Min far är ett kapitel för sig själv helt klart, inte för mycket sagt och inget osagt. Ändå så blir jag så vaninigt glad när han ringer, vilket är väldigt sällan. Min hemtelefon ska ju stängas av i slutet av månaden eftersom jag tyckte att den var onödig när jag har både skype och comviq kompis. Ringer i alla fall ingen här hemma och jag ringer knappast till hemtelefonnrummer längre. Då hade jag ju helt glömt bort att min pappa faktiskt ringer dit ett par gånger om året. Nåja, det löste sig ialla fall. Han hade läst om riddaren som blev dödad av blixten och blev genast rädd för att det skulle vara jag. Haha, men det skulle kanske till och med varit det. Jag skulle ju inte tacka nej till att lära mig sånt, pysslar väldigt många olika medeltidsrelaterade intressen. Men nej, jag har ingen häst och jag lever. Han lyckas alltid ringa och väcka mig också men det vågar jag naturligtvis inte tala om.Imorron ska jag och några till åka till småland och hälsa på min morsa i ett par dagar. Pyssla omkring där och förhoppningsvis hinna bli brun och glad.
0 comments: