Nu när vi är nere i småland här så tänkte vi att vi kunde gå och äta lite på en pizzeria som alltid varit bra förut men det här gången var servicen skrämmande dålig. Det är väldigt sällan jag äter pizza till och börja med. Först o främst ville de att jag skulle betala 7kr för att jag skulle käka på plats, jag rynkade näsan men pejade snällt. När pizzan väl kom så sa kyparen att bagarn hade glömt att ta bort champijonerna och undrade om det i alla fall var ok. Jaja, gnällde lite men orkade inte bry mig. Men när jag börjar äta inser jag att bananerna jag hade beställt istället för svampen inte hade varit inne i ugnen alls! Jag blir skitförbannad, kyparen har alltså ljugit för mig och försöker blåsa mig på den redan oförskämt dyra pizzan. Jag går fram och påtalar vänligt att det inte stämde och att han ljög för mig. De fixar en ny åt mig och jag sa specifikt att utan sås den här gången.

Det tar evigheter och när alla andra ätit klart så går vi dit igen för att kolla vad det blev av min mat, då har den stått på ugnen och väntat länge. Förbannad. Men jag krävde att få tillbaka pengarna som jag betalat för att äta där, alltså 7kr. Självklart hade de inte fått beställningen rätt den här gången heller och jag ville bara därifrån. Efter det kastade de nästan ut oss. Så vansinigt arg! Kan alltså verkligen inte rekomendera Målilla Hotell. Och mycket förvånande så var den inte god när jag väl försökte äta den då vi kom hem.
Småland
Wednesday, July 26, 2006
Då var det dags för ett par mysiga dagar nere i småland igen. Hälsa på morsan och softa. Har knappt fått något gjort igår. Nere i en svacka igen. Orolig inför hösten. Allt känns så osäkert. Ingenting är som jag är van vid, allt har förändrats. Till det bättre visseligen men ändå så att jag blir rädd. Svälja, le och lägga locket på. Det är det ända som fungerar. Kanske är det värmen som gör att jag inte orkar mer. Spela.
Firefox vs. explorer
Tuesday, July 25, 2006
Min firefox har grälat med mig de sista dagarna så jag sitter tro det eller ej och skriver i mitt gamla internet explorer. Det var verkligen väldigt länge sen och bloggens layout blir inte alls lika snygg här. Måste verkligen laga mitt firefox, det här var inte kul alls.

Och irritationen växer. Jag la till och ändra lite i faktarutorna till höger men det ville inte explorer veta av. Krash. Så upp med firefox, jobba snabbt innan den krashar och få det att fungera.
Pappa
Tuesday, July 25, 2006
Min far är ett kapitel för sig själv helt klart, inte för mycket sagt och inget osagt. Ändå så blir jag så vaninigt glad när han ringer, vilket är väldigt sällan. Min hemtelefon ska ju stängas av i slutet av månaden eftersom jag tyckte att den var onödig när jag har både skype och comviq kompis. Ringer i alla fall ingen här hemma och jag ringer knappast till hemtelefonnrummer längre. Då hade jag ju helt glömt bort att min pappa faktiskt ringer dit ett par gånger om året. Nåja, det löste sig ialla fall. Han hade läst om riddaren som blev dödad av blixten och blev genast rädd för att det skulle vara jag. Haha, men det skulle kanske till och med varit det. Jag skulle ju inte tacka nej till att lära mig sånt, pysslar väldigt många olika medeltidsrelaterade intressen. Men nej, jag har ingen häst och jag lever. Han lyckas alltid ringa och väcka mig också men det vågar jag naturligtvis inte tala om.

Imorron ska jag och några till åka till småland och hälsa på min morsa i ett par dagar. Pyssla omkring där och förhoppningsvis hinna bli brun och glad.
Segla
Wednesday, July 19, 2006
Fest hela förra helgen + lajv. Tagit ett par dagars välbehövlig vila ifrån världen nu och ska ut och segal. Men det är lite läskigt, har inte varit ute på riktigt nånsin. Min ända erfarenhet är kollo när jag var nio-tio och det var med jollar, eller vad de heter. Men då gick det undan! Hoppas jag inte blir sjösjuk bara. Känns absurt att ta med sig badkläder samtidigt som vintertröjor.
Kort dopp
Friday, July 14, 2006
Det var VÄLDIGT kallt i vattnet ikväll. Väldigt jättekallt till och med, jag frös redan på land och väl i så sprang vi upp på stranden nästan lika fort som vi kom i men mysigt var det ändå. Imorron blir det lajv igen, ett litet minilajv men ändå. Kul ska det bli med anslutande fest. Längtar. Nu ska jag återvända till mitt sällskap, min baileys och min tofumoccaglass. Behöver jag säga att det varit ännu en lyckad dag?
På första försöket!
Thursday, July 13, 2006
De som har åkt bil med mig vet att jag för det första inte kan höger och vänster, för det andra så åker jag ofta fel men blir inte så sur för det, för det tredje så hittar jag inte alls i stockholm. Jag har åkt på alla vägar många gånger men måste ändå nästan alltid ta till en karta eller någon som pekar med hela handen för att hitta. Jag minns vägarna men kan inte för mitt liv pussla ihop de olika bitarna i mitt huvud. Men igår så var en av de få gångerna som det lyckades. Jag satt själv i bilen och utan att titta på kartan så hittade jag till kansliet, helt otroligt men sant. Jag trodde att jag hade åkt fel flera gånger men behövde inte snurra en ända gång. Det levde jag på hela kvällen.

Sen handlade jag äntligen de stolsramar som behövdes till stockholms kansli, alla fanns dock inte på det ena varuhuset så jag hämtade förstärkning och mer pengar och vi åkte till nästa varuhus. Mycket nya möbler och köksgerod blev det. Och ännu mer glada och "pillvilliga" människor fanns på kansliet när vi kom tillbaka. Vilken tur att jag tröttnade på att vänta och tog saken i egna händer.

Note to self: Det lönar sig att ta tag i saker och ting själv. "Jag kan sjäv" och "det blir bara gjort om jag gör det" är utryck som ofta behöver ett bra exempel, kom ihåg det här då!

Kvällen avslutades med ett glas baileys med tända ljus och en lugn ensam stund i den städade lägenheten. Mysigt och jag lyckades till och med läsa säkert 7 sidor i min bok. (Jag somnar överallt och väldigt lätt, det gör att jag ofta bara hinner läsa författarens, titelmusiken på bio eller första delarna av samtalet när jag själv sitter i baksätet av bilen innan jag somnar.)

En lyckad dag.
Fortfarande sommar
Wednesday, July 12, 2006
Jobbar och pysslar. I helgen blir det minilajv och en lite välbehövligt festande. Satts under en ganska jobbig press, måste bestämma mig för allt eller inget vill däremot fortsätta som jag har gjort hittils. Försöker i möjligaste mån att njuta av värmen, sommaren och snor lite ledig tid här och var.

Har målat en del de sista dagarna och resultatet blev sådär. Inte jättenöjd men det funkar. Nu blir det ut i solen och njuta mer!
Sommar, sommar
Monday, July 10, 2006
Sommardopp och allt är väldigt varmt. Idag är det regnit men jag bara sitter och njuter. Har nattbadat de två sista nätterna, väldigt skönt och roligt i goda sällskap. Försöker att inte klaga på värmen eftersom jag har gnällt på att det ska bli varmt hur länge som helst. Bara njuter istället och badar så ofta som jag kan.
Ikea irritation
Thursday, July 06, 2006
Trotts min dåliga ekonomi så tilllät jag mig köpa en ny badrumshylla för 9kr, toppen tänkte jag och skyndade hem för att montera den. Men väl hemma så upptäcker jag att den man ska montera hela alltet på är inte med! Kundtjänsten säger att stången kostar 269:- Skäms på er Ikea! Jag känner mig grundlurad och får hitta på något eget istället. Hmm, finns det ingen blligare stång? Visste väl att det var för bra för att vara sant.
Kastaria minnen
Thursday, July 06, 2006
Alltså, som ni säkert vet vid det här laget så var Kastaria alltså ett lajv. Det är som att berätta en levande historia tillsamans, interaktiv teater eller levande rollspel även kallat. Min roll var på detta lajv Biskop Ines Dieudonnée, Dekan (Chef) för Guds Öga (Administrationen) och Livets Nyckel anhängare. Jag själv är inte alls kristen men just därför är det roligt att spela någon som tror så fast och hårt på gud (den här påhittade religionen liknar väldigt mycket Kristendommen). (Bilden är på mig som Ines men inte så jättebra, förhoppningsvis hittar jag bättre bilder senare).

Ines trodde väldigt mycket på Gud och hade i sitt förra arbete varit högt uppsatt inom inkvisitonen, närmare bestämt var hon deras förhörsledare (läs: torterare) och med stor passion så drev hon kättarna till döden. Men pga av det så förflyttades hon till pappers arbete och tvingades offra enkla rena själar för att gynna kyrkans anseende. Hon trodde dessutom på arvssynd och hade tvingats lämna sin vapenbroder i strid utan att kunna säga till honom att hon bara skulle bli förflyttad. Hon hade visseligen avlagt ett kyskhetslöfte som hon planerade på att hålla men hennes kärlek till Leonard kunde hon inte styra. Så lajvet bröjade med en bitter Ines, kall, hård och med en stor ångestklump i magen. Det hade varit två år sedan hon senast log på riktigt, mitt i kriget mot Nedan där hon bekämpade Kätteriet. Nu hade vi kommit till byn Glimminge med hela påveföljet och det var mycket att göra. Men så stod han där, Marsaklen Leonard. Ines gnuggade sina ögon, inte kunde det vara den vackraste mannen i hela Gregorien? Han som var så sliten och dann? Men visst var det han!

Leonard frågade om jag, Ines, hade en syster som hätte Ines men nej, det var ju jag! Senare den dagen biktade jag mina känslor för Leo till Kardinal Lucille och boten var att jag inte fick komma närmre än tio fot ifrån honom och inte prata med honom ensam. (En väldigt rolig bot att spela på då den skapade stor förvirring först). Jag ledde dessutom en rättegång och i kyrkans bästa intresse så hade jag självklart en dom redan innan den ens satte igång, det gällde bara att hitta hålet som skulle göra dem skyldiga i villket fall som helst som inte var speciellt svårt. Mer arbete och mycket omkringspringade. Jag som chefen för Guds öga hade hand om alla personalfrågor som verkade underliga. Det vill säga kätteri inom eget led, alla i kyrkan hade en personfil hos mig som jag hade i arkivet. Stora mängder pappersarbete och väldigt strängt system som fick folk att bli vansiniga. Vi körde verkligen på byråkrati med citat som "Det är under utredning", "Det finns inga problem", "Återgärder har vidtagits" och "Våra arkiv är otillräckliga på den punkten".

Jag skulle bland annat utreda om påven var en riktigt eller falsk påve, mordet på en medarbetare inom kyrkan och i fall Elisabet Duvenhök var St Erika återfödd. Elisabet visade sig vara ett helgon och eftersom hon accepterade påven så var det problemet ur världen. Mitt första möte med helgonet var helt otroligt, jag bad om ursäkt för att jag hade bidragit till hennes barns död (vilket var ett annat helgon) och att jag inte hade trott på henne tidigare. Hon beordrade oss att finna glädje och kärlek. En väldigt svår uppgift för min karaktär då det var så långt ifrån allt hon var van att känna. Många timmar fundering senare så bad jag om att få bryta min botgörning så att jag kunde känna glädje och kärlek i närheten av Leonard. Ett tag senare befann jag mig i hans närhet och jag började känna mig gladare igen även om det var en underlig känsla. (Jag skriver omväxlande jag och Ines, förvirrande men det var ju jag som spelade Ines och hon finns kvar här i mitt huvud lite grann i alla fall.) Senare under dagen fick jag några minuter med honom ensam och vi disskuterade över just glädje och kärlek. Ines var mycket konfunderad över saken och tyckte att vi kunde väl vara glada en kvart ur varje timme? (Nej, hon kan inte hantera känslor!). Senare den kvällen så hade vi mässa för St Erika, jag gav även en jättehäfftig bikt. (Bikade tror jag tre gånger under lajvet och tog emot bikt lika många gånger.) Denna bikten var i kyrkan med en präst som inte kunde sluta gråta frö de synder han hade begott. Jag talade med hög stämma så de utanför kunde höra och det ekade i kyrkan, maffigt och skjyst scen.

Jag och Leonard hamnade brevid varandra på mässan för St Erika, under en bön började vi hålla händer och sedan fortsatte vi att mässa denna bön under hela kvällen och natten. Det var nämligen så att om vi bad denna bön så skulle St Erika få styrka vilket hon behövde i en riktigt snyggt spelad magiker fight. (Låter säkert fånigt men fasiken vad effektfullt det var). Hur som helst så blir vi hänförda över helgonet och mässan efteråt så håller vi fortfarande händer samtidigt som vi ber bönen om och om igen. Efter det är vi helt hjärntvättade och helgonet ber oss at sprida kärlek och hennes bön över hela byn, så jag och Leonard gör just det. När vi predikat ett tag så säger han att han tänker lämna sitt svärd och vill att jag ska följa med honom tillbaka dit där vi krigat men denna gång utan vapen för att preika kärlek. Ines blir överlycklig men konfundersam, inte kan hon lämna sitt jobb? Men självklart säger hon, (Ines, jag) ja! Så framför hennes helighet påven och våra chefer lämnar vi över mina anteckningar och penna samt nycklar till arkivet och han lämnar över sin marsalkstav och svärd. Det blev en snygg scen och vi går ut för att söka upp Nedanerna som vi för två år sen slaktat i kriget för att be om förlåtelse och predika kärlek. Vi får först audiens närsta morgon men det var riktigt kul att spela. Den natten kan jag först inte sova utan sätter mig i en skogsglänta i soluppgånen för att läsa bibeln (det är en mycket mindre och påhittad variant). Efter många böner kan jag till slut sova och drömmer inlajv drömmar om att Leonard ropar till mig att jag skall komma och stå vid hans sida (alltid hans vänstra så som jag gjort i 14 år). Vid 7 tillfälen vaknar jag och börjar klä på mig för att drömmen känns så äkta, så på morgonen är jag halft påklädd och gör mig snabbt i ordning för att vara med min älskade vapenbroder. En hel del roligt spel till är på morgonen och lajvet slutar sedan tyvärr lite i ett antiklimax men som tur var hade jag just biktat någon i en skön scen så jag var inte så ledsen ändå. Men fasiken vad bra det vart! Jag ville ha mer på en gång! Jag vill ha mer nu! Att känna sig så lycklig och tillfreds, att vara frälst!

När vi berättar att vi blivit frälsta för en av de andra marsalkarna så blir hon arg och tror inte på oss. Scenen då hon helt plötsligt börjar nklaga mig för att jag har omvänt Leonard eftersom hon vet vad jag tycker om honom var skönast.
Hon kommer fram och drar sitt svärd som hon sedan håller mot min hals. Jag blir naturligtvis rädd och backar bakåt. Hon kastar anklagelser i mitt ansikte om att det var jag som fick honom att bli galen medans Leo talar till mig med lugnade röst att jag inte har något att vara rädd för, så jag ställer mig på knä och ser henne i ögonen medans jag säger att det inte var mitt fel och att Leo inte vet något om min kärlek till honom (här vet jag själv att Leo sitter brevid mig och hör allt jag säger men jag låter ändå mig själv som Ines göra denna underbara tabbe). "Nu vet han det!" Säger den andra marsalken innan hon stoppar undan sitt svärd igen och går iväg. "Jag har funnit nyckeln och är beredd att dö" mummlar jag och vänder mig emot en glad Leo.

Så nu vet ni lite av vad som hände, allt är helt improviserat och inte tränat innan. Målet med ett lajv för mig är inte att spela en roll utan att bli en roll. Jag brukar plocka ned min egen personlighet i en liten "ask" som jag kan ta fram efter lajvet. Vilket även medför en förvirring den närmsta veckan efter lajvet men upplevelserna blir tio gånger starkare. Man får känna, göra och agera som man aldrig brukar göra till vardags och det gör att i alla fall jag har mycket lättare att sätta mig in i andras situationer. Men det är lite jobbigt när det tar ett tag innan alla kugghjul börjar snurra precis som de ska igen. Tex så var jag på centralen häromdagen då någon kommer fram till mig och undrar ifall jag vill vara med i en grupp för unga studerande som läser bibeln och det tar mig faktiskt ett par sekunder innan jag inser att jag, "isobelll", inte alls är intresserad av bibeln till skillnad ifrån Ines.
Salig
Monday, July 03, 2006
Post-lajv-koma.Identitets problem. Förkyld. Det var helt enkelt vansinigt roligt. Det kommer inte att bli mitt sista medeltidslajv. Inte en chans. När det slutade ville jag fortsätta. Vill ut i skogen nu och fortsätta. Inljav-bönerna har ettsat sig fast i hjärnan och kännslan av lycka sprids fortfarande i kroppen när jag tänker på dem. (Det här tillståndet är inte farligt utan det går jag igenom efter varje lajv, mer eller mindre. Desstå bättre lajvet var, desstå svårare är det att rolla av. Min roll Biskop Ines sitter till stor del kvar på hjärnan.) Kastaria överaskade mig. Trodde inte att jag skulle få det så roligt. Kommer försöka sammanfatta mina upplevelser på Kastaria och Hultsfred så snart mitt huvud slutat snurra. Är fortfarande i en annan värld.