Noch in dieser nacht würden sie John Coffey töten, wen ich dass nur verhindern könnte. Es zerbricht mein Herz lässt es zusammen mit meinen Tränen zu boden fallen in lauter kleinen teile.Det går inte att läsa på tåget just nu, brytar bara ut i tårar. De får inte döda honom - snälla döda honom inte! Kinderna blir långsamt röda och kommer innan kvällen tar slut värka. Saltet sprider sin bekanta smak tillsammans med näsdukarna. En annan vän har också gjort sig påmind. Vet inte om jag tänker/hinner stänga ute "henom". Förkylning. Vill inte. Har inte tid. På måndag börjar skolan igen och jag har redan panik över hur jag ska hinna klart med projektet som är igång nu.
Nyårsnatten och veckan som gått mellan jul och fram till nu har bestått av väldigt mycket vänner, festande och party i störrsta allmänhet. Skönt att distrahera sig själv från den obehagliga sanningen. Även om jag vet att jag måste låta mig falla, måste våga ta steget och sörja så är jag än så länge för feg. Vill inte fastna där och inte hitta upp. Måste klamra mig fast vid falska leenden och "fake it ´til you make it" tanken. Bara ett litet tag till. Men om förkylningen verkligen slår rot kommer jag ialla fall inte kunna stå emot. Då står det självömkan i pannan på en och näsdukarna ligger alldeles för nära till hands. Hoppas jag hinner fly innan "hen" märker att jag stängt igen dörren. Våga vägra vara sjuk?
Dagens "förlåt mig" går till: Kazai
Dagens bok: The Green Mile
Dagens filmtips och boktips i ett: The Green Mile
0 comments: