isobelll - with 3 l

Fan, hur gick det här till? Jag som brukar ha svårt att hålla mig vaken och titt som tätt proppa i mig koffeintabbletter? Varför kan inte jag somna? Andra natten i rad och jag börjar bli riktigt irriterad. Tankarna snurrar genom huvudet. Blandas med trötthet och allmän förvirring, förväntan, saknad.

Druktigt absurda mängder varm choklad med brorsan, lekt flyga drake "Lair" på hans nya PS3 (tror jag att det är iaf). Har alltid haft svårt för tv spel men det här var riktigt kul. Kunde inte hitta en sämre story däremot. Staden TM är anfallen av stora drakar som man ändast kan skillnad på från våra egna eftersom de skjuter blå bollar och inte eldbollar som vi gör. De vill nämligen åt våran grain, det vill säga säd. Och visst ska vi rädda lasten, ett stort fraktskepp som dras av ett djur som går långsamt genom floden och in till staden. Striden trappas upp och drakarna sätter in stora katapullter som de flyger in tillsammans med otaliga trupper UTANFÖR våran stadsmur, som de egentligen utan problem kan flyga över men nej! De tycker det är en alldeles rimlig idé att ställa sig framför muren och försöka bomba sönder den?!

Vet inte vad spelkreatörerna har tänkt eller snarare inte har tänkt men det var inte på berättelsen. Däremot var grafiken riktigt skysst, spelmotorn trevlig och styrningen även om den är lite svår otroligt rolig. Första gången jag testade giro och jo, jag är fast. Sjukt kul. Tur att jag har kastat ut tv, farligt att fastna för dyra leksaker.

Chokladen var fresten riktigt riktigt god. Vi fick ett infall och gjorde den själv, köpte fin choklad som maldes ned och smälte i den varma mjölken. 2 st 1 l koppar! En med mörk apelsinchoklasmak och en med vaniljvitchoklad. Mums!

Jag har blivit en av dem, de som jag alltid i allra störrsta hemlighet har beundrat. Sådär på håll utan att de något har fått märka. Jag har blivit en av dem utan att jag märkt det, utan att jag förståd vad det var jag gav mig in på. Eller visste jag det? Strävade jag dit hela tiden men hittade först nu problemet, det som stod mellan mig och dem? Jag har verkligen aldrig förstått hur de har kunnat sitta i timtal helt fängslade i böcker, koncentrerat och med en varm kopp te (som saknta kallnat utan att de lagt märkte till det). Men nu är jag en av dem. Nu sitter även jag där, uppkrupen i min röda soffa, insvept i en filt, en mugg med varmt Nyponté (som är det ända té jag har lyckats lära mig att tycka om) och myser med en bok i famnen. Läser koncentrerat varje mening, sänker musiken så att den inte stör eller låter det vara helt tyst. I flera timmar. Kan längta efter det.

Jag har blivit en av dem som faktiskt avslutar böcker som de påbörjat inom rimlig tid. Tillochmed slukar dem när jag får dagar över. Lediga stunder. Problemet hätte TV. Lösningen var mycket enklare än jag trott, att kasta ut den. Och förvånat inser jag nu att det faktikst hjälpte, att jag nog var långt mycket mer beroende av den onda tingesten än vad jag velat erkänna. Men nu, nu är jag en av dem!

Dagens bok: The Green Mile på tyska och upptäckten att brorsan är lika galen i Neil Gaiman som jag.
Dagens tår: När jag försunken i The Green Mile läser hur Mr Jingels, den lilla musen, blir ihjäl stampad av Percy. Satt på tunnelbanan och snyftade trots att jag vet hur det hela slutar.