Han blir bara sämre och sämre. Varit orolig i flera veckor nu. Han rosslar när han andas. Myser så mycket med honom som jag bara kan. Inget drag, ren bur, många pussar. Hoppas han klarar vintern och får följa med mig ut igen. Orolig. Min älskade lilla vän! Saknar Keneda så jag blir galen, vill inte behöva sakna Tadden också.På bilden ligger han och sover i min säng. Nymyst, mätt och alldeles genomnöjd. Extra mat och extra kramar.
Hans knöl har i alla fall gått bort igen. Den fjärde gången på exakt samma ställe, hoppas verkligen att den inte kommer tillbaka. Vill inte att han ska lida men vill så gärna ha kvar honom så länge som det går. Keneda sa till när det var dags att släppa taget. Måste bara lyssna. Nu ligger han och sover i sitt rör och gungar alltid lite fram och tillbaka för att man sover skönast så. Eller hur?
1 comments:
Uuusch vad jobbigt det är när em liten är påväg bort. Mina fyra råttdamer blev sjuka nästan samtidigt, med bara nån veckas mellanrum... Kommer aldrig klara av att ha råttsambo igen, man fäster sig för mycket och de går vidare för tidigt...
*krama*