isobelll - with 3 l

Varm choklad är en hel vetenskap, en som jag sorligt nog inte behärskar. Illa illa. O'boy är alldeles för sött, det går inte. Försökte med Ögonblick men det blir ju bara jätteäckligt. Behöver ha i ett helt sockerpacket för att det ska bli drickbart, något jag vägrar. På hösten är det en del av dealen, en del av rutinen och uppdraget. Sitta filt, alltså sitta uppkrupen i soffan under en tjock o varm filt. Med en varm kopp choklad i händerna och lite tända ljus. Mycket mysigt. Ända man kan se fram emot när hösten knackar på. Men för att det här ska kunna fungera behöver man alla delar av receptet. Uppdraget fortsätter.

Ok, jag erkänner. Jag kanske har ett problem, eller snarare ett beroende. Kanske men inte egentligen. Ha! Inte jag då! Eller jo, det är väldigt svårt att gå förbi en skoaffär med rea. Det är ju det. Vet inte vad som hände men för något år sedan slog det mig hårt och sen dess har det bara fortsatt. Samlingen är inte stor alls men jag misstänker att om jag bara hade haft råd så skulle hallen gestalta sig på lite annorlunda sätt. Och idag hände det igen, jag blev kär. Vet inte riktigt hur men de var så himla söta! Som tur var tittar jag bara på rea hyllorna. De andra har jag satt skygglappar för. Men att gå hem efter en lång skoldag i parken, spontan romantisk picknick med Kazai och sol hela dagen var det pricken över i:et. Alldeles alldeles underbart...

Hur ter ser egengliten Tv vanan? Vad är den till för? Varför ska denna fyrkantiga låda ha så stor betydelse i våra liv? Mitt liv? Jag har länge tyckt att det var konstigt hur folk kan leva utan att ha en tv hemma, men på senare tid avundas jag dem. TV äter tid, socialt umgänge och energi. Det tar upp allt! Ändå är den så svår att kasta ut. Har den kvar nu för att tysk TV är gratis för mig men om jag flyttar till mindre, dvs kommer ha TV i samma rum som sängen så måste den gå. Det finns en sak som den inte ska få döda! Men hur gör man sig av med en pryl som man vet kan vara ovärderligt skön när tankarna snurrar i orkanstyrka?


Dagens park: Observatorielunden, ligger brevid min skola och tillbringat dagen där
Dagens Skulptur: Den skumma jungfrun vi gjorde av vitt Skräp? och skrattade gott åt.
Dagens skratt: Kazai som behöver en brukssamvisning för sitt nya påslakan.

Du vet att du haft en lyckad helg när du:

1. Ler då du tänker tänker tillbaka
2. Har träningsvärk i skrattmusklerna
3. Har difusa minnen hur blåtiran kom dit
4. Badat minst 4 gånger
5. All of the abowe

Fredag kväll efter en minst sagt surmulen dag övertalar vi lite andra polare att ha spontanfest. Skrattade hela natten. På vägen hem till brorsan somnade jag och fortsatte gå, märklig kombo som resulterade i att jag ett par gånger gick in i den söta tjejen på vänster sida. Men vad gör man inte för att få ha riktigt kul?

Innan bakfyllan hann slå till på lördagen var det dags för en återställare, helt i helgens "vi festar som om vi vore 16 ½ anda" (från en säker källa). Bad, strand och grillning förgyllde dagen tillsammans med trevligt sällskap. Gamla och nya vänner blandades och kvällen fortsatte ut på krogen för att avslutas på en klubb med dans. En riktigt bra natt helt enkelt. Synd bara att jag lyckades tappa bort en polare i vimlet på klubben, fortfarande dåligt samvete och hoppas han inte är allt för arg. Ångest, oro. Letade igenom hela stället tre gånger utan resultat. Sorry!

På väg till medborgarplatsen på lördag kväll hörs en rytm sprider sig mellan husen, blir mer och mer nyfiken och till slut tar den helst över. Jag måste vara veta! Springer och skuttar för att hitta en samba ansambel som tågar ned för Götgatan. Lycka! Dansar glatt med några kvarter och kan inte sluta skratta. Fick höra att det var så nyfikenhet såg ut, om man nu kan gestalta det. För den okunnige så är isobellls värsta och bästa egenskaper nyfikenhet och envishet. Både bra och rent livsfarlig kombo.

I samband med dansgolvet minns jag svagt hur jag slår i kinden och tänker en att det skulle kunna bli ett roligt blåmärke, skrattar lite och dansar vidare. Men inte hade jag räknat med att det faktiskt blev en! Bortförklaringen, "jag dansade för mycket", kanske inte går helt hem hos arbetskamraterna. För övrigt har jag väldigt roligt åt att ckocka dem med att komma dit i kjol och blommiga saker, det är ju trots allt lastbil jag kör i grovarbetarkläder och mestadels gubbar i yrket.

Vaknade med sjuk bakfylleångest. Grälat en hel del på sistonde men beslöt mig för att äntligen sluta leka kurragömma och åkte dit istället. Oväntat resultat och en lycklig isobelll senare somnar glatt framför dålig tysk tv i soffan istället för att städa.

Dagens mysigaste: Kazai
Dagens bästa komplimangare: Ale
Helgens bästa citat:
B: "den här stolen har ju bara tre ben, jag svär...! ...Eller vänta, bets off!"

Borsan: "Ja, om man är en dålig människa..."
J: " då kan man bara bli sämre!"
Ale: "Att vara en dålig människa är rätt skoj, fast är det skoj så vet jag inte om man kan säga att man är dålig o då blir det inte lika skoj kanske?"

Dagens blogg: Grym tecknare
Dagens Youtube: Rage Against The Machine - killing in the name of
Misstänket att den är skyldig till blåtiran

Vill inte ha fler, gör allt jag kan för att bli av med de överflödiga jag redan har men för att det ska lyckas behöver jag pengar. Alltså måste jag skaffa ännu mer vuxenpoäng genom ett jobb för att bli av med dem, bissar loop. Jobbar som lastbilschaffis nu på sommaren. En ren klasch med allt annat i mitt liv. Komvux är äntligen klart, äntligen. Men när jag fick slutbetyget i handen undrade jag bara varför i all världen det här skulle göra en skillnad för min framtid och att det var så underligt att alla var ute efter det här. Visst, det är bra bokstäver på pappret och det hade varit bättre om jag skulle kunnat vara sams med fler lärare men det kändes iaf så onödigt.

Försöker få upp modet att ringa min hyresvärd och be om en inspektion, vill flytta härifrån men måste tokstäda innan han kommer. Alltså en loop, men eftersom jag är feg så vågar jag inte börja. Hittar alltid annat att göra.

På dagarna ser jag baksidan av den vidriga konsumtionen alla bidrar till. Jag vill inte vara en del av den. Försöker desperat göra mig av med alla mina sånna begär och alla min överflödiga prylar som jag inte behöver. De äger mig och inte jag dem. Känner mig alltid lättare när jag kan ge bort något. Allt som är i schysst tillstånd ger jag till second hand och hoppas på att stoppa onödig nyproduktion på det sättet.

Åter igen fattig som en kyrkråtta. Då csn bara betalar ut halva studiemedlet den sista månaden och lönen är fördröjd så finns det ett stort hemskt glapp på kontot. Soc förhalar min hyra. Betalat av den så gott jag kan men det fattas fortfarande. Mat får vänta. Börjar leta saker jag kan sälja och tittar mig om efter någon annanstans att bo, den här hyran är för mycket. Eftersom jag inte vet hur länge jag ska plugga så kan jag inte ta en studentlägenhet men jag måste hitta billigare boende, mindre stadgat också för den delen. Men soc säger också att det är ju mitt val att sudera och det är inte alls säkert att jag har rätt till pengar trots att jag började jobba innan skolan tog slut. Känner en gubbe som hamnat på gatan pga av soc nu, inget missbruk bara hamnat mellan storlarna. Var har jag att gnälla på i jämförelse med hans lidande? Behöver ända skriva av mig. Orättvisorna bedövar mig.

Har skutit upp massa saker till nu. "Det där tar jag hand om när jag är klar med komvux och jobbet har börjat..." Tiden går. Jag orkar inte med. Min mailbox sprängs. 64 olästa mail. 121 stared (saker att göra, svara på, läsa). Ångest. När jag är ledig försöker jag vara ute eller så sitter jag bara o stirrar i tyst trötthet. Dragit ut TV kontakten. Vill inte använda den. Försöker motstå. Vill inte bli mer dum än jag behöver. Om jag flyttar vet jag inte om jag vill ha den med mig. Orkar inte fastna och tappa bort timmar på något som egentligen är totalt oviktigt men samtidigt är det en av de få sysselsättningarna som kan få min hjärna att lugna ned sig, slappna av och vara tyst. Finns det något annat jag kan göra där jag inte gör något? Där jag inte behöver prestera? Där jag bara kan slappna av utan att somna, som händer när jag öppnar en bok?

Behöver verkligen ta tag i alla projekt. Storstädningen. Rensning av dåliga sysselsättningar. Men vart ska jag börja? Listan hopar sig och jag hukar mig, blundar. Får jag fly nu? Är det ok om jag går och gömmer mig här borta? Bara ett litet tag?

Reklamen dimper ned i brevlådan. Hur svårt ska det vara att läsa den överstora skylten med "Rädda skogen! Igen reklam tack!" på dörren? Nästa gång borde jag hinna ut till brevbäraren och ge honom/henne ett par glasögon.

Var på klassåterträff med 9:an för några veckor sen. Absurt. Alla de som verkligen ville träffas igen var inte där. Jag hade tappat kontakten med precis alla. Men min gamla bästis var där och vi började prata igen. Insåg hur mycket jag hade saknat henne och hoppas kunna behålla henne den här gången. Skumma sammanträffanden, hon jobbade på samma spel som jag deltog i senare. Föga förvånande hade vissa lyckats jävligt bra men andra som en själv var lika vilsna och stutsade fortfarande runt vilket var skönt att se. Inte bara jag som vägrar bli vuxen?

Lastbilschaffisen som jag jobbar med nu, och som ska gå på semester om en vecka och jag ska ta hans trakt, är grymt bitter. Trodde jag svor och gnällde över allt men har tar priset. Om jag låter sådär när jag pratar, klagar över allt och bara är negativ så måste jag verkligen ändra på mig men han drar verkligen ned en. Skattar när jag frågar något, förstår inte vad jag säger när jag försöker ta upp någon diskussion. Blivit mer och mer tyst, svarar med nickningar och försöker att hålla med honom men exploderar med jämna mellanrum. Bland annat när han säger "Titta där kommer en sån där självmordsbombare!" och pekar på en kvinna i heltäckande slöja, snackar skit om invandrare eller tycker att han inte behöver göra mer för miljön och måste äta kött varje dag. Då står jag inte ut. Han förstår knappt vad jag säger. Undra om jag uttrycker mig underligt eller om han helt enkelt är för inrotad för att tänka. Låt mig aldrig bli sån! Visst jag trivs, tycker det är jättekul att köra stor bil (han är 12 meter lång och väger 16 ton olastad, får en bissar känsla av makt när jag kör förknippat med viss osäkerhet och en stor respekt för omvärlden), men jag vill inte fastna i det här jobbet. Det är en bra sak att falla tillbaka på men jag vill aldrig nöja mig med det här. En snabb källa till pengar, det är allt.

Dagens surgubbe: lastbilschaffisen jag spenderat de sista två veckorna med (Shit! Jag har jobbat i tre veckor nu?!)
Dagens film: "CashBack" - grymt bra se den!
Gårdagens film: "Säg att du älskar mig" - Bra och sevärd. Tänka film. Obehagligt att Erik, en av skådisarna, dor där jag åker förbi varje dag.
Dagens person: Sus - Syrran som behöver alla kramar hon kan få!

Behöver plugga regält. Sista veckan i skolan, tror jag ialla fall. Försöker koncentrera mig. Spyr på dötrista uppgifter och inkompitenta lärare. Förbannad. Försöker säga till mig själv att fokusera all energi på läxorna istället för att bli sur men det går inte.
Livet annars, Nanowo behöver fortfarande en ny kompis. Den som jag försökte med var inte en trevlig prick utan fick flytta tillbaka till sin familj. Varmt o mysigt ute, trots att kroppen inte riktigt vant sig vid det än. Åkt inlines, låtit bli att ha sönder min cykel helt när jag kört genom skogen i hög fart och promenerat omvartannat. Utomhus! Frågan kommer upp igen, Vad fan gör jag i Sverige? Kallt, jävligt och numera blått! Ryser
Ikväll är det hur som helst fira som gäller, massa problem har löst sig för Kazai och Cava+hallon+macadam är inlandlad. Hoppas jag kommer upp till skolan imorron. Ännu en dag av snurrpetter som inte förstår ens frågor.

Nytt vapen: Mp3 spelaren. Man kan inte bara beväpna sig med musik utan kan även spela in lärarnas misstag och vad de sagt.

Dagens citat: "Bara för att man skaffat unge betyder inte det automagiskt att du har utsläppsrätter till den!" jag om mina grannars ungar som tycker det är väldigt roligt att skrika utomhus.

Dagens 2 youtube som behövs tillsammans:

Det var länge sen, nu är det inte långt kvar. Solen kommer sakta men säkert tillbaka och allt liv återvänder. Tillsammans med kanadagässen som redan är i småland, snart snart kan vi öppna och vädra ut vinterdammet. Ett tjockt lager skit har lagt sig på bokhyllorna men det har varit för mörkt så vi har inte sett det förens nu. För den uppmärksamme blir detta en smärre mardröm. "Jösses, ser fönstrena verkligen ut sådär?" snurrar ikapp med morgonnyheternas grymma verklighet.

Lust.

Förrvirrade tankar som inte går att kordinera. Hela dagen igår var det som ett Riki Lake show i huvet, inget vettigt innehåll. Tankspridd. Kär. Vår.

Hård, glad, färgglad musik sprutar ut i rummet. Svårt att sitta stilla. Fjärilarna i magen har gett vika för den stora svärmen med humlor som har hittat dit. Kan inte sluta le. Alla monster samlas snällt in och släpps ut i trädgården att arbeta. Tänk att det ska vara så svårt att komma ihåg vad vi var rädda för.

Koffein-hög och supertrött slutade dagen igår. Ignorera att inte orka. Ignorera att vara trött. Många möten och mycket att hålla reda på, hela vänster underarm och hand står fullskriven. Men det gick. Trotts allt.

Tänker försöka låta bli att fråga mig själv hur jag mår förens i Augusti, då har lajvsesången lagt sig och om allt går bra sitter jag på Gotland med ett glas vin i goda vänners lag. Det här går nog bra. Bara det blir ljusare om dagen så sätter motivationen igång igen. Ska börja sy till Kastaria snart och Paragraf 19 rollerna börjar ticka iväg.

Men mitt i all stressen igår så fick jag ett sms,

"Nimm dir Zeit um zu träumen, es ist der Weg zu den Sternen!"

Tack, det gjorde min dag.

Note to self: Arrangera aldrig lajv där du måste vara koncentrerad och verksam i Februari.

Börja dagen med stress och viljan att dra täcket extra mycket över huvudet. Skavsår - självklart! (viskar man sko till mina fötter så får de skavsår). Missade tåget och sket i ljusterapin för att ajg inte orkade komma för sent. Borde plugga. Måste sticka om en halvtimme till en jätteviktig lektion och stressa till först det ena mötet sen det andra. Halka, kyla, vinter, omotiverad, trött och negativ. Behöver mer energi. Slutklagat.

Letar efter lämplig kudde att lägga över huvudet för att slippa dagen

Kom precis hem från mitt första Friskis&Svettis pass någonsin. Faktiskt riktigt kul och jobbigt som fan! Så nu är nyårslöftet eller drömmen om en mer tränad kropp igång sparkad.
Klappar sig själv på huvudet och ser nöjd ut.

Dagen började med ljusterapi och fortsatte in på Solna centrum för fortsatt sko-letande. Vill gärna ha några skor där jag får ha torra och varma fötter. Hittade några i tredje skoaffären som var snygga, passade och ganska ok prisklass. Kände mig duktig men obeslutsam så jag la undan dem och fortsatte in till stan för att leta igenom alla skoaffärer jag kunde hitta. Många timmar senare (läs:5 timmar), många prövade skor, (läs: ca alla jag kunde hitta i min storlek), senare och en halvtimme i telefon rådgivning med min kära mor, (behöver tänka högt ibland), så åkte jag tillbaka till Solna för att köpa skorna som jag tittade på först.

Prövade dem i butiken, kände mig något osäker fortfarande tills jag tittade på priset igen. Från 540:- nedsatt med 30%, alltså drygt 380kr, så såg priset ut vid tolvtiden på dagen. I stan hittade jag dem för 400:- men inte rätt i storlek. Nu hade de tagit bort 30% skylten och ersatt den med ett 300:- klistermärke i skon! Jippi! Mina nya vinter skor här i hallen och väntar på att bli godkända av Staffan. Behöver ett par vårskor senare också men orkar inte bry mig om det nu. Äventyret "skojakten" är avslutad, hoppas jag. Innerligt. Butiksbiträdet sa att vårkollektionen kommer in nu varje dag med nyheter... Nej, jag har inte tid eller ork. Eller?

Note to self: Fråga efter öppet köp, (vilket trotts nedsatt pris och rea i det här fallet är 8 dagar), då slipper du åka runt så mycket och slipper ha beslutsångesten mitt i stan.

Chockladnfall. Drömmer om chocklad. Tänker på chocklad och har samtidigt satt mig på super-detox. Inget godis, ingen läsk, inget vitt bröd, ingen fel mat och framförallt ingen chocklad. Vågen är glad, jag är glad när vågen visar mindre siffror varje dag men det är väldigt jobbigt med chockladabstinensen.

Lördag: Upp tidigt som fan för att gå på ljusterapin 1 ½ timme bort, komma hem efter misslyckad skojakt och sova. Sy lite, göra sig iordning och gå på TN. Trevligt folk men usel musik, kanske hörde 5 riktigt bra låter på hela kvällen. En fick mig däremot att minnas NIN konstären på Hultsfred. "Closer" spelades och jag tänkte på min mor och mindes, saknade och myste. Bästa stunden på kvällen. (Bild taget på konsären.) Träffade folk jag inte träffat på länge och det visade sig att vi hade mer gemensamt än vi trott. Kort sagt, roligt folk, trist musik. De borde investerat i bättre ljudanläggning eller bättre DJ´s istället för den snygga nya ljusriggen.

(Och ja, jag är fullt medveten om att det sista "n":ett i NIN ska vara bakvänt men jag kommer verkligen inte ihåg hur man gör eller vart jag hittade det förra gången. Tipdåtgång på denna onödiga men mycket uppfyllande uppgift: ca 37 min)

Söndag: Vaknade i en tåk-obekväm säng av väckarklockan vid 7 på morgonen. Ville upp och duscha för att hinna till ljusterapin men orkade knappt röra på mig. när jag märkte hur trött ajg var så försökte jag surfa mig till deras telefon nummer och säga att jag inte orkade men innan mobilen hade hittat nummret så hade jag somnat.

Några timmar senare vaknar vi båda och jag är redan på dåligt humör för att min rygg bråkar. Blir lite bättre när vi utnyttjade Staffans pärons superlyxiga bubbelbadkar och efter frukosten var det ut på stan. Tanken var att göra lite snabba ärenden och åka hem men jag hittade lite skoaffärer och bev på bättr humör. Skorna passade faktiskt! De var dyra och ganska fula men flera av dem passade, inte samtidigt då förståss. Jakten gick vidare men vi hittade inget som var i rätt priskateori, passande, snygga och inte gjorde att jag såg ut som en stilett hora. Även om sånna skor säkert kan vara snygga men jag kan ju inte dansa i dem, knappt gå om jag ska vara ärlig. Och då är det inte värt 300kr (regält nedsatt men ändå) för att ha ett par med enormt spetsig tå, ond fot och jättelika stålstilett klackar.

Övertalad till att spela spel på kvällen, jättekul men trött. En kompis följde med oss hem och sov hos oss, eller jag somnade medans Staffan och hon roade sig med att glo på när jag skrattade i sömnen åt deras konversationer *morr-rodnar*. Tydligen hade de inte somnat alls. Men trotts säkert 4-5 timmars sömn och ljusterapi så har jag varit sjukligt trött idag. Melankoli. Molnigt ute. Ensam hemma ikväll som trotts matbrist, eftersom jag avskyr att laga mat, och tvätt tid ska bli jätteskönt. Tror inte Staffan förstår hur mycket han betyder för mig.

Igår satt jag, precis som idag, på ljusterapin. Denna som bara fungerar genom ögonen och önskade mig innerligt tändstickor som jag kunde hålla ögonen öppna med. Det kanske skulle fungerat bättre om jag hade haft ett helt paket och bara tryckt det rakt in i ögonen? Det var i alla fall vad jag tyckte då. Sömn, det förlorade landet...? Jag och en vän hade suttit och diskuterade Kastaria till sent (eller tidigt på morgonen om man vill se det så). Sov kankse hela tre timmar och åkte till centrat för min dagliga dos med ljus. Käkade Koffeintablett för att hålla mig vaken och inne på min andra tablett så började jag bli lite orolig för hur dagen skulle gå. Min huvud var på fullvarv och läxorna som jag satt och gjorde gick förvånansvärt bra.

Som tur var så kunde jag lyssna på min mp3 spelare så att jag slapp somna till den "lugnande musiken" de alltid spelar i bakgrunden. Alltså hur interligent på en skala är det att sätta på musik som man somnar av när själva påängen är att vara vaken? Nåja, VNV Nation pumpades in i huvudet och jag höll mig vaken.