Det vita pappret är min fiende, skrattar åt mig, skriker "fyll mig om du vågar!!" men för ett krig mellan mig och mitt redskap. "Rör mig inte, Du vet aldrig var du ska börja, du kan inte avsluta en linje, är så osäker, vågar inte ta i, vet inte vart du slutar, håller aldrig vad du lovar..." ect. Skriker åt mig. Äter mitt självförtroende.Hånar mig, får mig att tvivla. Aggresiv vita sticket i ögonen. Motarbetar mina stråk, mina taffliga försök att fylla det. Första bladet i verje nytt block är alltid det värsta, ofta lämnar jag dem tomma. Förlorar kampen. Klarar inte av pressen. Det vita pappret vinner. Ångesten över vad som alltid ska bli första intrycket av mitt block är för stor och kväver min kreativitet.
Kriget mot den tomma ytan. Det här fortsätter även i inredningen, mönsterskapande broderier och tatueringar. De negativa formernas kamp om existensberetigande. Ska de få vinna? Vem har egentligen rätt? Fanstasin dör om vi övergöder den och ger all fakta. Tar bort det som bildas mellan raderna. Men om ytan bara är tom, vad är då inne i oss?
1 comments:
Min käraste,
du har ingen kreativitet, du ÄR kreativitet! Om första bladet ställer till det för dig låt det vara tomt och börja på nästa, för det är bara huvudet (dina krav) som sätter gränserna för dig! släpp loss!!