Strömavbrott under tidigare blogginlägg, resultat att jag surnar till och inte orkar skriva om det.
Pga läkarbesök är jag satt på fasta. Hemskt. Visst har jag tidigare i mitt liv gått lång tid utan att äta men då har jag bestämt det själv eller inte haft tid. När man inte får något så blir det alltid extra spänande. Visste inte riktigt hur mycket jag tyckte om mat. All mat. Vad som helst. Fooood.
Note so self: Nästa gång du fastar, stäng av all form av kommunication till omvärlden. Framförallt nära och kära, du blir på fördjävligt humör.
Det borde seriöst finnas lås på mobiler och annat som inte bara kan känna av o du är full och kommer att säga något dumt (vilket faktist inte hänt mig än) eller om du är på pissdåligt humör och bara vill säga rent elaka saker.
Needless to say att jag inte pluggat speciellt bra de senaste dagarna. Dessutom var jag i Gävle, av alla ställen, i helgen på distriktsträff mellan Sverok Stockholm och Sverok Gävledala. Rätt mysigt även om det kunde varit mer folk där.
Det finns få saker som är så deprimerande som när du går upp mitt på dagen och inser att nej, det blir inte bättre än såhär. Kl är 11 på förmiddagen och du kan inte skylla på att solen inte gått upp helt än. Inte konstigt att elräkningarna går upp på vintern. Alla lamporna måste ju vara tända ifall man vill hitta runt i lägenheten även på dagen. Kan någon tala om för mig vem som hade den brillianta idén med vinterhalvåret? Varför kan vi inte bara göra som de interligenta djuren, sova!
Tror fan jag är en av de få studenterna som faktiskt lyckas spara bufferten vi fick i sommras för december. Vet att jag står utan skyddsnät. Utan rika svärföreldrar som jag kan luta mig på i västa nödfall. Utan rika föräldrar eller släktingar. Men hur jag än vrider och vänder på slantarna så äter räkningarna upp allt. Måste hitta billigare boende. Kan få panik av att bara tänka på ekonomin. Känns som det är en röd och väldigt lång tråd i mitt liv, alltid pengaproblem. Tänk om jag någon gång kunde få slippa dem. Om ekonomin bara kunde få lösa sig automagiskt. Finns det ett piller jag kan ta för mer pengar?
Dagens mat: Allting som man kan stoppa i magen
Dagens drömresemål: Thailand eller vilket annat ställe som helst med mer sol än här
Poletten trillar ned och ett häfftigt klir hörs följt av ett donande eko i huvudet på skribenten. Bättre sent än aldrig, eller hur hätte det nu?Note to self: Intruktionerna i skoldatabasen är inte enbart platsutfyllnad.
Återgår till grälet. Jag-Excel, 1-16143. Där fick du... muttrar. Plugga.
Piggare, pyssligare, på bättre humör och kapabel till att göra saker. Tre ljusbehandlingar senare är det redan bättre och inte ens halvvägs genom behandlingen. I år ska det funka, i år ska jag vara människa även under den mörka tiden. Hoppas jag.
Sen hjälper det ju att jag orkar vara social igen, tränar regelbundet och häller i mig enorma mängder vatten. Känner sig duktig.
Har allvarligt funderat på att skita i jul däremot, tror ju inte på bakgrunden och vet inte om jag har lust eller ork att skaffa mig nya traditioner. Firat de senaste åren och kommit att tycka om julen med en stor familj men när den precis som min dovarande nu slitits ut ur mitt liv vet jag inte om det är så roligt att skaffa mig nya traditioner. Trots lockande erbjudande om familjejul hos min pojkvän. Orkar jag lära mig något nytt? Eller ska jag försöka hitta hemlösa att ge mat till, vara solidarisk eller hitta en krog att supa på? Jag hade i princip bestämt mig för något av de senare alternativen ända tills han frågade och så kom det. Mitt under snöstormen, den frukdade känslan. Den som jag bekämpar varje år, föraktar och avskyr. Den som ruinerar folk, får dem som stor ensamma den 24/12 att allvarligt överväga drastiska åtgärder, den som skapat ett köpkaos av enorma propotioner. Julkänslan. Fan. Jag trodde jag kunde ducka i år men nej. Här igen. Fasen. Men det finns inget som regn, rusk och gråa moln om kan tvätta bort det där obehagligt tillfreställande sinnestillståndet.
För övrigt en väldigt lyckad fest och allmänt bra födelsedagsfirande. Många glada människor som jag inte alls hade räknat med och en smidig duckning av den egentligen väntade, och verkligen förtjänade, baksmällan dagen efter som retade gallfeber på folket runt omkring mig.
Note to self: Även gamla hundar kan lära sig sitta. Min far har skaffat skype!
Dagens träning: Friskisosvettis
Dagens frågetecken: Personen som inte kunde lämna sin 12 åriga son hemma utan tog med honom för att sitta utanför och vänta två timmar medans päronet var på terapi för att ingen barnvakt kunde hittas. (Hallå? Elva? Då borde man väl kunna vara hemma själv?)
Dagens YouTube: Pony!
Sen hjälper det ju att jag orkar vara social igen, tränar regelbundet och häller i mig enorma mängder vatten. Känner sig duktig.
Har allvarligt funderat på att skita i jul däremot, tror ju inte på bakgrunden och vet inte om jag har lust eller ork att skaffa mig nya traditioner. Firat de senaste åren och kommit att tycka om julen med en stor familj men när den precis som min dovarande nu slitits ut ur mitt liv vet jag inte om det är så roligt att skaffa mig nya traditioner. Trots lockande erbjudande om familjejul hos min pojkvän. Orkar jag lära mig något nytt? Eller ska jag försöka hitta hemlösa att ge mat till, vara solidarisk eller hitta en krog att supa på? Jag hade i princip bestämt mig för något av de senare alternativen ända tills han frågade och så kom det. Mitt under snöstormen, den frukdade känslan. Den som jag bekämpar varje år, föraktar och avskyr. Den som ruinerar folk, får dem som stor ensamma den 24/12 att allvarligt överväga drastiska åtgärder, den som skapat ett köpkaos av enorma propotioner. Julkänslan. Fan. Jag trodde jag kunde ducka i år men nej. Här igen. Fasen. Men det finns inget som regn, rusk och gråa moln om kan tvätta bort det där obehagligt tillfreställande sinnestillståndet.
För övrigt en väldigt lyckad fest och allmänt bra födelsedagsfirande. Många glada människor som jag inte alls hade räknat med och en smidig duckning av den egentligen väntade, och verkligen förtjänade, baksmällan dagen efter som retade gallfeber på folket runt omkring mig.
Note to self: Även gamla hundar kan lära sig sitta. Min far har skaffat skype!
Dagens träning: Friskisosvettis
Dagens frågetecken: Personen som inte kunde lämna sin 12 åriga son hemma utan tog med honom för att sitta utanför och vänta två timmar medans päronet var på terapi för att ingen barnvakt kunde hittas. (Hallå? Elva? Då borde man väl kunna vara hemma själv?)
Dagens YouTube: Pony!
Imorse försökte jag väcka pojkvännen genom att buffa med min näsa mot hans hans."Det är bra, det går bra..." Mumlar han trött.
" Vad går bra?" frågar jag.
"Det svenska igelkottsällskapet"
Jag kväver ett gapskratt och frågar "Vad är det som är bra med det svenska igelkottsällskapet?"
"De har spännande uppbyggnad" säger han övertygande.
Skrattar så jag kvider.
Någon minut senare frågar han "Har du en bit tyg?"
"Ja, vad ska du med tyg till?"
Han svarar i en lömsk Horny ton "Det vet du nog mycket väl!"
"Va? Nä, vad ska du med tyg till?"
Tystnad.
"Vad ska du med tyg till?"
"58"
"Va? Vad ska du med tyg till?"
"Japan"
"Vad ska Japan med tyg till?
"Sch, ingen tycker om en besserwisser" (säger han och håller en hand över min mun.)
Jag ger upp och han får fortsätta studera det svenska igelkottssällskapets spännande uppbyggnad.
Har aldrig tidigare hört om ett igelkottsällskap och bestämmer mig för att googla på det och självklart men jag undrar om deras uppbyggnad verkligen är så spännande!
Dagens sällskap: Den svenska tamigelkottsföreningen
Dagens skratt: Den svenska tamigelkottsföreningen
Dagens Youtube: Kiwi!
Då var den bästa månaden i mitt liv slut. Spelet är slut och den grå verkligheten blir hotet istället för de grå. Sitter inte längre klistrad i EVP riggen (bilden visar britsen längst nere i gropen) för att göra episka beslut och tyda meddelanden från andra sidan. Räddar inte längre världen genom Henrik von Zeipels blotta existens, enligt honom var det ialla fall så.Det är bara jag här i mitt huvud. Minnen snurrar runt och verkligheten känns absurd. Kanske är det nu den riktiga kampen börjar. Kampen mot den grå vardagen istälet för den grå fienden. Mörkret har stridigt väl men motangreppet kommer nu, ljusterapi!
Har upplevt, sett, varit med om så vansinigt mycket på så kort tid. Gråtit, skrikit, skrattat. Lajvat mer än någonsin tidigare. Dessutom har jag spenderat (ohälsosamt?) mycket tid nere i R1, kärnreaktorn under tekniska högskolan där vårat väldigt hemliga högkvarter låg. Bättre stämningsförhöjare är nog svårt att hitta. SVD skrev till och med en artikel om oss!
Årets spel: Prosopopeia
Veckans nya musik: AFI - Decemberunderground
Dagens tanke: Vart tog solen vägen?
(Låter mig inspireras, snor och härmar. Men det är ett snyggt sätt att avrunda ett inlägg på)
Det känndes som om hela jag frös till när stormen härjade som värst igår. Snön yrde runt mig och flera timmar senare i varma torra kläder så var fortfarande känslan av frost kvar på insidan. Kalla händer och fötter. Hela året brukar jag alltid gnälla lite på att jag fryser, vilket jag ofta gör, men på vintern blir det naturligtvis ännu värre.
Jag lyckades för övrigt aktivera min bankkort efter att jag åkt till ett tredje kontor där de dels sa att "Sparbanekn i Enköping" som ligger i Kungsängen ska kunna hjälpa mig med sånna här saker och att jag bara kunde ha ringt telefonbanken så hade de hjälpt mig med allting. Men ha! Jag fick rätt!
När jag kom till min första men klassens andra veckas lektion igår så visade det sig att de hade prov, eek! Men eftersom den här kursen bara är en repitering utav den förra, i alla fall enligt mig, så var provet ganska enkelt. Gällde bara att komma ihåg alla funktioner i word. Går något så tråkigt som programhantering men hur brukar man säga? Pengar luktar inte och kanske inte påäng gör det heller.
Dagens första äventyr blir att byta däck på bilen i minusgrader. Och hur glad gör det mig på en skala?
Jag lyckades för övrigt aktivera min bankkort efter att jag åkt till ett tredje kontor där de dels sa att "Sparbanekn i Enköping" som ligger i Kungsängen ska kunna hjälpa mig med sånna här saker och att jag bara kunde ha ringt telefonbanken så hade de hjälpt mig med allting. Men ha! Jag fick rätt!
När jag kom till min första men klassens andra veckas lektion igår så visade det sig att de hade prov, eek! Men eftersom den här kursen bara är en repitering utav den förra, i alla fall enligt mig, så var provet ganska enkelt. Gällde bara att komma ihåg alla funktioner i word. Går något så tråkigt som programhantering men hur brukar man säga? Pengar luktar inte och kanske inte påäng gör det heller.
Dagens första äventyr blir att byta däck på bilen i minusgrader. Och hur glad gör det mig på en skala?
