isobelll - with 3 l

Visuell komunikations läxa. Budskap om miljö/kimat till riktad målgrupp. Det här är mitt resultat. Är och ser jättelätt ut. Bilden är lånad från www.istockphoto.com. Citatet är lånat från filmen nedan, där han har lånat det i sin tur från någon annan. Jösses. Mer arbete med andra läxor. Koncentrations svårigheter.

Dagens låt: Architecture in Helsinki - Debbie

Filmen är lång men sevärd. Hur borde vi förändra våran syn på kreativitet och interlligens plus många andra riktigt kloka tankar. Och jag skiter i om det är reklam med!



Dagens två citat:
"If a man speaks his mind in a forest and no woman hears him is he still wrong?"

"If all the insects would to disappear from the earth within 50 years all life on earth would end. If all humans being would disappear from the earth within 50 years all forms of life on earth would flourish."

Det gäller alltså att klaga högljut på bloggen för att problemen ska lösa sig.

Är hemma med någon slags jobbig förkylning som vägrar släppa greppet eller helt bryta ut och däcka mig mer än några timmar i taget. Jävligt irriterande. Varje gång jag tänker, men jag kan väl inte vara så jävla sjuk och gör något vettigt kommer den som en gäst du inte ville ha, eller kanske en mygga som är alldeles för nära örat och grälar på mig. Gnäll!

Men jag hittade den här idag, blev tipsad av miljöpartiet maillinglista. =) Mer att läsa om den finns här.



Dagens serie: House, halvvägs genom sesång 3. Hans syrliga komentarer färgar av sig, akta er!
Gårdagens film: Bee movie, ett felsteg. Hade kanske tyckt den vore kul om jag vore 3½. Och jag kan inte riktigt komma över att jag tycker att den ser dubbad ut (ja ja jag vet att den är animerad och därför självskrivet dubbad) men när en känd röst, som Jerry Seinfeld gör rösten till huvudrollen så ser det bara dubbat ut eftersom jag vet hur hans ansikte egentligen ser ut.

Ett fenomen i mitt liv är väntetider. Då jag bor långt ifrån stan och tågen aldrig klarar av att hålla täckning eller tidtabellen så står man på perrongen och väntar. Sällskap är då mysigt. Men framförallt när jag ska gå nånstans, oftast från skolan. När man umgåtts med folk hela dagen, är överlycklig över lite tystnad och ro runt omkring sig så smyger sig känslan av ensamhet på. Så runt fyra snåret varje dag drabbas jag av en lust att vara social, helst via mobilen. Men vem har ledigt då? Vem kan tänka sig att vara min promenadhora? Eller framförallt när man går till och från stationen, affären och allmäna transportstäckor. Någon frivillig? Den här positionen brukar Kazai få tillsätta men pga av omständigheterna är han tyvärr inte alltid rätt person.

SMS. Denna fantastiska uppfinning som jag kan tillbringa timmar med. Mobilen är inställd på en liten pipsignal och varje gång den hörs får man ett litet litet lyckorus. Något av det bästa som finns är att hålla långa och utdragna samtal via sms. Gärna om onödiga saker och mer än de tecken man får använda. Det spelar egentligen ingen roll vad man pratar om bara man håller kontakten. Men det här verkar vara en färdighet som inte alla behärskar. Visst, det är inte alltid man hinner svara inom en kvart eller kanske samma dag men sms skall i vanliga fall svaras på så snabbt man kan. Och till en konversation behövs det två deltagare. Bland folket runtomkring mig är det fattigt med sms kunniga personer. Så även här utlyser jag en allmän förfrågan till sällskap via sms. =)

På konsthistoria lektionen idag hade vi ett nytt tillskott. Det visas alltid diabilder och problemet med mörkläggning har varit jobbigt under hela förra terminen. Men nu skulle lösningen vara hittad. Våran räddning var här, färgerna på målningarna skulle vara klara och vackra. Men nej, ack och ve! Persienerna som det tagit ett halvår för skolan att installera är alldeles för hitech, det är ingen på i de tre klasserna som förstår hur man får dem att vara persieniga framför ett fönster. Suck.

Frustrerad som jag var skickade jag ut ett sms till fem noga utvalda människor som jag trodde skulle svara. Jag fick tre svar, bevisar min tes ovan. För att säkerställa de hemliga informatörernas identitet så har jag tagit bort deras namn.

Min fråga:
"Varför skaffar an så hitech persiener så man inte kan använda dem?"

Svar nr 1:
"För att det är balt. Dessutom så går dom säkert att använda som rymdskepp om ninjorna skulle anfalla"

Svar nr 2:
"Hehe, du eller skolan? Ni kulturare förstår er inte på tecknik :)"

Svar nr3:
"Varför måste livet vara så svårt?"

Den fjärde personen förståd inte frågan vid senare förhör. Nr 5 har inte svarat. Min teori är att man kommer kunna använda dem som radioaktivt skydd om skolan skulle bli anfallen av Amerika vilket inte är så otroligt som det låter med tanke på den samhällskritiska konsten som skapas i huset så kommer vi utses vara terrorister och skeppas till egypten.

En av livets stora mysterier är vart tiden tar vägen. Vi har sedan länge räknat ut att den inte går jämt fördelad överallt på jorden och inte är linjär. Det finns ställen som samlar på sig tid, där har man mer att använda och andra ställen när det är ont om tid. Precis som det är i tecknade filmer, jag skulle inte vilja vara den som måste teckna en slagsmålsscen. Tänk dig vad fort det måste gå för att kunna spelas upp i bra tempo?! ;)

Men det är ett universiellt tidshål när man svarar på mail. Tanken går alltid såhär: "jag ska bara kolla min mail". Fördyligande: "jag ska bara kolla min mail, alla communityn, några standard sidor och kanske nyheterna plus blogga om jag har något att skriva om". Det är allmänt känd fakta att det här alltid tar mer tid än man trott. Gärna två och en halv timme innan man är klar. Och ändå skriker mina mailboxar "53 olästa mail". Så vart tar tiden vägen? Är det så att internet faktiskt livnär sig på tid och det är därför vi inte känner av det när den suger tiden i ett fält runtomkring datorn?

En sista upplysning jag vill dela med mig av idag är ordet svampinjoner. Jag var nämligen tvungen att förklara för Kazai hur det här fungerade när jag agerade hans promenadhora per telefon då han gick till affären alldeles nyss. Då det finns två kända svampar i världen, den välkända champinjonen och den märkliga dyra och för mig personliga inte så goda kantarellen. Eftersom champinjonernas riktiga namn är svampinjoner är det brukligt och korrekt att använda även det som ett samlingsnamn för alla två svampar då folk lätt kan få fel uppfattning och tro att man menar en klasskamrat. Kazais reaktion var naturligtvis "Men Karl-Johan då?" Men vi alla vet ju att det är för att han inte använde svampinjoner och istället försöker framställa sin polare som en svamp. Kanske är han lite mossig, det måste jag erkänna.

Dagens pryl: persiener
Dagens två ord: Svampinjoner och Promenadhora
Dagens musik: Princess Mononoke soundtrack

Träffade Kazai idag på eftermiddagen. Märklig känsla. Jag får inte längre kasta mig runt halsen och hångla på honom som jag gjort i nästan två år. Utan vi har repektabelt avstånd, pratar och skrattar gärna men det känns ändå som det ligger något allvarligt under ytan. Något obehagligt och sorligt, vilket också är sant. Saknar honom så otroligt mycket. Vi fikade och hamnade sedan på Hurry Curry för mat, deras vego alternativ är grymt godast! Yummi och mysigt. Även om det brukar vara lite kallt i lokalen så är det en av mina favoställen, hur fånigt det än låter. Men det är inte så pretto, inte så dyrt och bara hemtrevligt. Det är som att få bo på indiska i någon timma utan att behöva köpa alla prylar som man egentligen antagligen inte kommer att stå ut med i längden.

Idag har jag annars åter igen hållit på med gips, lera och ståltråd. Vi får väl se om jag blir klar i tid men antagligen inte. Men jag fick i alla fall ut min gjutning ur styckformen idag. Jippi! Det höll och det funkade. Alltid lika nervöst och två och en halv dags arbete ska bli bra i slutändan. Hoppade och tjöt av glädje när jag fick ut skulpturen ur formen. Nu gäller det bara att göra det egentliga arbetet, det här var ju bara ett sidospår. Naturligtvis. Ironi - nej tyvärr inte. Helt sant.

Jag kom även på igår att jag självklart måste ta med en clown i mitt tema. Är nämligen sjukligt rädd för clowner ända sen Stephan Kings "It". Horrible! Så obehaglig. Det blev inte bättre när jag försökte läsa boken för några år sen, klarade inte av att läsa klart. För läskigt.

Dagens klokaste tanke: Ha handskar på ig när du jobbar i ståltråd!
Dagens låt: Architecture In Helsinki - "Heart It Races"



Men när jag ståd på drottninggatan hör jag helt plötsligt Architecture in Helsinki - "Do the Whirlwind" och kan inte mostå att ta med den här också. De är båda jättesöta och feel good videos som låtar. Kan verkligen rekomendera det bandet. Enjoy!

Gips gips?
Gips gips nicht.
Gips gips morgen?
Gips gips morgen.
Morgen!
Morgen!

(Måste läsas på tyska.)

Tillbaka i skolan igen. Var en märklige känsla imorse. Men dagen rullade på och jag blev mer och mer otolig på att få börja på projektet. Så senariot återupprepar sig, först i skolan och sist ut. Kom hem strax före 22 ikväll. Trött men nöjd. Imorron fortsätter det och jag har gips upp till öronen. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska hinna klart.

Distraheringen fortsätter. Hoppas jag aldrig kommer ifrån den. Men kreativiteten har äntligen lossnat och som bekant rinner den ur varje öppning när dammen brustit.

Dagens bok: Mirrormask. (Av ingen mindre än, ja du gissade det! Neil Gaiman. Om jag inte förstått det fel så har han skrivit ett filmmanus, som blev filmen Mirrormask som Dave McKean regiserade och även illustrerade boken, han och Neil har samarbetat många gånger med toppen resultat typ varje gång.)
Dagens matlagning: Pasta med Tomatsås, kikärtor och chaminjoner. Jag diggar att vara vego! Då lagar jag faktiskt maten =)
Dagens låt: Arcade Fire - Keep The Car Running

Noch in dieser nacht würden sie John Coffey töten, wen ich dass nur verhindern könnte. Es zerbricht mein Herz lässt es zusammen mit meinen Tränen zu boden fallen in lauter kleinen teile.

Det går inte att läsa på tåget just nu, brytar bara ut i tårar. De får inte döda honom - snälla döda honom inte! Kinderna blir långsamt röda och kommer innan kvällen tar slut värka. Saltet sprider sin bekanta smak tillsammans med näsdukarna. En annan vän har också gjort sig påmind. Vet inte om jag tänker/hinner stänga ute "henom". Förkylning. Vill inte. Har inte tid. På måndag börjar skolan igen och jag har redan panik över hur jag ska hinna klart med projektet som är igång nu.

Nyårsnatten och veckan som gått mellan jul och fram till nu har bestått av väldigt mycket vänner, festande och party i störrsta allmänhet. Skönt att distrahera sig själv från den obehagliga sanningen. Även om jag vet att jag måste låta mig falla, måste våga ta steget och sörja så är jag än så länge för feg. Vill inte fastna där och inte hitta upp. Måste klamra mig fast vid falska leenden och "fake it ´til you make it" tanken. Bara ett litet tag till. Men om förkylningen verkligen slår rot kommer jag ialla fall inte kunna stå emot. Då står det självömkan i pannan på en och näsdukarna ligger alldeles för nära till hands. Hoppas jag hinner fly innan "hen" märker att jag stängt igen dörren. Våga vägra vara sjuk?

Dagens "förlåt mig" går till: Kazai
Dagens bok: The Green Mile
Dagens filmtips och boktips i ett: The Green Mile

Har hämtat ut mer "Books of Magic" av Neil Gaiman idag. Skön vinterläsning. Och plöjingen för att lyckas läsa allt denna man har skrivit fortsätter. Sovit och slöat alldeles för mycket men kvällen spenderades inne i stan i sällskap av Kazai. Det kanske inte var en bra idé att träffas men vi råkade hamna på en spontan "icke" date. Kokoy har möjligtvis den bästa maten ever, förutom sushi så finns det massor av andra spännande japanska rätter och mängder av vego alternativ. De gör till o med sin egen tofu! Hur folk kan sakna kött när det finns sån här mat kommer för evigt vara ett mysterium för mig.

Sen blev det bio - Guldkompassen. Riktigt söt film som vinner mest på den underbara sagostunden och de sjukt bra animationerna. Djuren är hur söta som helst och jag är helt kär. Replikerna är tyvärr lite konstrade och även om storyn håller så faller den aningen platt ibland. Men kämpa på, värd att se på bio och mer sagor till folket!

Har fallit offer för synden och faktiskt köpt två julklappar, väl behövda och tankfulla. Även fått väldigt uppskattade klappar av Kazai idag. Överaskande perfekta! Tack ännu en gång, ska njuta av teater i vår! Det finaste man kan ge en annan människa är upplevelser.

Saknar redan skolan även om sova var riktigt skönt. Går upp halv sju i vanliga fall... När jag läste runt på Gaimans sida så hittade jag den här i en av hand blogginlägg. Vem vet, kanske storebrorsan till Nanowo och Kaminari? Hur som är den jättesöt och jag är riktigt nöjd med att naturen fortsätter att överaska oss. Ska tydligen vara den störrsta råttan, fem gånger större än våra stadsråttor och totalt orädd.

Dagens film: Guldkompassen
Dagens låt: Muse - Map of the problematiuqe

12 timmar i skolan. Jösses, kom innan läraren och gick strax före nio på kvällen. Helt slutkörd men samtidigt vill inte hjärnan lägga av. Högvarv. Kreativitet. Galna ideer som min kropp inte pallar med men huvet vägrar acceptera. Dricker te och försöker få ögonen att förstå att de vill blunda.

Vi har haft skulptur de senaste veckorna, det bästa hittils i konstväg jag har satt tänderna i. Trivs oerhört bra. Och utan den extremt stimulerende skolan så tror jag inte att jag hade orkat vara utan Kazai. Kreativiteten lindrar, vilket gör mig ännu mer rädd för jullovet. Idag var sista dagen , eller i alla fall sista lektionerna innan nästa termin. Men jag har redan kollat upp och visst har skolan öppet även under lovet, som en duktig plugghäst?

Enligt mina hörlurar så hade jag lera i öronen idag. Nåja, det är väl inget ovanligt . Har alltid på mig morsans gamla sjuksysterkläning, som har blivit målarrock för några år sen varje dag i skolan. Ser ut som fan med fläckar framförallt i nacken då jag en gång trodde det skulle vara bra att färga håret när jag hade den på mig men är nu ett effektivt sätt för mig att kunna leka mer.

Louise Bourgeois är kaxig och grymt tant och dessutom min nya favokonstnär. Såg en kortfilm om henne idag, vilken jävla brud! Löst citat: "jag har mina minnen, och jag försöker bli av med dem". Hon hade satt olika skulpturer som är en del av den tiden, en del av minnerna i små glasburar/rum. Där är minnerna fångade/bevarade och framförallt så har hon genom det bearbetat dem och kan nu lägga dem åt sidan.

Dagens låt: Covenant - Ritual Noise
Dagens konstnärer: Odd Nerdrum och Louise Bourgeois
Dagens bild: Min skåpsutställning. Samma mask som vid fotoprojektet men i ett nytt, kanske ännu mer obehagligt kontext. Temat vi hade valt var inuti och självklart är frågorna många - vad är egentligen inuti? När har vi kommit inuti? vad finns innanför det...? Och så vidare. De andra eleverna skåp hade små "söta" minivärldar medans jag visade den här. Luddet hänger ned från inuti den ståltrådsmasken och droppar ned i en pöl på botten.
(Luddet är för övrigt från brorsans matta som jag blev helt förtjust i och tvingade honom att spara - jag vill ha mer!)

Och paniken infinner sig. Inte för att uppgifterna inte är klara, proven måste bli pluggade till eller julpaniken tagit över. Nej, det är för att hur ska jag klara mig utan min skola över hela den förbannade julen. Den kommersiella högtiden jag lärt mig att avsky. När jag vaknar på morronen är det ända jag tänker på att komma så snabbt som möjligt till skolan igen. Rent logiskt sett så borde jag haft idétorka för länge sen men det känns som min kreativitet äntligen tar revanch och ger mig massor mer att göra. Kan inte sluta skapa. Kan inte stänga av min högra hjärnhalva.

Det händer att jag stannar mitt på stan för att teckna ned en idé. Mitt anteckningsblock är fyllt med skisser istället för ord, och de säger mycket mer än ord någonsin kan. Sista veckan har varit helt otrolig. Bara jag får skulptera så kommer jag att bli en lyckligare människa. Tuff vecka med sjukt rolig. Viktig.


Sista månaden har varit ganska omtumlande i stort. Maskspel och Conspirare har varit sjuk kul även om jag inte haft så mycket tid för det som jag velat. Morsan mår bättre och är äntligen hemma igen. Men mest av allt har skolan tagit över mitt liv vilket är helt underbart. Jag ställer mig gärna till skaran med plugghästar, ända skillnaden är att jag inte skriver mina anteckningar.

Dagens lajv: Kollegielajvet
Dagens musik: GoGo Bordello - Konsert imorron!
Dagens aj!: Kazais rygg som pajat för gott??
(Fotografi på ett av mina projekt, en mask i ståltråd som jag använde under just fotokursen)

Varm choklad är en hel vetenskap, en som jag sorligt nog inte behärskar. Illa illa. O'boy är alldeles för sött, det går inte. Försökte med Ögonblick men det blir ju bara jätteäckligt. Behöver ha i ett helt sockerpacket för att det ska bli drickbart, något jag vägrar. På hösten är det en del av dealen, en del av rutinen och uppdraget. Sitta filt, alltså sitta uppkrupen i soffan under en tjock o varm filt. Med en varm kopp choklad i händerna och lite tända ljus. Mycket mysigt. Ända man kan se fram emot när hösten knackar på. Men för att det här ska kunna fungera behöver man alla delar av receptet. Uppdraget fortsätter.

Ok, jag erkänner. Jag kanske har ett problem, eller snarare ett beroende. Kanske men inte egentligen. Ha! Inte jag då! Eller jo, det är väldigt svårt att gå förbi en skoaffär med rea. Det är ju det. Vet inte vad som hände men för något år sedan slog det mig hårt och sen dess har det bara fortsatt. Samlingen är inte stor alls men jag misstänker att om jag bara hade haft råd så skulle hallen gestalta sig på lite annorlunda sätt. Och idag hände det igen, jag blev kär. Vet inte riktigt hur men de var så himla söta! Som tur var tittar jag bara på rea hyllorna. De andra har jag satt skygglappar för. Men att gå hem efter en lång skoldag i parken, spontan romantisk picknick med Kazai och sol hela dagen var det pricken över i:et. Alldeles alldeles underbart...

Hur ter ser egengliten Tv vanan? Vad är den till för? Varför ska denna fyrkantiga låda ha så stor betydelse i våra liv? Mitt liv? Jag har länge tyckt att det var konstigt hur folk kan leva utan att ha en tv hemma, men på senare tid avundas jag dem. TV äter tid, socialt umgänge och energi. Det tar upp allt! Ändå är den så svår att kasta ut. Har den kvar nu för att tysk TV är gratis för mig men om jag flyttar till mindre, dvs kommer ha TV i samma rum som sängen så måste den gå. Det finns en sak som den inte ska få döda! Men hur gör man sig av med en pryl som man vet kan vara ovärderligt skön när tankarna snurrar i orkanstyrka?


Dagens park: Observatorielunden, ligger brevid min skola och tillbringat dagen där
Dagens Skulptur: Den skumma jungfrun vi gjorde av vitt Skräp? och skrattade gott åt.
Dagens skratt: Kazai som behöver en brukssamvisning för sitt nya påslakan.

Träningsvärk i hjärnan. All kreativitet som man desperat har försökt att stoppa under alla år för att den alltid kommer i vägen ska nu plötsligt ut. Allt! Helst igår. Helt absurt men väldigt roligt. Dödstrött och förkyld igen som resultat. Men klaga tänker jag inte göra, är otroligt nöjd. Känns som att gå på montisori igen, sitta på golvet och göra stora grupparbeten. Eller som idag, ta med något organiskt från naturen och sedan använda dens form till att göra en användbar produkt eller mönster.

För mig blev det ett päronpussel. Tanken är att det ska vara stora pusselbitar, ca 60 cm och 10 tjocka. Kanske 40 st som är kubistiska päron i olika gröna nyanser, när man lagt ihop päronet är det ett ända stort päron. Mycket pedagogoskt för barn, i hårdplast med mjuka hörn så att man kan gå på pusslet också. Säkert helt obegripligt för någon som inte har bilden i min hjärna men planer finns på att fixa en idé kamera. En liten en som kan bli inputtad i hjärnan och fotografera alla de där bilderna man har så att de inte hinner försvinna.

Ok, kan någon tala om vad man ska göra om natten? Uppebarligen inte sova. Vaknar igen och igen, tror att jag har försovit mig, ställer mig i duschen mitt i natten och kastar på mig kläderna när jag upptäcker att det är 4 timmar kvar tills jag ska upp. Finns det spännremmar att fästa i en vanlig säng som öppnas automagiskt när det är dags att vakna? Eller någon annan idé?

Veckans tema: Coola och roliga drinkar i spännande färger. Tack Kazai!

Dagens youtube: Sjukt roligt!


Dagens andra You tube: Till Kazai, hörde den här med en Frozon Peach i handen på Underbara Bar igår kväll. Ditt leende var inte tillägnat mig men jag stal det gärna.

Ville verkligen verkligen inte hem! Det var helt enkelt underbart! Vad ska jag mer säga än vilken underbar tid jag har haft, helt ofattbart bra, går inte att förklara. Dagarna fylldes med mysiga människor, massa jobb och lajvande. Vad kan jag mer begära? Toppingen blev bättre och bättre spel samt en alldeles egen rolltolkning på slutet med "Lissie" i "Sanna kvinnor." Det gick inte så bra för henne men det var otroligt kul att springa omkring i huset och ha två galna regisörer tom terroriserade mig med "The pain... the pain!" eller "it´s all your fault...!". Har mängder att berätta men mycket mindre tid. (Bild: Follökna, herrgården (?) där vi höll till på En stilla middag med familjen)

Idag började mitt nya liv, eller så smög det sig på mig för ett bra tag och idag gjorde jag ett nytt steg i rätt riktning. Idag började jag på konstskola och jag är hur nöjd som helst. Det är få saker som kan vara bättre just nu i mitt liv. Kan uppriktigt säga att jag är lycklig, vilket inte händer mig så ofta. Klassen var stor och läskig, de hade på sig alldeles vanliga och normala kläder. Mycket märkligt. Lokalerna är gigantiska och ljusa, skolan har en alldeles egen liten park som vi genast utnyttjade till picknick. Tror verkligen jag kommer stormtrivas där.

Dagens lärdom: Ta på dig ett par galna skor, gärna i kraftig färg, när du tittar ned pga av deppighet/stressad så kan du inte göra något annat än bara skratta. Vem är så dum så de gör ett par asienmönstrade knallröda skor? Och vem är så dum som sen köper dem? Lyft hakan igen och sprid leendet.
Dagens upplevelse: Upptäcka att den häfftiga byggnaden i parken faktiskt var min nya skola.
Gårdagens begäran: "vad ska jag göra på lunchen nu, du har ju inte skrivit något i din blogg!" Varsegod Ale!
Dagens Youtube: Oväntat bra och charmiga - Säkert!

Sorg och stor saknad för mitt (läs: vårat) älskade Paragraf 19 lajv som sorgligt nog lades ned när vi insåg att vi inte hade 6 timmar att ägna åt P19 varje dag. Saknar. Jag har haft det här prodjektet i mer eller mindre aktiva faser under de senaste fyra åren. Men vi ville inte göra ett halvdant lajv utan antingen gör vi det så bra det bara kan bli eller så lägger vi ned innan vi angaserar ännu mer människor.

Sattsar nu på styrelsen och andra lajv + föreningar. Och inte minst skolan. Den har fått alldeles för lite uppmärksamhet. Prodjekten samlas runt mig och nu kanske jag har tid att arbeta av dem, har tid att sy och att träffa vänner men det hade varit värt och det har varit värt att jag lagt och skulle lägga ned på Paragraf 19. Det känns som man har förlorat ett barn eller en partner. Som tur var är vi i arrangörsgruppen rörande överens och har verkligen inte grälat. Det känns i alla fall väldigt skönt. Och om jag inte hade dragit med en annan polare så hade vi aldrig kunnat bli "bästisar" vilket hade varit väldigt synd eftersom han betyder väldigt mycket för mig. Vi sitter och skissar på ett mindre anträngade minilajv i en värld vi känner oss väldigt bekväma i.

Ja! Jippi! Mina två favorit ämnen eller...? Nej, jag tycker att det är omöjligt att hålla reda på vem som är vad. Det går helt enkelt inte. Precis lika lite som det går att hålla reda på vad som är vänster eller höger. (På uppkörningen som skrev jag det på händerna.)

Jag vet vad de handlar om, jag förstår hela principen bakom med bland annat påfyllning oh avtappning inom det inre ekonomiska kretsloppen, jag bekriper konjukturerna, inflationen, hur reporäntan fungerar och att Riksbanken sätter den men vad som hör till vilken politisk gren funkar inte. Skrev ett prov igår kväll där de hade med sånna frågor och vet att jag hade fel. Irriterande. Surt.

Krig är onda. Så enkelt är det. Grälade i ett par timmar med min samhällslärare idag som påstod att det finns en god och en ond sida i krig. Jag öppnade självklart, dum som jag, munnen och sa att jag inte höll med. Vinnaren skriver historien alltså är det den andra sidan som alltid är den onda. Kring är onda men det finns ingen sida som är mer rätt än den andra. Visst jag tycker inte om Hitler och vad han gjorde men man måste se det på ett sörre perspektiv. Stalin var inte heller direkt någon hjälte tvärtom så var han mist lika "ond" som Hitler och hade dessutom ihjäl mer människor men eftersom han dödade sitt eget folk så är det ingen som höjer ögonbrynet åt det.

Vi frågade läraren vem han tyckte var den goda och den onda mellan Stalin och Hitler, han skrattade lite och tyckte att det var ju ändå Hitler eftersom nasismen måste ju vara som citat: "Mordern Satanism". (Här ser jag bara rött och blir fly förbannad men hinner behärska mig innan jag hamnar i nästa stora disskution om att inte lärare ska framföra sina åsikter och att satanismen är en religion som inte ska pressas ned. Även om jag inte själv är satanism så är det väl dumt att pressa ned någon annan i skorna vilken åsikt eller religion de än har!?).

USA är inte hjältarna som försöker räda världen de är minst lika onda som Saddam! De hjäpte dessutom att sätta honom vid makten ifrån början! När de senare behöver en syndabock för 9 11 så förösker de knyta ihop Saddam med Bin Ladin, de har inget med varandra att göra. Många människor har dött under kriget som USA startade och många människor som de trodde var terrorister har dött och behandlats fel i fångenskap. Inget krig kan rättfärdigas och inget krig är gott. En rebell är även en terrorist, det beror bara på från villket håll du ser honom.

Det finns ingen universiell sanning. På slutet av lektionen sa jag nämligen att om Hitler hade vunnit kriget så skulle vi ju tyckt att han var den som var den goda men då kontrar min lärare med att då hade vi ju levt i en lögn. Men det går inte ihop. Det finns många miljoner versioner av sanningen. I min världsbild, som jag upplever som sann och riktig, finns det till exempel ingen gud men det gör inte att miljoner Kristna automatiskt lever i lögn även om jag kan uppfatta det så. Sanning och lögn på högre nivå än den som vi uppfattar exesterar i teori inte.

Så arg så jag skulle kunna gå i bitar. När lektionen var slut så erkände däremot läraren att jag kanske hade en påäng. YES! Men jag är fortfarande arg. Jag tycker inte att en lärare ska lära ut sina egna åsikter.

Irriterande näsa, snytigt mig massor idag men jag har verkligen inte tid för förkylningen längre utan körde på som vanligt idag - trots nosen.

Läkartid imorse, återkoll angående ljusterapi. Har ju inte hunnit gå någonting på en månad eftersom jag har varit sjuk och inte haft tid. Läkaren sa mer eller mindre att jag skulle skaffa bra rutiner och komma tillbaka för att prata med honom hur det har gått om 6 veckor. Morr var min första tanke men självklart har han rätt. Det finns inget som slår bra rutiner, "det finns inga genvägar fram till det perfekta ljudet, dårå" som Farbror Barbro brukar säga. Eller i mitt fall, det finns inga mediciner som kan ge mig mer ork i längden. Det kommer jag hara att få genom att skaffa mig bättre rutiner, träna mer regelbundet, äta bättre, ha "egen" tid, inte stressa för mycket, säga nej till saker o ting, göra läxor i tid, ta hand om mig själv och så vidare. Att det bara ska vara så svårt att få alla saker att fungera samtidigt!

Åkte för att plugga hos en kompis sen, skönt sätt att sitta med en osynlig pekpinne på varandra i 20 min i taget för att faktiskt sätta ögonen på boken och läsa! Trodde inte jag kunde vara så disciplinerad men det gick, efter 20 min så är det 10 mins paus för att sen börja om från början igen. Fick mycket gjort, prov imorron kväll. Ska plugga mer imorron.

Skrev långa listor med allt som behöver sys inför lajven i sommar. Inte så farligt som jag trodde. Ångesten för det stora grå molnet av obehag släpper när man ser vad det är som faktiskt behöver göras. Vi har dessutom hittat våra lajvsänger och har tillgång till en paviljong. Sova skönt och torrt.

Gah! Igår morse vaknade jag och tyckte att det var dumt att jag missade morgonlektionen för jag kände mig frisk och tämligen bra. Hade några casting samtal på kvällen och började känna mig halvkrasslig igen men ignorerade det. Imorse vaknade jag med ett dubbelt så stort huvud och en prakförkylning. Fan! Jag som trodde jag var frisk. Trött tankar, seglivad förkylning. Undra om den någonsin går över eller om jag bara ska ignorera den med?

Ännu ett lajv som jag trodde att jag inte skulle åka på har dykt upp igen. Ytterst intressant trotts att det inte är min grej alls egentligen. Men va fan!? Inte allt för dyrt och mer lajv till mig! Eller hur var det med tid och sånt? Hmm...

Paragraf 19 väcker mig numera på morgonen med en ångestklump och onda drömmar från natten. Kommer vi någonsin hinna bli klara? Tänkte sätta en del dagars arbete på det hela efter provet på tisdag. Behöver egentligen plugga engelska också men jaja, kanske får tid (läs: ork) över till det med.

Trött på vintern, jag vill ha sol och värme! trött på att alltid bli såhär om vintern. Vill verkligen utnyttja hela året och inte fastna i orkeslösheten på vintern.

Note to self: Tro aldrig att en förkylning som kommer på vintern går över förens våren verkligen har kommit. Och flytta till ett land där du kan "leva" hela året.

Fredag: Skolan sög eftersom vi gick igenom exakt samma sak på A-kursen men det gjorde inte så mycket för jag kunde sitta med Paragraf 19 boken och skriva intriger. Åkte hem där en sömning vän väntar på mig och vi somnade båda om. På kvällen blev det film, "Saw". Staffan var tyvärr inte hemma så min vän fick ta hand om en stackars skräcklslagen jag och tända alla lampor i hela lägenheten.

Lördag: Vakna med ett ryck och tyckte att nått var annorlunda. Jag tittade ut ur fönstret och såg en strålande blå himmel. Jippi! Smög ut ur sänger, kastade på mig massvis med varma kläder och hade min egen ljusterapi. Trädgården var full av snö och en halvtimme senare så kändes allting bättre. Pysslade sedan lite till "Prinsess Mononoke", kan aldrig se den för många gånger. På kvällen blev det förfest och sedan det efterlängtade VNV Nation. Fan, vilken underbar konsär! Stod i vanlig ordning näst längst fram efter att ha tagit till attetyden "men jag är ju så liten (, och söt...)". Funkar varje gång! Sköna människor och Skön stämning!

Kvällens komentar: "You two should get separate rooms!"

Sjöng "Små grodorna" och "Min hatt den har tre kanter" för full hals och hade verkligen otroligt roligt. Lagom full, väldigt lycklig och mycket dansande.

Köpte biljetter till Convenant den 1 april. Längtar!

Efter konsären är det mindre trevligt eftersom mina polare valt att dumpa mig utan och jag hittade dem verkligen inte. En halvtimmes letande senare och en uppgiven, fortfarande förfest lullig jag går till tunnelbanan med ett par gamla vänner jag hittade istället. Ringer en annan vän som ockå skulle sova över i stan och hammnar, mot alla odds, på samma tunndelbana. Det var tur för det fanns många väldigt vidriga typer ute denna natt och jag hade nog alldeles för kort kjol på mig.

Träffade en verkligen skum uteliggare som stod och pratade med en annan hemlös som sålde "Situation Stockholm". (I vanlig ordning så har man aldrig pengar till den trotts att det är ett jättebra initiativ.) Uteliggaren säger något i stil med:

"Men nu ska du inte överinterllektuelisera detta...! Du tjänar kontanta medel på ditt sätt och jag tjänar kontanta medel på mitt sätt." Han vinglar till och stanken från hans svarta soppsäck med tomburkar är total. Dessvärre så tror jag att det inte bara var det som luktade. Han var verkligen komisk. Den andra hemlösa personen tyckte vi synd om. Ska inte samhället kunna ta bättre hand om människor? Maklöshet.

Senare inser vi att våra sovplaner är sorligt förstörda och vi måste ge oss av igen, hem till mig. Två timmars resväg extra i den svinkalla natten. SL´s reseguide skickar oss först till Svedmyra, denna metropol, och ber oss ta en buss till Sergels torg därifrån. Och mycket riktigt så passerar vi stället vi började på så när som på ca 100 meter. Muttrar. Att de aldrig kan få mig från punkt A till punkt B på lättast och snabbast sätt?

Och vad är oddsen? Jag började instiktivt leta efter "Dolda kameran" eller så kanske det var ett ARG för som sagt vad är oddsen att vi springer på samma jobbiga uteliggare en gång till?? Måste nog beskriva denna osannolika människan lite först. Ca 2 meter lång, en stor svart soppsäck med tomburkar, illaluktande och det väldigt skumma och väldigt skrämmande konstanta fånleendet. Han börjar direkt att moppsa upp sig mot busschauffören och pratar väldigt långsamt samt slänger sig med ord som man inte hört på väldgit länge eller inte kan tro att en sån människa använder sig av. Busschauffören försöker få mannen att sätta sig ned men han vägrar. En del tvärnitar senare så gick han längre bak. Men fortsatte att irritera busschauffören så att denne bromsar hårt igen och försöker slänga ut mannen. När det inte går så hotar han med att ringa polisen. Till slut går uteliggaren av och vi ligger dubbelvikta av skratt. Det kändes ännu mer som ett ARG (Alternate Reality Game) när chaffisen bara hotar med att ringa polisen och faktiskt inte gör det sen.

Var hemma kl 6 på morgonen.