redan kl sex på kvällen, råkade jag titta mig i en spegel och fick ett hysteriskt skrattanfall. Hela luggen var vit av gipset som jag grälat med hela dagen. Men just nu så tror jag att huvudet, innehållet och allt, också består av bara gips. Trött, tom och tung. Jag hade massa bra tankar att blogga om på vägen hem men som vanligt är de spårlöst försvunna när jag väl sätter mig ned. Som alltid. En vänlig lärare påpekade för mig att gips och liknande matrial fräter på händerna. Han hade rätt.

Dagens låt: Gogol Bordello - Sally
Dagens matrial: Gips och åter gips
Dagens Youtube: Bella Ciao - Modena City Ramblers

Gips gips?
Gips gips nicht.
Gips gips morgen?
Gips gips morgen.
Morgen!
Morgen!

(Måste läsas på tyska.)

Tillbaka i skolan igen. Var en märklige känsla imorse. Men dagen rullade på och jag blev mer och mer otolig på att få börja på projektet. Så senariot återupprepar sig, först i skolan och sist ut. Kom hem strax före 22 ikväll. Trött men nöjd. Imorron fortsätter det och jag har gips upp till öronen. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska hinna klart.

Distraheringen fortsätter. Hoppas jag aldrig kommer ifrån den. Men kreativiteten har äntligen lossnat och som bekant rinner den ur varje öppning när dammen brustit.

Dagens bok: Mirrormask. (Av ingen mindre än, ja du gissade det! Neil Gaiman. Om jag inte förstått det fel så har han skrivit ett filmmanus, som blev filmen Mirrormask som Dave McKean regiserade och även illustrerade boken, han och Neil har samarbetat många gånger med toppen resultat typ varje gång.)
Dagens matlagning: Pasta med Tomatsås, kikärtor och chaminjoner. Jag diggar att vara vego! Då lagar jag faktiskt maten =)
Dagens låt: Arcade Fire - Keep The Car Running

Mycket riktigt dog John Coffey inatt, usch. Hemskt. Fy fan för dödstraff!

Idag har Coraline låtit mig följa med henne genom den stora tunga dörren:. Beundrar verkligen henne, jag satt klistrad och rädd medans hon sa "I'm not frightened, I'm brave!". Såg precis att den håller på att fimlatiseras! Grymt, tänkte på det hela tiden när jag läste att det här skulle bli en bra film. Som de flesta av Neil Gaimans böcker. (Han den där favorit författaren). Och finns tydligen också som graphic novel! Men hur brorsan kunde säga att det här var en barnbok förstår jag inte, skrämde skiten ur mig. Vilket iofs kanske inte är så svårt när jag tänker efter. Men det var en bra, "ligga på soffan - dricka absurda mängder té - vägra bli förkyld - en dags bok".

"We have eyes and we have nerveses
We have tails, we have teeth,
You'll all get what you deserveses
When we rise from underneath"

Dags att välja ut nästa bok och sätta sig tillrätta i den varma röda soffan. Stearinljusen är redan tända och väntar på sällskap. Vilket värld kommer förföra mig härnäst?

Dagens nyttiga syssla: Tvätt
Dagens musik: Tystnad

Noch in dieser nacht würden sie John Coffey töten, wen ich dass nur verhindern könnte. Es zerbricht mein Herz lässt es zusammen mit meinen Tränen zu boden fallen in lauter kleinen teile.

Det går inte att läsa på tåget just nu, brytar bara ut i tårar. De får inte döda honom - snälla döda honom inte! Kinderna blir långsamt röda och kommer innan kvällen tar slut värka. Saltet sprider sin bekanta smak tillsammans med näsdukarna. En annan vän har också gjort sig påmind. Vet inte om jag tänker/hinner stänga ute "henom". Förkylning. Vill inte. Har inte tid. På måndag börjar skolan igen och jag har redan panik över hur jag ska hinna klart med projektet som är igång nu.

Nyårsnatten och veckan som gått mellan jul och fram till nu har bestått av väldigt mycket vänner, festande och party i störrsta allmänhet. Skönt att distrahera sig själv från den obehagliga sanningen. Även om jag vet att jag måste låta mig falla, måste våga ta steget och sörja så är jag än så länge för feg. Vill inte fastna där och inte hitta upp. Måste klamra mig fast vid falska leenden och "fake it ´til you make it" tanken. Bara ett litet tag till. Men om förkylningen verkligen slår rot kommer jag ialla fall inte kunna stå emot. Då står det självömkan i pannan på en och näsdukarna ligger alldeles för nära till hands. Hoppas jag hinner fly innan "hen" märker att jag stängt igen dörren. Våga vägra vara sjuk?

Dagens "förlåt mig" går till: Kazai
Dagens bok: The Green Mile
Dagens filmtips och boktips i ett: The Green Mile