Saknar mina små älsklingar något vansinigt. Framförallt märker jag det i mina vanor. Jag går automatiskt in i sovrummet för att hälsa på dem så fort jag kommer hem eller när jag har tråkigt. Ser matrester som råttmat. Mysstunderna innan jag somnar är nog värst. Eller när man tittar på en film och har en sovande råtta i luvan. Allt känns så tomt. Nu är jag verkligen ensam igen. Men det kanske är bra, det kanske kan ge mig något nytt perspektiv på livet även om det är väldigt tungt just nu.
|
|
This entry was posted on Thursday, May 04, 2006 and is filed under . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
0 comments: