Internet äter timmar lika illa som Tvn men det känns som man får ut något av det mer än total braindead tid hursom. Tiden rullar på. Såren läker inte utan knuffas våldsamt under mattan och glöms bort. Parkeringsplatsen är fortfarande lika ekande tom och löven faller runt omkring mig.
Dagens mest passande låt: Säkert - allt som är ditt
Gårdagens citat: "Nå, hur känns det att vara vuxen då?" - Ale när han ser mig i kostym och högklackat inför "Afterwork". Ett förlajv till nästa helgs Tallin kick-off lajvresa. Kommer bli grymt!
Fotokonst på hög nivå: http://www.svenprim.com/
Dagens Youtube: En gammal klassiker som aldrig förlorar sin edge. Pratade om den i skolan i fredags, helt enkelt grym videokonst. Tack Chris Cunningham!
Han har även gjort dessa videos:
Björk - all is full of love
Madonna - Frozen
Alla har blivit personliga favoriter för mig.
Halvetesveckan bakom mig? Nja, den här började inte heller så roligt. Läkarbesök och allmänt ajaj. Suck. Tycker synd om sig själv. På vägen hem gick cykeln sönder lite till. Undra hur länge den håller. Antingen hade den blåst omkull eller så har någon knuffat den, vet inte längre vad jag ska tro. Vet bara att jag vill flytta härifrån. Långt bort. Vartfansomhelst.
Dagens Musik: Detektivbyrån
Dagens youtube: Varning! Den kan förstöra din naiva fantasi!
Dagens fyra filmer:
The Notebook - Riktigt bra och ska inte ses på fastande mage om man inte vill böla som en liten unge. Sorligt men mysig historia. Kärlek, förlorad men återfunnen.
The Virgin Suicides - Skum men intressant film. Märklig men underhållande.
Bee Season - Var väldigt lovande men avslutades precis som förra filmen på skumt sätt. Knöt inte historien tillsammans. Grymma specialeffekter och bra känsla men för mycker förvirring och noll klarhet.
The Fountain - Underbart vackert filmspråk. Långsam film men finstilst. Man behöver ge den en chans och inte dömma för tidigt. Behöver avnjutas med bra ljud och bild i tyst ostört rum med ett öppet sinne. Fantastisk.
Helgens filmer:
The princess Bride - Saga om en prinsessa. Hade fått höra gått om den men kan inte säga att den levde upp till det alls. Hade varit bra om skådisarna gjort vad de skulle, nämligen spela!
Alexander - Skyssta scener men budgeten lever inte upp till skådisarna här heller. De borde kunna bättre. Den håller inte. Även om den är snygg.
The Basketball Diaries - Länge sen jag såg den sist. Underbar film. Bra spelad och känns långt in under huden.
Dagens Musik: Detektivbyrån
Dagens youtube: Varning! Den kan förstöra din naiva fantasi!
Dagens fyra filmer:
The Notebook - Riktigt bra och ska inte ses på fastande mage om man inte vill böla som en liten unge. Sorligt men mysig historia. Kärlek, förlorad men återfunnen.
The Virgin Suicides - Skum men intressant film. Märklig men underhållande.
Bee Season - Var väldigt lovande men avslutades precis som förra filmen på skumt sätt. Knöt inte historien tillsammans. Grymma specialeffekter och bra känsla men för mycker förvirring och noll klarhet.
The Fountain - Underbart vackert filmspråk. Långsam film men finstilst. Man behöver ge den en chans och inte dömma för tidigt. Behöver avnjutas med bra ljud och bild i tyst ostört rum med ett öppet sinne. Fantastisk.
Helgens filmer:
The princess Bride - Saga om en prinsessa. Hade fått höra gått om den men kan inte säga att den levde upp till det alls. Hade varit bra om skådisarna gjort vad de skulle, nämligen spela!
Alexander - Skyssta scener men budgeten lever inte upp till skådisarna här heller. De borde kunna bättre. Den håller inte. Även om den är snygg.
The Basketball Diaries - Länge sen jag såg den sist. Underbar film. Bra spelad och känns långt in under huden.
I veckan som gått har hösten blivit mer och mer närvarande. Skrämande kallt och nära att alla löven ger upp. Vill återigen ta poxxilimmet och sätta fast allt för att sedan sprayfärga allt grönt. Skolan är anstränagde och grymt kul.
Imorse var jag som vanligt lovligt sen, hoppade på cykeln ( som heter "Silver" trots att den är pink numera pga av "Hi ho Silver goooooo....!" ut "It") och trampade för glatta livet till stationen. På parkeringsplatsen brukar jag vinka till min bil Seppel men imorse var parkeringsplatsen tom. Chockad stannade jag o letade ett varv. Har jag ställt den någon annan stans? Nä, jag parkerade den där igår kl 13. Och imorse kl 8 var den borta. Kall. Tom och alldeles för lugn. Ringde polis, försäkring och chocken stitter fortfarande djupt kvar. Bara tyst. Obehag.
Rädd för att bli rånad igen, kanske de bryter sig in här nästa gång. Seppel var mer än en bil, det var arvet från min morfar. Han älskade den där bilen. Vårdade den. Jag försökte följa hans fotspår. Ta inte min bil, ta inte min morfar ifrån mig. Ta inte det som är mitt.
Sov på förmiddagen nu och drömnde mardrömmar. Att jag slog en demon och drev ut den genom väggen. Har ett svagt minne av att jag går upp ur sängen, ser den gå utanför huset och in i porten igen men till grannen den här gången. Såg det genom titthålet, eller drömde. Snuskigt verkligt. Vidare drömde jag att ännu ett dussinfantasylajv gick av stapeln och jag i sista sekund blir motvilligt övertalad att vara med. Ställde upp, körde dit men glömde nästan allt som jag måste för att vara på lajv. När jag bestämde mig för att åka hem igen och hämta det så
i skrivandets stund
Nej!!!! Fan kan människor göra såååååå! FAN! Skriker och gråter. Opa... Opal, Nein. Mein Seppel...
Polisen ringde nyss... De har hittat bilen. Den brann fortfarande när de kom till platsen och är totalförstörd. Min älskade bil. Varför gör människor såhär? Jag måste också stå för bärgningen själv. Alltså inte bara att de tagit en av mina käraste ägodelar, de har dessutom bränt upp den och nu måste jag betala för det? Vad i helvete????!!!!
Imorse var jag som vanligt lovligt sen, hoppade på cykeln ( som heter "Silver" trots att den är pink numera pga av "Hi ho Silver goooooo....!" ut "It") och trampade för glatta livet till stationen. På parkeringsplatsen brukar jag vinka till min bil Seppel men imorse var parkeringsplatsen tom. Chockad stannade jag o letade ett varv. Har jag ställt den någon annan stans? Nä, jag parkerade den där igår kl 13. Och imorse kl 8 var den borta. Kall. Tom och alldeles för lugn. Ringde polis, försäkring och chocken stitter fortfarande djupt kvar. Bara tyst. Obehag.
Rädd för att bli rånad igen, kanske de bryter sig in här nästa gång. Seppel var mer än en bil, det var arvet från min morfar. Han älskade den där bilen. Vårdade den. Jag försökte följa hans fotspår. Ta inte min bil, ta inte min morfar ifrån mig. Ta inte det som är mitt.
Sov på förmiddagen nu och drömnde mardrömmar. Att jag slog en demon och drev ut den genom väggen. Har ett svagt minne av att jag går upp ur sängen, ser den gå utanför huset och in i porten igen men till grannen den här gången. Såg det genom titthålet, eller drömde. Snuskigt verkligt. Vidare drömde jag att ännu ett dussinfantasylajv gick av stapeln och jag i sista sekund blir motvilligt övertalad att vara med. Ställde upp, körde dit men glömde nästan allt som jag måste för att vara på lajv. När jag bestämde mig för att åka hem igen och hämta det så
i skrivandets stund
Nej!!!! Fan kan människor göra såååååå! FAN! Skriker och gråter. Opa... Opal, Nein. Mein Seppel...
Polisen ringde nyss... De har hittat bilen. Den brann fortfarande när de kom till platsen och är totalförstörd. Min älskade bil. Varför gör människor såhär? Jag måste också stå för bärgningen själv. Alltså inte bara att de tagit en av mina käraste ägodelar, de har dessutom bränt upp den och nu måste jag betala för det? Vad i helvete????!!!!
Först och främt måste jag säga att jag är lite besviken på er, Ale, Kazai om jag skriver om er eller tillägnar er något så förväntar jag mig iaf en simpel komentar eller ett surt tack? Gnäll.I torsdags var jag och Kazai på Grönan. Grymt kul! Kände mig som tio år igen med den enda skillnanden att jag faktikt vågade åka något vilket jag inte gjorde då. Men fritt fall går ju bara ut på ren och skär dödsånget. Seriöst så trodde jag att jag skulle dö där uppe. Litar på maskinerna, vet att min hjärta funkar, har inte så jättemycket höjdskräck, inte mer än vanliga människor men när man vet att man kommer störta 80 meter rakt ned finns det inte något som heter tufft kvar. Bara ren och skär rädsla. Helt underbart! Eller nja, superläskigt ialla fall och man är grymt stolt när man har klarat det. Men favoriten är ändå extrem, grymt kul att slungas i alla möjliga riktningar lika oberäknerligt som skrämmande. Upp o ned, baklänges, åt sidan och runt runt runt. Skrattade och skrek så jag tjöt. Sprang mellan karusellerna, vann på gosedjursstånden och åt sockervadd. Allt som hör till en riktig tivoliupplevelse.
Sen gjorde jag ett stort misstag. Jag lät mig övertalas att gå in i spökhuset något som mörkrädda jag deffinitivt inte bör utsättas för. Aldrig gått där och tror att det hade varit bäst om jag låtit bli men Kazai skrattade gott åt mig. Skrek tills jag skakade och jagades runt av spökerna som garanterat hade väldigt roligt åt mig. Tjejen med röda skor, liten röd kjol o röda flätor som panikslaget springer o gallskriker. Måste varit en väldigt rolig syn. Skakade i säkert en timma efteråt och ryser när jag tänker tillbaka men face your demons! Ha! Jag kan, eller nja. Kazai kan övertala mig och jag kan placera honom mellan mig och monsterna.
Ikväll var det så dags för mitt första träningspass den här terminen. Jävlar var otränad jag är. Noll kondis. Men skönt att vara tillbaka på gamlat territorium. Denna gången blev det karate tack vare brorsan. Förut har jag tränat Ju-Jutsi, Naginata och kendo. Men likheterna finns ju. Kul men totalt mörbultat. Lär bli en fin träningsvärk imorron.Det är återigen dags att utrota all depp musik från min mp3 spelare men vad finns det för bra och glad musik? Behöver desperat hjälp. Några tips? Någon?
Dagens låt: Wumpscut - Don´t go
Veckans horror: Hösten är här...
Varm choklad är en hel vetenskap, en som jag sorligt nog inte behärskar. Illa illa. O'boy är alldeles för sött, det går inte. Försökte med Ögonblick men det blir ju bara jätteäckligt. Behöver ha i ett helt sockerpacket för att det ska bli drickbart, något jag vägrar. På hösten är det en del av dealen, en del av rutinen och uppdraget. Sitta filt, alltså sitta uppkrupen i soffan under en tjock o varm filt. Med en varm kopp choklad i händerna och lite tända ljus. Mycket mysigt. Ända man kan se fram emot när hösten knackar på. Men för att det här ska kunna fungera behöver man alla delar av receptet. Uppdraget fortsätter.
Ok, jag erkänner. Jag kanske har ett problem, eller snarare ett beroende. Kanske men inte egentligen. Ha! Inte jag då! Eller jo, det är väldigt svårt att gå förbi en skoaffär med rea. Det är ju det. Vet inte vad som hände men för något år sedan slog det mig hårt och sen dess har det bara fortsatt. Samlingen är inte stor alls men jag misstänker att om jag bara hade haft råd så skulle hallen gestalta sig på lite annorlunda sätt. Och idag hände det igen, jag blev kär. Vet inte riktigt hur men de var så himla söta! Som tur var tittar jag bara på rea hyllorna. De andra har jag satt skygglappar för. Men att gå hem efter en lång skoldag i parken, spontan romantisk picknick med Kazai och sol hela dagen var det pricken över i:et. Alldeles alldeles underbart...
Hur ter ser egengliten Tv vanan? Vad är den till för? Varför ska denna fyrkantiga låda ha så stor betydelse i våra liv? Mitt liv? Jag har länge tyckt att det var konstigt hur folk kan leva utan att ha en tv hemma, men på senare tid avundas jag dem. TV äter tid, socialt umgänge och energi. Det tar upp allt! Ändå är den så svår att kasta ut. Har den kvar nu för att tysk TV är gratis för mig men om jag flyttar till mindre, dvs kommer ha TV i samma rum som sängen så måste den gå. Det finns en sak som den inte ska få döda! Men hur gör man sig av med en pryl
som man vet kan vara ovärderligt skön när tankarna snurrar i orkanstyrka?
Dagens park: Observatorielunden, ligger brevid min skola och tillbringat dagen där
Dagens Skulptur: Den skumma jungfrun vi gjorde av vitt Skräp? och skrattade gott åt.
Dagens skratt: Kazai som behöver en brukssamvisning för sitt nya påslakan.
Ok, jag erkänner. Jag kanske har ett problem, eller snarare ett beroende. Kanske men inte egentligen. Ha! Inte jag då! Eller jo, det är väldigt svårt att gå förbi en skoaffär med rea. Det är ju det. Vet inte vad som hände men för något år sedan slog det mig hårt och sen dess har det bara fortsatt. Samlingen är inte stor alls men jag misstänker att om jag bara hade haft råd så skulle hallen gestalta sig på lite annorlunda sätt. Och idag hände det igen, jag blev kär. Vet inte riktigt hur men de var så himla söta! Som tur var tittar jag bara på rea hyllorna. De andra har jag satt skygglappar för. Men att gå hem efter en lång skoldag i parken, spontan romantisk picknick med Kazai och sol hela dagen var det pricken över i:et. Alldeles alldeles underbart...
Hur ter ser egengliten Tv vanan? Vad är den till för? Varför ska denna fyrkantiga låda ha så stor betydelse i våra liv? Mitt liv? Jag har länge tyckt att det var konstigt hur folk kan leva utan att ha en tv hemma, men på senare tid avundas jag dem. TV äter tid, socialt umgänge och energi. Det tar upp allt! Ändå är den så svår att kasta ut. Har den kvar nu för att tysk TV är gratis för mig men om jag flyttar till mindre, dvs kommer ha TV i samma rum som sängen så måste den gå. Det finns en sak som den inte ska få döda! Men hur gör man sig av med en pryl
som man vet kan vara ovärderligt skön när tankarna snurrar i orkanstyrka?Dagens park: Observatorielunden, ligger brevid min skola och tillbringat dagen där
Dagens Skulptur: Den skumma jungfrun vi gjorde av vitt Skräp? och skrattade gott åt.
Dagens skratt: Kazai som behöver en brukssamvisning för sitt nya påslakan.
