isobelll - with 3 l

Äntligen är det över! Nästan i alla fall, rent praktiskt borde det värsta vara över. Sverok tiden lider mot sitt defenitiva slut. Är så sjukligt trött på det hela. På det sista mötet, efter en riktigt jobbig dag, blev jag personligt påhoppad för min dåliga närvaro under året bland annat. Och ja, jag har knappt varit där men mitt liv råkade komma i vägen och dessutom dog mitt egagemang när det visat sig att sverok inte står för de värderingar jag gör. Att jag kämpat för något som inte förbundet vill. Då har jag inget där att söka och framförallt inte när min framtid tog långt mycket mer plats än jag hade väntat mig.

En av gårdagens bästa stunder var att gå på spontan promenad med Cat och hamna på lekplatser. Den vid rådmansgatan har ett astufft interaktivt datorspel med rutor som var alldeles för avancerat för oss men vansinigt cyberpunk coolt. Rekomenderas. Men det toppades av Hagaparkens nya klätternät. Var som ett gigantiskt spindelnät med hög skrattfaktor. Den sköna röda belysningen och lagom kallt klart väder. =)

Påföljande fest var över förväntan. Var löjligt stålt över de chokladpralinerna jag hade bakat och gett till värden. Kom hem då väckaklockan redan stod på hög volym och det är alltid ett bra tecken på en skön kväll med nya bekantskaper.

Just i skrivandets stund måste jag som stolt "mamma" berätta att en av mina råttor precis har lagt sig rakt på den andra i ena hörnet av buren. Visst brukar de ligga i en salig röra i deras hängmatta men det här var något jag inte sett förut, fräckt men ser vansinigt mysigt ut. Är på sjukt bra humör överhuvetaget och hoppas att bakfylleångestens land aldrig hämtar in mig i dess famn. Morsan är på väg hit och denna vecka består av kaos städa, packa, sälja, myrorna, renovering och sist men inte minst flytt. Öppna händer är välkommna!

Igår sålde jag så äntligen min säng, och en bunt andra prylar. Blandade känslor. Sängen har betytt mycket för mig. Varit min tröst och mer än bara en säng, låter säkert fånigt men jag har alltid varit löjligt stolt över mina 180x200 cm av pure mys. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra i den nya lägenheten. Antingen tar jag med mig soffan och sover på den tills jag hittar något mer stabilt eller så gör jag som nu och blåser upp min lyxiga luftmadrass. Den var faktiskt mycket bekvämare än jag minns den och bara 20 cm mindre än min säng.

Underlig känsla överhuvetaget att se sitt hem lösas upp i bestånds delar och förstå att saker inte har ett sentimentalt värde bara för att man haft dem länge. Att det är så obegripligt skönt att bara låta saker gå. Rensa för glatta livet och se leenden på andras läppar när de får/köper saker billigt av mig. Ända riktiga problemet är nog att göra sig av med allt skrot som har "potentialitet" för olika konstprojekt som snurrar i huvet och jag inte riktigt vet om de någonsin blir verklighet. Hamsterns tid har kommit till sitt slut.

Nya Zeeland är fortfarande ett orosmoln. Skolan har sagt ja via mail men jag väntar fortfarande på de officiella papperna ska gå igenom. Nervöst. Tänk om de ändrar sig. Tänk om jag sedan inte kommer in på någon av skolorna när vill för Bachelor programet? Tänk om jag inte har råd? Vad vill jag ha med mig i sånt fall? Och hur mycket kommer jag sakna vänner och Sverige? (Läs Stockholm). Mest men kanske märkligast är att jag är orolig för att det inte finns lajv där, garanterat inte på det utvecklade planet som här men jag har väl inget val, måste få ihop folk där och lära dem. Är beroende.

Blandade känslor, obeskrivlig lycka (och nervosistet om det går igenom) för min dröm som jag haft så länge. Overkligt, händer det här verkligen? Jag kommer sakna de meningslösa sms krigen med Kazai, de söta blickarna från vänner jag trodde jag aldrig skulle kunna få, mina älskade råttor och självklart mamma. Rädd. Kommer jag klara mig? Och samtidigt vet jag att jag måste. Det här är det jag egentligen vill, trots allt tvivel som nu uppstår. Det är det här jag kämpat så länge för.

Nya favorätten: Varm rotfrukts sallad med fetaost och gröna bönor.
Dagens citat, som jag minns det: "Jag är så trött på att teoriern är så teoretisk." Kitty och jag på väg till lekparken.
Bästa lekplats: Hagaparkens nya klätterställningar, sjukt kul!
Dagens musik: Anthony - Cripple and the starfish (Tack E för att du löste mysteriet med den vackra mansrösten i Björks - Dull flame of desire)