isobelll - with 3 l

Här i göteborg nu. Konferansen är vansinnigt intressant och i början så vill man bara ändra världen, får många idéer och funderingar. Visionerna är storartade och viljan gigantisk. Men ju mer man pratar detso mer förbannad blir jag. De pratar, pratar och pratar. Teoritiserar och visionerar. Inget görs. Inga praktiskta exempel dras, inga slagkraftiga aktioner som vi alla kan genomföra förutom det vi alltid hör, prata med varandra och lär känna varandra. Hur skulle vi kunna arbeta praktiskt inom Sverok med rättvisefrågor, demokrati och diskriminering? Vad kan vi göra konkret för att bli bättre?

Det verkar vara förbjudet att säga att vi har fördomar, men alla har fördomar. Det är psykologi. Den största fördomen är att säga att vi inte har några. Din hjärna måste kategorisera för att orka med men det är vad du gör av dem sen, hur du agerar på dem som du kan styra. Inte att du instinktivt tänker dem. Men det är alldeles för icke PK (inte politiskt korekt) för att säga. På en workshop om tillgänglighet för handikappade skulle vi välja vilka vi skulle vilja sitta brevid på en bussresa ned till prag tror jag det var. På bussen fanns det bara platser brevid någon annan du inte kände som hade ett eller annat starkt karaktärsdrag, etnisitet, handikapp eller motsvarande förutom några få. Självklart skall du svara intriktivt och ärligt. För mig vart det mannen med hunden för att hunden skulle kunna hålla mig syssesatt jävligt länge. Och självklart har jag fördomar och skulle undvika att sätta mig bredvid alkoholisten trots att jag vet att de är människor med lika många rättigheter och är lika mycket värda som jag själv. Det är hyckleri att inte erkänna att vi inte tänker sådana tankar. Allas är inte lika men vi alla har dem. Att göra sig medveten om att vi har dem och utmana sig själv, sätt dig brevid någon du inte skulle valt egentligen nästa gång du går på busssen. Där har vi svaret. Inte i "jag skall inte ha några fördomar".

Jag har under lite mer än två års tid verkligen kämpat och arbetat för Sverok och försökt att göra allt för förbundet. Vi får pengar ifrån staten för att lära ut gräsrotsdemokrti. Vårat medel är spel. Bilda en förening på minst fem pers som sysslar med spel, få pengar ifrån Sverok. Det måste vara en demokratisk förening med årsmöten och styrelsepositioner, något som vi iaf försöker förklara på ett sätt så att alla förstår hur enkelt det egentligen är. När fem pers ska komma överens om vad de ska göra med 2000kr praktiseras demokrati. Det här är varför jag engagerade mig i Sverok. Spel är hur vi får folk att göra det. I våra stadgar står det att vi ska främja spel i ett socialt kontext med tonvikten på roll- och konfliktspel. Detta anser jag vara medlet och demokratin den underliggande viktiga aspekten eftersom Sverok skall vara demokratiskt. Något som jag mer och mer förstår att vi inte är, långt ifrån snarare.

Jag anser att alla ungdomsorganisationer vill "rädda världen" på sitt eget sätt, göra sitt strå till stacken. Om man bara är med i Sverok för att man tycker att det är kul med spel så go for it! Asbra men genom spel så lär du dig demokrati. Att "rädda världen" behöver inte vara att ge mat till barnen i somalia, det kan vara att du håller upp dörren för tanten, att du spelar spel och blir glad, sprider vidare den glädjen, källsorterar och så vidare. Genom små små steg kan vi alla se till att världen blir ett bättre ställe, en hållbar utveckling. Det är det som får mig att gå upp på morgonen även om jag inser att jag kanske är väldigt naiv.

Men efter att jag sagt det tillsammans med att jag självklart vill att Sverok skall vara tillgängligt för handikappade då vi vill visa hur kul spel är, blir jag starkt kritiserad av en i våra egna led. Tydligen har jag fått allt om bakfoten. Är inte riktgit säker på det här men det verkar som om majoriteten av Sveroks organisatoriska "ledare" tycker att Sverok ska främja sällskapsspelandet och vi säger att vi sysslar med demokrati eftersom vi får pengar ifrån staten för det och att det är ju en söt bieffekt. Hur går det ihop? I mitt huvud blir det hyckleri. Som att ta socialbidrag för att man helt enkelt inte orkar jobba. Vi kan ju inte ljuga för "staten" och säga att vi gör en sak när vi egentligen bara vill ha pengar för att spela mer spel även om det i sig är bra att göra. Spel främjar enligt mig förståelse för andra, även om man gör det bara för att man tycker att det är kul och framförallt kan det användas som ett verktyg för att lära ut tex konflikthantering.

Otroligt kluven och vet inte riktigt vad jag ska göra. Ser bristerna i organisationen men vet helt enkelt inte om jag har orken att ta tag i dem om jag inte får något medhåll. Ser brister i våran kommunikation med andra, informationsspridningen, svågerpolitiken och allt sånt. Att vi inte är rättvisa, inte miljömedvetna och inte pk. Många funderingar går igenom huvet och jag känner mig mest maktlös och sorgsen, förbannad och arg. Trött. Jag kan inte göra allt, hur gärna jag än vill "rädda världen" så kan jag inte, det har jag väl för länge sen insett och att vi alla måste ta små steg men när jag inte ens lyckas prata med folk som jag trott hade samma åsikt som jag om att ta de här små stegen börjar jag seriöst tvivla på min egen förmåga och teori i livet.

Att göra någon person glad varje dag är t.ex. Ett mål jag har, genom små handligar i vardagen. Ge en komplimang till tanten på tunnelbanan om den ursnygga broschen hon hade är ett exempel. Källsortera och släcka lampan efter sig är ett annat. Känner mig bara så oroligt ensam emot den stora grå massan och vet inte om jag orkar stå emot att dras med i det "enkla" konsumtionssamhället. Jag kan inte ställa mig utanför, då kan jag inte påverka det men orkar jag med insidan? Orkar jag med korruptionen? Hyckleriet? Mitt dåliga samvete?

Dagens blogg: http://includingdiversity.wordpress.com

Sitter och har möte runtomkring mig. Produktiv. Får saker gjort. Massa nya idéer och visioner men ändå blir jag panikslagen av att inte hinna med allt. Att inte göra visionerna vi pratar om, att inte kunna genomföra planer. Gör saker nu, gör saker på en gång. Suck.

Diskuterat politik i mängder. Blir förbannad på att allas attetyd verkar vara bra men inget görs. Gjorde en personlighetstest ungefär på ledarskapsföreläsning och kom fram till att jag är en "militant forserande trädkramare som tänker ut planer för hur vi ska rädda varandra/naturen på det mest effetiva sättet". Alltså är jag lite av varje, precis som jag visste. Bara roligt att definiera

Dagens rys: När någon pekar och säger att det finns ju en kyrka här på kursgården.
Dagens rysning: När jag upptäcker att det ligger "gud är med dig" broschyrer överallt.
Daggens ännu värre rysning: I matsalen ställer sig en grupp människor upp och börjar sjunga en psalm

Rädd för religiösa fanatiker. Vill inte utsättas. Obehag.

Just nu: trött, ont i huvet, gnällig och vill bara sova...

Grattis, morsan! En poäng till dig, hur känns det? Om du samlar tio vinner du en ny tvättmaskin. Här kommer ditt bidrag som vann i kategorin "Påskkort som får isobelll att skratta":


Har för övrigt väldigt svårt för så kallade "kristna" högtider. Dels så tycker jag de är överskattade. Bara en ursäkt för att man ska ha ledigt. Bibeln är en jävligt gammal roman eller något liknande i mina ögon, kanske världens första fantasybok? Inte vet jag men jag tror verkligen inte på gud. Det är ologiskt och skumt. De tio budorden är bara införda för att det var bra att ha en lag och som moraliskt underlag för människorna på den tiden.

Och hur fan kom kopplingen mellan Jesus som blir korsfäst, dör och sedan återuppstår till påskharar och små bruna choklad ägg? Kan någon förklara det för mig? Jultomten är ju ett påfund ifrån Coca-Cola om jag har förstått saken rätt. I Tyskland hade man das Kristkind, små "änglaliknande barn" som delade ut klappar. I Sverige en bock. Skumt.

Men seriöst, vart kom påskharen ifrån? Är det för att de får många ungar nu och syns ofta? Har äggen något att göra med vad som kom först, hönan eller ägget? Jämförelse med Jesus eller boken som folk verkar tro på? Kanske tyckte han väldigt mycket om ägg, hans sista måltid, vem vet... ? Då han enligt den stora boken skall vara en jungfrufödelse barn så kanske han härstammar från ett ägg eller så är han inget däggdjur själv? Men allvarligt talat blir jag förbannad på att en bok gör att alla butiker har stängt på långfredagen. Det är ju samma sak som att folk skulle börja följa Tolkiens böcker och tro att allt som står där är sant.

Mycket möjligt att det fanns en snubbe för massa år sen som hette Jesus och var lite klipskare än andra. Ledde folk och var snäll. Hällde vatten i en vintunna, rörde om i bottenslammet och se där! Vin igen! Men historier har en tendens att överdrivas, komma ifrån sanningen och till slut bara vara bortkollrade myter. Framförallt när de kopieras och åter kopieras av uttråkade munkar, (inte sånna runda med hål i utan sånna som bor i kloster och aldrig sett ett hål) det har skett om och om igen. Så varför? Varför? Varför ska vi tvinga ungarna att gå till kyrkan på skolavslutningen? Varför ska vi tvinga dem att sjunga psalmer? Hur var det med religionsfriheten i det här landet? Och att staten och kyrkan är separerade ifrån varandra?

Jag tror att ett av världens "onda" fenomen är monoteistiska religioner vars budskap är att en "gud" har rätt. Om man drar det hårt finns det alltså bara en sanning. Men så är det inte. Det finns många fler. I fakta som att detta är ett sandkorn kan man gå in i många djupa filosofiska diskussioner. Men när det gäller moral och etik är det mycket mer komplicerat. Och våra hjärnor funkar inte på så sätt att vi alltid tror på samma sanning. Om vi är vittne till ett brott så är det extremt lätt hänt att man råkar vrida på en detalj, historierna hänger sällan helt samman. Vad är då sant?

Polyteistiska religioner kanske inte är bättre men jag inbildar mig att eftersom de har fler "gudar" och i många varianter så är "gudarna" inte helt överens med varandra så bidrar det till ökad tolerans. Det innebär att det finns fler sanningar eftersom troende människor upplever att gudar säger sanningen i mångt och mycket. Det baseras ialla fall min teori på.

Åter till: Jobba, plugga, måla...

Filmtips: Perfume - filmen är riktigt bra även om boken är bättre!
Dagens låt: Björk - Hyperballad

Krig är onda. Så enkelt är det. Grälade i ett par timmar med min samhällslärare idag som påstod att det finns en god och en ond sida i krig. Jag öppnade självklart, dum som jag, munnen och sa att jag inte höll med. Vinnaren skriver historien alltså är det den andra sidan som alltid är den onda. Kring är onda men det finns ingen sida som är mer rätt än den andra. Visst jag tycker inte om Hitler och vad han gjorde men man måste se det på ett sörre perspektiv. Stalin var inte heller direkt någon hjälte tvärtom så var han mist lika "ond" som Hitler och hade dessutom ihjäl mer människor men eftersom han dödade sitt eget folk så är det ingen som höjer ögonbrynet åt det.

Vi frågade läraren vem han tyckte var den goda och den onda mellan Stalin och Hitler, han skrattade lite och tyckte att det var ju ändå Hitler eftersom nasismen måste ju vara som citat: "Mordern Satanism". (Här ser jag bara rött och blir fly förbannad men hinner behärska mig innan jag hamnar i nästa stora disskution om att inte lärare ska framföra sina åsikter och att satanismen är en religion som inte ska pressas ned. Även om jag inte själv är satanism så är det väl dumt att pressa ned någon annan i skorna vilken åsikt eller religion de än har!?).

USA är inte hjältarna som försöker räda världen de är minst lika onda som Saddam! De hjäpte dessutom att sätta honom vid makten ifrån början! När de senare behöver en syndabock för 9 11 så förösker de knyta ihop Saddam med Bin Ladin, de har inget med varandra att göra. Många människor har dött under kriget som USA startade och många människor som de trodde var terrorister har dött och behandlats fel i fångenskap. Inget krig kan rättfärdigas och inget krig är gott. En rebell är även en terrorist, det beror bara på från villket håll du ser honom.

Det finns ingen universiell sanning. På slutet av lektionen sa jag nämligen att om Hitler hade vunnit kriget så skulle vi ju tyckt att han var den som var den goda men då kontrar min lärare med att då hade vi ju levt i en lögn. Men det går inte ihop. Det finns många miljoner versioner av sanningen. I min världsbild, som jag upplever som sann och riktig, finns det till exempel ingen gud men det gör inte att miljoner Kristna automatiskt lever i lögn även om jag kan uppfatta det så. Sanning och lögn på högre nivå än den som vi uppfattar exesterar i teori inte.

Så arg så jag skulle kunna gå i bitar. När lektionen var slut så erkände däremot läraren att jag kanske hade en påäng. YES! Men jag är fortfarande arg. Jag tycker inte att en lärare ska lära ut sina egna åsikter.