Vego & konst
Friday, April 27, 2007
Har arbetat i grymt tempo för att bli klar med arbetsproverna och skolan. Men det löste sig. Förra veckan fick jag reda på att jag kommit in på alla de tre konstskolor jag har sökt till. Jippi! Skuttar. Nu gäller det bara att välja vilken jag ska gå på. Beslutsångest. Alla är jättebra!

"Köttindustrin står för 18 procent av växthusgasutsläppen, vilket är mer än transportsektorn. Naturvårdsverket förespråkar att köttkonsumtionen i Sverige måste minska med 75 procent för att det ska nå en hållbar nivå. Men trots de enorma problemen känner ytterst få till köttkonsumtionens miljöpåverkan."

Citatet som fick mig över kanten. Jag kan inte längre försvara mina ideal och själv gå på dem. Orkar inte stå upp och äta kött när jag vet hur fel det är bara för att jag inte får i mig tillräckligt med näring annars. Det finns andra sätt. Det handlar bara om lathet och iofs igen ekonomi. Men hjärtat går först. Kan bara inte längre. Nu kvarstår bara problemet att jag inte får äta baljväxter, fribrer och massa annat. Läkarna håller på att allergitesta. Så om någon har ett bra tips för hur man kan få i sig näringen som vegetarian utan sånt, kasta dem hit! Första steget i en lång kamp.

Många nya projekt på gång och precis som vanligt är det alldeles för många bollar i luften. Gäller bara att lära sig att inte bli träffad när man inte längre kan jonglera. Bland annat kan jag bara varmt rekommendera Verklighetsspel.se.

Komvux är tyvärr inte alls så roligt just nu. Visar sig att läraren hade lite mer fel än vad jag först trodde. Både obehagligt och jobbigt. Vill bli klar, trött på lärare som kommer på kant med mig. Trött på att alltid attackera först och sen tänka efter. Trött på tonårsrevolutionen som aldrig tröttnar på att skrika i huvet på mig. Samtidigt som det är den som får mig att orka ta upp kampen. När jag ser mig omkring på stan blir jag rädd, mer rädd för de grå ansiktena, tomma, kalla vardagsrytmer och likgiltiga än något annat. Att inte "orka" göra något åt saken för att man bara säger sig själv att det i alla fall inte kommer leda till något skrämmer mig. Jag vill aldrig bli sån. Varje gång jag reagerar på det sättet och kommer på mig själv skäms jag. Vägrar tystna. Bedriver en kamp på mitt sätt men tänker inte ge upp. Det som får mig att gå upp på morgonen, när allt är grått och nyheterna bara talar om de ekonomiska besvären som människan har råkat ut för, är den ljusrosa naiva tanken "om alla bara tar ett steg i rätt rikting så kommer det bli en bättre värld". Hoppas bara de inser att utan miljön finns det inga vägar de kan köra sina dyra bilar på.

Dagens sötaste småspel: Orisinal
Dagens nervöstaste: Arbetsintervjuven, Håll alla tummar!
, , , | |
This entry was posted on Friday, April 27, 2007 and is filed under , , , . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.