Överlevde Valentines day trots att det är slut mellan mig och Kazai. Fast jag tillbringade kvällen med honom. Precis som vi alltid gör, äta gott och glo på film till vin. Tradition. Men mysigt och bra. Vill inte ge upp det, vill inte ge upp bästisen. Även om det fortfarande är märkligt och jobbigt stundtals.
Festat och dansat mest hela helgen vilket nog inte alls var bra retrospektivt. Inte för att det inte var kul och bra utan för att jag nu sitter med läxor som jag antagligen inte kommer hinna klart med. Smärre panik och skuldkänslor.
Flashmob är något otroligt coolt och roligt. Och i lördags var det dags för Stockholm. På centralstation kl 15.45 stannade livet för ca 80-100 pers (tror jag att det var?) och vi frös fast i tiden för ca 3 minuter. Reaktionerna var underliga men tyvärr är man så inne i sitt att man inte kan se så mycket. hoppas att det kommer upp en video om hur det såg ut. Hur nyfiken som helst. För er som inte vet vad Flashmob så finns det en video nedan från Grand central Freeze. Samma sak som vi gjorde igår men något coolare. Imroveverywhere som är en grupp människor (någon form av gatukomiker/konstnärer tror jag) började med det här för några år sen i USA. Härligt att det spritt sig. Kolla gärna in fler av deras aktioner och andras flashmobs på Youtube. Jag en underhållande timme idag när jag glode igenom en del av matrialet.
Dagen borde även innehållit stora mängder tee, ett varmt bad med politiskt tidning i famnen, popcorn plus Greys Anatomy och målning av naglarna. Istället vet jag inte riktigt vart dagen tog vägen, glott på Greys Anatomy utan popcorn och gjort läxor alldeles för sent. Långt ifrån klar. Ståltråden tog slut och jag får improvisera vilt vilket antagligen är bättre eftersom det blir mer i stilen som konstnären, Dave McKean, som ska inspirera mig idag gör men det är väldigt mycket läskigare. Och Nej bakfylleångesten har inget att göra med något som hände utan den bara finns där vilket är en märklig konsekvens. En sån brukar jag inte få, bara hört talas om den. Eller så "missdiagnostiserar" jag den och det rör sig om vanlig Söndagsångest. Något som drabbar männskligheten alldeles för ofta, minst en gång i veckan faktiskt.
Lunchdemo är något jag kan rekomendera. Du hittar lite tid på din lunch efter att du blivit tipsad om en demonstration och gör lite samhällsnytta. Det gör att man känner sig lite bättre till mods vid läggdags. På alla hjärtans dag demade Rättvisepartiet Socialisterna på Mynttorget för könsneutralt äktenskap. Mycket bra tema att ta upp just den dagen. Jag håller inte helt med allt i deras politik men uppmuntrar alltid politisk aktion på rätt sida moralen.
Sen känner jag mig oerhört nöjd och självgod eftersom jag visste att jag hade rätt. Hatar Olympiska spelen, oerhört olämpligt att kasta så mycket pengar i vattnet för lite sport som blir hypat över alla gränser. Det handlar inte längre om bra friskkamp och få länder att skaka händer utan rest kommersiellt jippo. Nu har jag fått det svart på vitt att OS är något av de vidrigaste eventen som finns. Kina tänker skita i all etiket och moral för att leka vädergudar på OS den här gången. Skjuta molnen som är regnfylla med farliga kemikalier som inte alls har ute i naturen att söka bara för att några företag ska tjäna mer pengar och en hel värld sitta klistrad vid sin TV istället för att själva röra på sig? NEJ TACK! Att man överhuvetaget har ansett sig behöva använda dessa metoder vid andra tillfällen är vidrigt. Varför ska vi alltid behandla symptomen istället för orsaken? Om vi tog bättre hand om jorden skulle det här aldrig behöva hända, och det kommer bara göra saken värre!
Dagens låt: Morsans nya musik! Keep on going! Dagens tema: Omotiverad bakfylleångest som leder till mindre läxor.
Igår grälade jag hårt och länge med kameraföretaget, verkstaden och försäkringsbolaget. Idag ringde de mig igen och samma problem som igår hade hänt igen, försäkringen gällde inte. Men det gör den visst. Efter ytterligare ett par utskällningar, runt kopplingar och annat så sa det till slut att jag kommer att få hämta ut en ny kamera ifrån, och lyssna på det här, Siba. Va? Vänta nu? Jag ska hämta ut en ny kamera från Siba när den är köpt på Radars.se? Varför har jag väntat sen oktober på fel företag? Eller nej, jag ger upp. Jag får en ny kamera och orkar inte tjaffsa mer. Vill bara varna för Solid försäkringar, Radars.se och Siba.
En flyttbesiktning gjordes imorse på min lägenhet, ganska rimliga kostnader blir det för förslitningsskaorna. Hade verkligen ingen aning vad de skulle gå på och jag var livrädd för siffrorna. Eftersom jag och Xet hade kommit överens om att han skulle betala hälften, så messade jag honom men blev uppriktigt häpen när han frivilligt utan mer tjat svarade strax efter och frågade efter mitt kontonummer. Det finns hopp! Det är för övrigt samma X som jag skrev om i inlägget "X" för några dagar sen.
Klassen var helt plötsligt rörande överens idag. Vi har länge varit på drift ifrån varandra och jag känner väl inte att jag har så mycket gemensamt med många där. Sorligt men sant. Är återigen något av en outsider, någon som inte riktigt passar in men jag har vant mig. Det är ok. Idag stod vi enade. Men sorligt att det ska vara för att vi ger kritik till skolan. De håller inte vad de lovat, lektionerna är inte det vi behöver eller betalat för. Ialla fall inte alla. Det finns lärare och timmar som är fantastiska. Andra är inte det. Så är det väl överallt antar jag men här betalar vi pengar, mycket pengar för våran tid där.
Jag tänker kämpa vidare ändå. Vill göra det här för min egen del. Även om det är svårt just nu att koncentrera sig. Oron för pengar gör mig nästintill förlamad och för första gången på länge orkar inte inspirationen fram till händerna även om den finns där. Måste lära mig mer. Kroki lektionerna är mitt störrsta problem just nu, att få ned 3D till 2D är helt omöjligt. Det har varit funkis tidigare men fastnat totalt nu. Så om någon vet en bra kroki kurs, med billig avgift, så tipsa gärna! (Kroki är snabbskiss ofta med kol av en naken modell, det är inte jag som ritat bilden). Efterlyser konstruktiv kritik och pedagogik!
Har fortfarande saker kvar som jag måste bli av med, bland annat ett köksbord med åtta stolar och en stor dubbelsäng. Någon som vill ha? Eller kanske ett par vinterdäck? Hittat saker längst inne i gömmorna som jag försöker ge bort till folk nu, jag behöver dem inte längre och om jag lyckats glömma att de existerar så kommer jag inte behöva dem i framtiden heller. Har längtat efter att få bli kvitt alla prylar men inte vågat ta steget förens jag måste. Befriande. De äger snart inte mig längre utan jag dem.
Allt pappersarbetet tar tid, jag är hela tiden beroende av folk och de vill inte alltid arbeta så fort som jag vill.
Dagens filosofiska stund: jag har länge vetat att jag ser bilder när jag lyssnar på musik och hör bilder men aldrig vetat mer. Kan inte förklara vad det är jag ser eller hör oftast heller. Går inte. Märkt att rytm är något viktigt, något jag fastnar för i vad som helst. Musik, doft, känsla, konst, dans (självklart), smak. Antagligen inget ovandligt. När jag målar blir jag ofta frustrerad eftersom den färgen jag vill ha inte finns, alltså inte på tub utan den färgen finns inte i verkligheten bara i mitt huvud. När jag lyssnar på musik så tror jag att jag ser mer former och just den här färgen, eller färgerna än något annat. Ialla fall just nu. Fast det här är säkert fullkomligen ointressant! ;p
Dagens citat: "American note to myself number One.. Airplanes only take your body places. Your brain ha to catch up on its own." ur "Books of Magic"
Filmen är lång men sevärd. Hur borde vi förändra våran syn på kreativitet och interlligens plus många andra riktigt kloka tankar. Och jag skiter i om det är reklam med!
Dagens två citat: "If a man speaks his mind in a forest and no woman hears him is he still wrong?"
"If all the insects would to disappear from the earth within 50 years all life on earth would end. If all humans being would disappear from the earth within 50 years all forms of life on earth would flourish."
Gårdagen var verkligen helt surealistisk. Känns fortfarande som om jag drömmer. Var på Kilroy idag och pysslade med pappersarbetet som ska skickas till NMIT, min nya skola. Tankar på vad jag ska ha med mig, levnadsomkostnader, tekniklösningar och självklart pengar till allt ploppar upp i tid och otid. Även tankar på flytten om drygt en månad. Säg till om du vill köpa en jättestor säng, TV eller köksbord med åtta stålar tex!
Kvällen avslutades på Red Mercury och allt var frid och fröjd när M ställer sig framför mig och försiktigt säger att S är här (min ex man som blev våldsm mot slutet av vårat förhållande). Fan! Första impulsen är att fly. Springa därifrån och inte komma tillbaka. Andra tanken är att slå ihjäl honom. Sparka honom hårt. Ställa honom mot väggen. Få honom att förstå. Hata honom och att han tar emot mina smälla inte med ignorans utan med skräck i ögonen. Går därifrån ett tag. Gömmer mig. Men inser snart att det här var min kväll. Min tur. Och med tanke på hur bra det har gått hela dagen, fått beskedet jag väntat på i femton år så måste det ju jämna ut sig på något sätt. Inte så konstigt att han var där.
Men jag slapp se honom i ögonen, slapp konfronteras. Slapp se hans ansikte. M var där och puttade, ställde sig framför och på andra sätt fick mig att helt ovetandes inte märka av xet. Puh!
Note to self: Det är bra att vara så inne i musiken och dansen att man blundar då missar man nämligen elaka X.
Konstfacksutställningen in måndags var grymt inspirerande. Det här är verkligen det jag vill syssla med. I alla fall så känns det så just nu. Beslutet om vidare studier var med andra ord inte så svårt. Det handlar mer om ett behov än ett val. Är pirrig hela jag.
Dagens tack: M!!
Dagens lunch: Picnic på kulturhuset med blick över staden. En gammal favorit.
Kanske är det för det bästa? De svåra besluten vi tar. Är det från magen? Är det rätt? Frågorna plågar mig/oss/vi. Förrvirad står jag ensam kvar. Men jag vet att det finns en framtid för den som kämpar. För det vi vet är rätt och för oss om vi bara vill. Men inte nu. Inte här. Sorgen sköljer över mig igen. Så trött på att vara förvirrad och trasig. Tränger bort tårarna och försöker stiga in i dansmolnet som kommer omsluta mig inatt. Hedeligt supande mot ont?
Nätterna är ändå värst. Fast den här veckan har jag mestadels varit fjättrad vid sängen och livrädd för att äta. Japp, magsjukan har härjat även hos mig. Urk. Inget jag rekomenderar. Framförallt inte när skolan känns jäkligt viktig. Gick nog dit för tidigt, framförallt utan mat i magen, sjuk sen igen. Fan. Men Kazai, trots att vi inte borde ses, kom hit igår och matade mig med potatismos, kramar och desperate housewives. Bästa botemedlet för en ensam isobelll. När han åkte idag dog en del inom mig.
Dagens humortips: Fråga Anders & Måns Dagens låt: VNV Nation - Beloved
Det vita pappret är min fiende, skrattar åt mig, skriker "fyll mig om du vågar!!" men för ett krig mellan mig och mitt redskap. "Rör mig inte, Du vet aldrig var du ska börja, du kan inte avsluta en linje, är så osäker, vågar inte ta i, vet inte vart du slutar, håller aldrig vad du lovar..." ect. Skriker åt mig. Äter mitt självförtroende.
Hånar mig, får mig att tvivla. Aggresiv vita sticket i ögonen. Motarbetar mina stråk, mina taffliga försök att fylla det. Första bladet i verje nytt block är alltid det värsta, ofta lämnar jag dem tomma. Förlorar kampen. Klarar inte av pressen. Det vita pappret vinner. Ångesten över vad som alltid ska bli första intrycket av mitt block är för stor och kväver min kreativitet.
Kriget mot den tomma ytan. Det här fortsätter även i inredningen, mönsterskapande broderier och tatueringar. De negativa formernas kamp om existensberetigande. Ska de få vinna? Vem har egentligen rätt? Fanstasin dör om vi övergöder den och ger all fakta. Tar bort det som bildas mellan raderna. Men om ytan bara är tom, vad är då inne i oss?
Here we go again, att de aldrig lär sig. Seriöst, vem kan ta på sig att göra lite välbehövlig samhällstjänst? Nu har moderaterna bestämt sig för att de ska sattsa mer pengar på att få bort klottret i stockholm än de har sattsats på våldtäkter under de senaste tre åren. Va? Vad fan sysslar ni med?
Ska jag alltså kunna bli våldtagen på en ren bänk? Eller känna smärtan och samtidigt titta upp glatt på en ren betongvägg? Är det det som är meningen med sammhällsskydd? Önskar någon kunde våldta dem och sätta dem framför en vit vägg efteråt... Nu ska det till och med förbjudas att sätta upp platser där det är ok med laglig klottring. Gah! Men det är ju så man får bort förstörelsen. Och visst, klotter är inte snyggt men graffiti är hur bra som helst. Och hellre det än en knallgul tunnelbanevagn som är inklädd i bannanreklam. Urk!
NU: Mer mys med morsan Dagens citat: "Om jag skulle vilja ha tort vin så skulle jag lika gärna kunna slicka av mina böcker och dricka en munfull vodka efteråt" Dagens pryl: En jättehäfftig digitalkamera! Skuttar! Min studentenpresent. Skutta jämfota och fotta allt!Be aware, here I come! Dagens musiktips; Soundtracket till en av mina favofilmer; Dagens youtube: Queen of the Damned
Jag har noterat ett underligt fenomen. Upptäckten började redan för 10-15 år sen men jag har inte blivit medveten om dess utbredning förens på senaste. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, det är så svårt att ta på. Eller nja, egentligen inte. Precis som alla gamla cdn eller kassetter blir Queens greatest hits när man lämnar dem i bilen för länge verkar alla äldre gubbar o tanters jackor bli gul beiga med läskigt tyg som känns obehagligt mjukt mellan fingrarna, så att man nästan fastnar, och innanfodret ljust och småmönstrat.
Nästa gång du ser dem, de med grått hår som berättar sagor för oss om vi är snälla, titta på deras jackor och undra - vart kommer alla dessa ifrån? Finns det en enorm marknad för gul beiga jackor som ingen annan har upptäckt? Är det ett mode i den äldre generationen? Vart kommer de ifrån och varför, varför i all världen har så många på sig dem? Eller är det samma fenomen som med Queen, om en äldre herre har på sig en favoritjacka tillräckligt många gånger så börjar den långsamt morffa/transformera sig in till detta underliga tyg.
Mina argument faller platt, jag tar tillbaka och erkänner att jag haft fel. Det är inte alls ok att äta kött, det är inte svårt att få i sig tillräckligt med näring och människan har inte alltid ätit kött. Läste några riktigt skrämmande siffror idag om hur mycket färskvatten de olika matvarorna behöver.
Fatta! 15 000?! Det är ju absurt! Bara för att vi ska få äta kött? Dessutom så har studier visat att människan inte alltid ätit kött utan att det var ganska svårsmält för förtidsmänniskan och svårt att jaga. Landskapen kommer inte att grå igen, det finns andra metoder än slakt. Djuren behandlas på ett vidrigt sätt men för de som inte kan förstå att djur har känslor precis som vi finns det andra argument. Djuruppfödningen är en av de största källorna till kväveutsläpp i Sverige idag. Det medför till övergödning av sjöar och vattendrag som leder till fiskdöd och förstörda sjö och vattenbottnar bland annat.
Varje år dödas 70 miljoner kycklingar bara i Sverige och deras levnadsförhållanden är vidriga. Även de nya "bra" burarna är inte bra och de efterföljs tyvärr inte så ofta som ska ska heller, ofta får hönsen aldrig se dagens ljus alls. I Sverige är det tillåtet att ha 36 kilo kycklingar på 1 kvadratmeter, det vill säga 24 kyklingar som väger 1,5 kilo st. På en kvadratmeter! Och mer hemska fakta finns. Kycklingarna dör ofta i transporten till slakterierna, de självdör eller skadas och det rör sig inte om några få utan årligen ca 150 000 individer. De lever i drygt 35 dygn och de som ska ätas upp av konsumenterna får gå hungriga för om de skulle få äta så mycket som de skulle vilja så skulle de dö i förtid pga av aveln som gjort dem extremt snabbväxta. Tänk efter innan nästa kycklingfilé. Det är dags att inte bara göra något för djuren utan också för miljön. Det är inte ok att blunda längre. Jag kan verkligen förstå att det är svårt att säga nej till allt på en gång men varför inte äta vegitariskt till lunch? Eller välja bort köttet en gång i veckan? Varje gång du gör det så räddar du inte bara liv utan värdefulla jordresurser, miljön, färskvattnet och hjälper till att få en bättre värld tillsammans.
Dagens youtube och band: Takida
Årets sida: conspirare.se Dagens film: The Queen, helt klart sevärd. Mycket välspelad.
Vill inte ha fler, gör allt jag kan för att bli av med de överflödiga jag redan har men för att det ska lyckas behöver jag pengar. Alltså måste jag skaffa ännu mer vuxenpoäng genom ett jobb för att bli av med dem, bissar loop. Jobbar som lastbilschaffis nu på sommaren. En ren klasch med allt annat i mitt liv. Komvux är äntligen klart, äntligen. Men när jag fick slutbetyget i handen undrade jag bara varför i all världen det här skulle göra en skillnad för min framtid och att det var så underligt att alla var ute efter det här. Visst, det är bra bokstäver på pappret och det hade varit bättre om jag skulle kunnat vara sams med fler lärare men det kändes iaf så onödigt.
Försöker få upp modet att ringa min hyresvärd och be om en inspektion, vill flytta härifrån men måste tokstäda innan han kommer. Alltså en loop, men eftersom jag är feg så vågar jag inte börja. Hittar alltid annat att göra.
På dagarna ser jag baksidan av den vidriga konsumtionen alla bidrar till. Jag vill inte vara en del av den. Försöker desperat göra mig av med alla mina sånna begär och alla min överflödiga prylar som jag inte behöver. De äger mig och inte jag dem. Känner mig alltid lättare när jag kan ge bort något. Allt som är i schysst tillstånd ger jag till second hand och hoppas på att stoppa onödig nyproduktion på det sättet.
Åter igen fattig som en kyrkråtta. Då csn bara betalar ut halva studiemedlet den sista månaden och lönen är fördröjd så finns det ett stort hemskt glapp på kontot. Soc förhalar min hyra. Betalat av den så gott jag kan men det fattas fortfarande. Mat får vänta. Börjar leta saker jag kan sälja och tittar mig om efter någon annanstans att bo, den här hyran är för mycket. Eftersom jag inte vet hur länge jag ska plugga så kan jag inte ta en studentlägenhet men jag måste hitta billigare boende, mindre stadgat också för den delen. Men soc säger också att det är ju mitt val att sudera och det är inte alls säkert att jag har rätt till pengar trots att jag började jobba innan skolan tog slut. Känner en gubbe som hamnat på gatan pga av soc nu, inget missbruk bara hamnat mellan storlarna. Var har jag att gnälla på i jämförelse med hans lidande? Behöver ända skriva av mig. Orättvisorna bedövar mig.
Har skutit upp massa saker till nu. "Det där tar jag hand om när jag är klar med komvux och jobbet har börjat..." Tiden går. Jag orkar inte med. Min mailbox sprängs. 64 olästa mail. 121 stared (saker att göra, svara på, läsa). Ångest. När jag är ledig försöker jag vara ute eller så sitter jag bara o stirrar i tyst trötthet. Dragit ut TV kontakten. Vill inte använda den. Försöker motstå. Vill inte bli mer dum än jag behöver. Om jag flyttar vet jag inte om jag vill ha den med mig. Orkar inte fastna och tappa bort timmar på något som egentligen är totalt oviktigt men samtidigt är det en av de få sysselsättningarna som kan få min hjärna att lugna ned sig, slappna av och vara tyst. Finns det något annat jag kan göra där jag inte gör något? Där jag inte behöver prestera? Där jag bara kan slappna av utan att somna, som händer när jag öppnar en bok?
Behöver verkligen ta tag i alla projekt. Storstädningen. Rensning av dåliga sysselsättningar. Men vart ska jag börja? Listan hopar sig och jag hukar mig, blundar. Får jag fly nu? Är det ok om jag går och gömmer mig här borta? Bara ett litet tag?
Reklamen dimper ned i brevlådan. Hur svårt ska det vara att läsa den överstora skylten med "Rädda skogen! Igen reklam tack!" på dörren? Nästa gång borde jag hinna ut till brevbäraren och ge honom/henne ett par glasögon.
Var på klassåterträff med 9:an för några veckor sen. Absurt. Alla de som verkligen ville träffas igen var inte där. Jag hade tappat kontakten med precis alla. Men min gamla bästis var där och vi började prata igen. Insåg hur mycket jag hade saknat henne och hoppas kunna behålla henne den här gången. Skumma sammanträffanden, hon jobbade på samma spel som jag deltog i senare. Föga förvånande hade vissa lyckats jävligt bra men andra som en själv var lika vilsna och stutsade fortfarande runt vilket var skönt att se. Inte bara jag som vägrar bli vuxen?
Lastbilschaffisen som jag jobbar med nu, och som ska gå på semester om en vecka och jag ska ta hans trakt, är grymt bitter. Trodde jag svor och gnällde över allt men har tar priset. Om jag låter sådär när jag pratar, klagar över allt och bara är negativ så måste jag verkligen ändra på mig men han drar verkligen ned en. Skattar när jag frågar något, förstår inte vad jag säger när jag försöker ta upp någon diskussion. Blivit mer och mer tyst, svarar med nickningar och försöker att hålla med honom men exploderar med jämna mellanrum. Bland annat när han säger "Titta där kommer en sån där självmordsbombare!" och pekar på en kvinna i heltäckande slöja, snackar skit om invandrare eller tycker att han inte behöver göra mer för miljön och måste äta kött varje dag. Då står jag inte ut. Han förstår knappt vad jag säger. Undra om jag uttrycker mig underligt eller om han helt enkelt är för inrotad för att tänka. Låt mig aldrig bli sån! Visst jag trivs, tycker det är jättekul att köra stor bil (han är 12 meter lång och väger 16 ton olastad, får en bissar känsla av makt när jag kör förknippat med viss osäkerhet och en stor respekt för omvärlden), men jag vill inte fastna i det här jobbet. Det är en bra sak att falla tillbaka på men jag vill aldrig nöja mig med det här. En snabb källa till pengar, det är allt.
Dagens surgubbe:lastbilschaffisen jag spenderat de sista två veckorna med (Shit! Jag har jobbat i tre veckor nu?!) Dagens film: "CashBack" - grymt bra se den! Gårdagens film: "Säg att du älskar mig" - Bra och sevärd. Tänka film. Obehagligt att Erik, en av skådisarna, dor där jag åker förbi varje dag. Dagens person: Sus - Syrran som behöver alla kramar hon kan få!
Här i göteborg nu. Konferansen är vansinnigt intressant och i början så vill man bara ändra världen, får många idéer och funderingar. Visionerna är storartade och viljan gigantisk. Men ju mer man pratar detso mer förbannad blir jag. De pratar, pratar och pratar. Teoritiserar och visionerar. Inget görs. Inga praktiskta exempel dras, inga slagkraftiga aktioner som vi alla kan genomföra förutom det vi alltid hör, prata med varandra och lär känna varandra. Hur skulle vi kunna arbeta praktiskt inom Sverok med rättvisefrågor, demokrati och diskriminering? Vad kan vi göra konkret för att bli bättre?
Det verkar vara förbjudet att säga att vi har fördomar, men alla har fördomar. Det är psykologi. Den största fördomen är att säga att vi inte har några. Din hjärna måste kategorisera för att orka med men det är vad du gör av dem sen, hur du agerar på dem som du kan styra. Inte att du instinktivt tänker dem. Men det är alldeles för icke PK (inte politiskt korekt) för att säga. På en workshop om tillgänglighet för handikappade skulle vi välja vilka vi skulle vilja sitta brevid på en bussresa ned till prag tror jag det var. På bussen fanns det bara platser brevid någon annan du inte kände som hade ett eller annat starkt karaktärsdrag, etnisitet, handikapp eller motsvarande förutom några få. Självklart skall du svara intriktivt och ärligt. För mig vart det mannen med hunden för att hunden skulle kunna hålla mig syssesatt jävligt länge. Och självklart har jag fördomar och skulle undvika att sätta mig bredvid alkoholisten trots att jag vet att de är människor med lika många rättigheter och är lika mycket värda som jag själv. Det är hyckleri att inte erkänna att vi inte tänker sådana tankar. Allas är inte lika men vi alla har dem. Att göra sig medveten om att vi har dem och utmana sig själv, sätt dig brevid någon du inte skulle valt egentligen nästa gång du går på busssen. Där har vi svaret. Inte i "jag skall inte ha några fördomar".
Jag har under lite mer än två års tid verkligen kämpat och arbetat för Sverok och försökt att göra allt för förbundet. Vi får pengar ifrån staten för att lära ut gräsrotsdemokrti. Vårat medel är spel. Bilda en förening på minst fem pers som sysslar med spel, få pengar ifrån Sverok. Det måste vara en demokratisk förening med årsmöten och styrelsepositioner, något som vi iaf försöker förklara på ett sätt så att alla förstår hur enkelt det egentligen är. När fem pers ska komma överens om vad de ska göra med 2000kr praktiseras demokrati. Det här är varför jag engagerade mig i Sverok. Spel är hur vi får folk att göra det. I våra stadgar står det att vi ska främja spel i ett socialt kontext med tonvikten på roll- och konfliktspel. Detta anser jag vara medlet och demokratin den underliggande viktiga aspekten eftersom Sverok skall vara demokratiskt. Något som jag mer och mer förstår att vi inte är, långt ifrån snarare.
Jag anser att alla ungdomsorganisationer vill "rädda världen" på sitt eget sätt, göra sitt strå till stacken. Om man bara är med i Sverok för att man tycker att det är kul med spel så go for it! Asbra men genom spel så lär du dig demokrati. Att "rädda världen" behöver inte vara att ge mat till barnen i somalia, det kan vara att du håller upp dörren för tanten, att du spelar spel och blir glad, sprider vidare den glädjen, källsorterar och så vidare. Genom små små steg kan vi alla se till att världen blir ett bättre ställe, en hållbar utveckling. Det är det som får mig att gå upp på morgonen även om jag inser att jag kanske är väldigt naiv.
Men efter att jag sagt det tillsammans med att jag självklart vill att Sverok skall vara tillgängligt för handikappade då vi vill visa hur kul spel är, blir jag starkt kritiserad av en i våra egna led. Tydligen har jag fått allt om bakfoten. Är inte riktgit säker på det här men det verkar som om majoriteten av Sveroks organisatoriska "ledare" tycker att Sverok ska främja sällskapsspelandet och vi säger att vi sysslar med demokrati eftersom vi får pengar ifrån staten för det och att det är ju en söt bieffekt. Hur går det ihop? I mitt huvud blir det hyckleri. Som att ta socialbidrag för att man helt enkelt inte orkar jobba. Vi kan ju inte ljuga för "staten" och säga att vi gör en sak när vi egentligen bara vill ha pengar för att spela mer spel även om det i sig är bra att göra. Spel främjar enligt mig förståelse för andra, även om man gör det bara för att man tycker att det är kul och framförallt kan det användas som ett verktyg för att lära ut tex konflikthantering.
Otroligt kluven och vet inte riktigt vad jag ska göra. Ser bristerna i organisationen men vet helt enkelt inte om jag har orken att ta tag i dem om jag inte får något medhåll. Ser brister i våran kommunikation med andra, informationsspridningen, svågerpolitiken och allt sånt. Att vi inte är rättvisa, inte miljömedvetna och inte pk. Många funderingar går igenom huvet och jag känner mig mest maktlös och sorgsen, förbannad och arg. Trött. Jag kan inte göra allt, hur gärna jag än vill "rädda världen" så kan jag inte, det har jag väl för länge sen insett och att vi alla måste ta små steg men när jag inte ens lyckas prata med folk som jag trott hade samma åsikt som jag om att ta de här små stegen börjar jag seriöst tvivla på min egen förmåga och teori i livet.
Att göra någon person glad varje dag är t.ex. Ett mål jag har, genom små handligar i vardagen. Ge en komplimang till tanten på tunnelbanan om den ursnygga broschen hon hade är ett exempel. Källsortera och släcka lampan efter sig är ett annat. Känner mig bara så oroligt ensam emot den stora grå massan och vet inte om jag orkar stå emot att dras med i det "enkla" konsumtionssamhället. Jag kan inte ställa mig utanför, då kan jag inte påverka det men orkar jag med insidan? Orkar jag med korruptionen? Hyckleriet? Mitt dåliga samvete?
Pissförbannad. De satans blåa blocket har skurit ned på kultursattsningen så konstskolan Paletten som funnits sen 1983 måste stängas ned och jag som kommit in kan inte gå där i höst.
Tack så mycket Reinfeldt! Hade kommit in på två skolor till men tackade nej eftersom det var Paletten jag ville gå på. Nu måste jag söka in till fler skolor och karusellen rullar igång igen, nervositet, kommer jag in? Och arbetsprover som ska lämnas och hämtas. Suck. Självklart är tidsplanen pressad till max speciellt när det är möte i Lund för internationella arbetsgruppen för sverok imorron, dit jag ska, och Globalkonferansen i Göteborg från fredag till söndag.
Note to self: Nej, staten vill inte att du ska må bra eller lyckas i livet. De som redan har de bra ska få det bättre, resten hoppas de på att utrota eller sopa under mattan. Vilket alternativ som går smidigast i ditt fall helt enkelt.
Så det ska bli spännande att se om det blir någon konstskola i höst. Hoppas verkligen på det ialla fall men vem vet, kanske de andra skolorna inte heller får några pengar längre. Jag funderar allvarligt på att gå hem till alla i blåa blocket och kräva tillbaka lite pengar. Har inte röstat på dem och kräver fan att jag inte ska behöva stå ut med deras idioti! De som röstade blått vågar ju knappt erkänna det idag medans vi andra bara kan säga, vad var det jag sa?! Och sucka högljutt... Vad ska vi göra? Hur fan ska vi studenter, arbetslösa eller sjukskrivna överleva de närmsta fyra åren? Reinfeldt och co får gärna betala mitt SL kort tex.
Och vad är grejen med att ignorera miljöproblemen? Visst trängselavgift i Stockholm är en bra sak, i teorin, men fan inte när pengarna ska gå till nya vägar istället för den utlovade kollektivtrafiken.
Säger inte att Persson o co var speciellt mycket bättre, de var ju dumma nog att inte lära sig av England utan i alla fall sälja ut SL så vi nu har ett monopolföretag som kör våra pendeltåg. Hur intelligent är det? Eller känner du för att konkurrera med ett alternativt tågföretag när det bara finns en räls? De redan högt belastade så kallade dåliga miljonkronors växlarna på rälsen skulle väl helt lägga av då. Eller så skulle ingen, absolut ingen längre känna sig ansvarig för att skotta snön från spåren till vintern. Största humorn var ändå den gången jag kom till perrongen och det stod att pendeltågen var inställda för att det fanns löv på spåren. Tänk att om jag fick några miljoner om året så kan jag nog se till att även högt satt chefer med dyr utbildning kan komma ihåg att i oktober börjar löven falla från träden och kan hamna på spåren, något som säkert hänt förut.
Dagens idiot: Staten som inte ger pengar till utbildningar Dagens puss: Yomi som blir friskare och keligare för varje dag Dagens lilla glädjestund: Ny Björk video
Hade föreläsning om mobbing idag. Alltid ett laddat och obehagligt ämne som ingen vill sätta tänderna i. Skärmande hur lite folk ändå verkar orka bry sig om det i slutändan. Alla var överens om att mobbing bör stoppas men få tog tag i konkreta problem när föreläsningen väl var över. En som satt brevid mig blev så rörd av musiken, dikterna och minnerna blev för mycket. Tårarna rann och jag kunde inget annat göra än att bara sträcka ut handen, visa att jag brydde mig. Att det var över nu. Vill påverka mer!
Startade även ett väldigt efterlängtat projekt från min sida, en miljöarbetsgrupp inom sverok. Har länge pratat om det men inte haft människor runt mig som orkat engagera sig tillräkligt mycket. Vill förändra, vill påverka, vill hjälpa. Trött på att bara visionera och inte skrida till verket. Kommer tyvärr inte ha så mycket tid som jag skulle vilja men arbetet är igångsatt och min vision är att andra ska kunna gå in och hjälpa, ta över gruppen så småningom. Lycklig och något skärmd över en till arbetsgrupp. Men om jag slutar sova så bör jag hinna med allt.
Dagens citat: "Det är viljan att förändra som ger dig rätten att klaga, men du behöver inte ha lösningen i handen" C.S Frykholm Dagens motto: Tänk, Reflektera, Agera.
Sitter och har möte runtomkring mig. Produktiv. Får saker gjort. Massa nya idéer och visioner men ändå blir jag panikslagen av att inte hinna med allt. Att inte göra visionerna vi pratar om, att inte kunna genomföra planer. Gör saker nu, gör saker på en gång. Suck.
Diskuterat politik i mängder. Blir förbannad på att allas attetyd verkar vara bra men inget görs. Gjorde en personlighetstest ungefär på ledarskapsföreläsning och kom fram till att jag är en "militant forserande trädkramare som tänker ut planer för hur vi ska rädda varandra/naturen på det mest effetiva sättet". Alltså är jag lite av varje, precis som jag visste. Bara roligt att definiera
Dagens rys: När någon pekar och säger att det finns ju en kyrka här på kursgården. Dagens rysning: När jag upptäcker att det ligger "gud är med dig" broschyrer överallt. Daggens ännu värre rysning: I matsalen ställer sig en grupp människor upp och börjar sjunga en psalm
Rädd för religiösa fanatiker. Vill inte utsättas. Obehag.
Just nu: trött, ont i huvet, gnällig och vill bara sova...
Har arbetat i grymt tempo för att bli klar med arbetsproverna och skolan. Men det löste sig. Förra veckan fick jag reda på att jag kommit in på alla de tre konstskolor jag har sökt till. Jippi! Skuttar. Nu gäller det bara att välja vilken jag ska gå på. Beslutsångest. Alla är jättebra! "Köttindustrin står för 18 procent av växthusgasutsläppen, vilket är mer än transportsektorn. Naturvårdsverket förespråkar att köttkonsumtionen i Sverige måste minska med 75 procent för att det ska nå en hållbar nivå. Men trots de enorma problemen känner ytterst få till köttkonsumtionens miljöpåverkan."
Citatet som fick mig över kanten. Jag kan inte längre försvara mina ideal och själv gå på dem. Orkar inte stå upp och äta kött när jag vet hur fel det är bara för att jag inte får i mig tillräckligt med näring annars. Det finns andra sätt. Det handlar bara om lathet och iofs igen ekonomi. Men hjärtat går först. Kan bara inte längre. Nu kvarstår bara problemet att jag inte får äta baljväxter, fribrer och massa annat. Läkarna håller på att allergitesta. Så om någon har ett bra tips för hur man kan få i sig näringen som vegetarian utan sånt, kasta dem hit! Första steget i en lång kamp.
Många nya projekt på gång och precis som vanligt är det alldeles för många bollar i luften. Gäller bara att lära sig att inte bli träffad när man inte längre kan jonglera. Bland annat kan jag bara varmt rekommenderaVerklighetsspel.se.
Komvux är tyvärr inte alls så roligt just nu. Visar sig att läraren hade lite mer fel än vad jag först trodde. Både obehagligt och jobbigt. Vill bli klar, trött på lärare som kommer på kant med mig. Trött på att alltid attackera först och sen tänka efter. Trött på tonårsrevolutionen som aldrig tröttnar på att skrika i huvet på mig. Samtidigt som det är den som får mig att orka ta upp kampen. När jag ser mig omkring på stan blir jag rädd, mer rädd för de grå ansiktena, tomma, kalla vardagsrytmer och likgiltiga än något annat. Att inte "orka" göra något åt saken för att man bara säger sig själv att det i alla fall inte kommer leda till något skrämmer mig. Jag vill aldrig bli sån. Varje gång jag reagerar på det sättet och kommer på mig själv skäms jag. Vägrar tystna. Bedriver en kamp på mitt sätt men tänker inte ge upp. Det som får mig att gå upp på morgonen, när allt är grått och nyheterna bara talar om de ekonomiska besvären som människan har råkat ut för, är den ljusrosa naiva tanken "om alla bara tar ett steg i rätt rikting så kommer det bli en bättre värld". Hoppas bara de inser att utan miljön finns det inga vägar de kan köra sina dyra bilar på.
Dagens sötaste småspel: Orisinal Dagens nervöstaste: Arbetsintervjuven, Håll alla tummar!
Fasiken! Hur kan jag vara så otroligt omotiverad när det gäller ett ämne jag egentligen tycker om? Miljö och Naturfrågor tycker jag är jättekul och intressant. Men då skolans kunskaps nivå är låg blir det inget nytt jag lär mig utan bara hur jag ska kunna formulera så att läraren blir glad. Jag fattar det mesta och det är sällan jag får den efterlängtade känslan av "Ahaaaaa....!".
Framförallt tror jag det handlar om att det jag måste göra, oavsett om jag tycker det är roligt eller inte, känner jag extrem olust för. Behöver tvinga mig själv, men jag lyckas verkligen inte alltid. Långt ifrån alltid. Har istället en väldigt kreativ period, inledd av att jag fick ett par konst modell jobb. Då gäller det att sitta blixt stilla, inte prata, inte lyssna på musik, inte läsa. Övergiven med ens egna tankar. Betald meditation eller funderar tid. Urskönt men det gäller att hitta en teknik för att få tiden att gå. Utesluta allt annat ljud, koncentrera sig och bilda en egen bubbla i verkligheten. När alla konstobjekt finns omkring en är det omöjligt att inte inspireras.
Hetaste pyssel/hantverks "prylar" just nu: 1. Göra smycken, plocka isär gamla och bygga om 2. Göra om gamla kläder, framförallt utmana ödet och testa nytt 3. Teckningstekniker att studera, även snabb kroki på tunnelbanan =)
Sitter jämt, jämt, jämt och funderar ut nya projekt inom de grenarna. Hopplöst! Geografin kan liksom inte konkurera. Sverok dessutom väldigt roligt, framför allt att lika med design grejer. Det jävligaste och saken som gör att koncentrationen blir ännu mer störd är internet. Det absolut bästa verktyget för att skriva är gmail doc spreds. På så sätt kan jag göra läxor vart jag än befinner mig och behöver inte oroa mig för att datorn kraschar, vilket beräknas hända hyfsat snart. Skulle behöva göra en omformatering och på så sätt lyckas rensa bort allt skit som exet installerade på den. Varje gång han skulle oppta så gjorde han bara saker värre. Till slut fick han Herman förbud. (Datorn heter Herman).
Dagens kom ihåg: Förra onsdagens fri scen kväll på Engelbrekt hade många bra dikter o framträdanden. En som etsats sig fart är en intervju. "Hur kändes det första gången du insåg att du var heterosexuell?" Och innehöll också följande frågor: "Vem var den första du berättade det för? "Hur reagerade dina föräldrar, blev de besvikna"? "Vilken var din första heterosexuella upplevelse?"
Alla är lika mycket värda oavsett djur eller människa och skall få göra och tycka vad vi vill. Underbart formulerat och ett av den mest slående kommentarerna för gaykulturen.
Addictions: Travel + Hitch hiking, tea, art, dance, larp, play, cartwheels, my cell phone, music, the road, computers n' internet
Politics: Green-Veggie-Queer-Anarchist-Socialist
Loves: Animals&Nature, dark chocolate, warm hands, Urban Exploration, hitch-hiking, demonstarting, creating stuff/art, dancing, runnin' through the grass bare feet, adventures
Hates: to freeze, winter, autumn, losing control, my conscience, Falling in Love
Scared of: insects, the dark, Pennywise the Clown, Losing control, deep water, meat, freedom of will and not having freedom of will, the entrapment of a "relationship" (I'm a Relationship Anarchist), capitalism
Massive Attack, Queen, AFI, Takida, CombiChrist, Björk, Coheed & Cambria, Lacuna Coil, Deine Lakain, Bush, Pink, Rammstein+Tatu-kombo, Juli, Covenant, VNV Nation, Soulfly, Nine Inch Nails, System of a Down, Silbermond, K-pist, Tool, Stabbing Westward, Within Temptation, Smashing Pumkins, The Used, Skillet, Architecture in Helsinki, Säkert!, Detektivbyrån, Fall out boy, Kate Nash, Freak Kitchen, Hello Saferide, Gwen Stefani, Eskalator, GoGol Bordello, Muse, Fall out boy, Shout Out Louds, Antony and the Johnsons, Blink 182, Rage agains the machine, Skunk Anansie, Arcade Fire, Silverchair, Kent, Dntl, Kora, Minuit, Sidewalk, Ladi 6, Lykke Li, Lamb, Lama, Stay Ali, Dubstep+Drum&bass, Mint Royal, Sigur Rós, Fat Freddy's Drop, Katchafire, The Black Seeds, Sidewalk, Joel&Joakim... and much more.
på din lunch efter att du blivit tipsad om en demonstration och gör lite samhällsnytta. Det gör att man känner sig lite bättre till mods vid läggdags. På alla hjärtans dag demade Rättvisepartiet Socialisterna på Mynttorget för könsneutralt äktenskap. Mycket bra tema att ta upp just den dagen. Jag håller inte helt med allt i deras politik men uppmuntrar alltid politisk aktion på rätt sida moralen.
