Här i göteborg nu. Konferansen är vansinnigt intressant och i början så vill man bara ändra världen, får många idéer och funderingar. Visionerna är storartade och viljan gigantisk. Men ju mer man pratar detso mer förbannad blir jag. De pratar, pratar och pratar. Teoritiserar och visionerar. Inget görs. Inga praktiskta exempel dras, inga slagkraftiga aktioner som vi alla kan genomföra förutom det vi alltid hör, prata med varandra och lär känna varandra. Hur skulle vi kunna arbeta praktiskt inom Sverok med rättvisefrågor, demokrati och diskriminering? Vad kan vi göra konkret för att bli bättre?

Det verkar vara förbjudet att säga att vi har fördomar, men alla har fördomar. Det är psykologi. Den största fördomen är att säga att vi inte har några. Din hjärna måste kategorisera för att orka med men det är vad du gör av dem sen, hur du agerar på dem som du kan styra. Inte att du instinktivt tänker dem. Men det är alldeles för icke PK (inte politiskt korekt) för att säga. På en workshop om tillgänglighet för handikappade skulle vi välja vilka vi skulle vilja sitta brevid på en bussresa ned till prag tror jag det var. På bussen fanns det bara platser brevid någon annan du inte kände som hade ett eller annat starkt karaktärsdrag, etnisitet, handikapp eller motsvarande förutom några få. Självklart skall du svara intriktivt och ärligt. För mig vart det mannen med hunden för att hunden skulle kunna hålla mig syssesatt jävligt länge. Och självklart har jag fördomar och skulle undvika att sätta mig bredvid alkoholisten trots att jag vet att de är människor med lika många rättigheter och är lika mycket värda som jag själv. Det är hyckleri att inte erkänna att vi inte tänker sådana tankar. Allas är inte lika men vi alla har dem. Att göra sig medveten om att vi har dem och utmana sig själv, sätt dig brevid någon du inte skulle valt egentligen nästa gång du går på busssen. Där har vi svaret. Inte i "jag skall inte ha några fördomar".

Jag har under lite mer än två års tid verkligen kämpat och arbetat för Sverok och försökt att göra allt för förbundet. Vi får pengar ifrån staten för att lära ut gräsrotsdemokrti. Vårat medel är spel. Bilda en förening på minst fem pers som sysslar med spel, få pengar ifrån Sverok. Det måste vara en demokratisk förening med årsmöten och styrelsepositioner, något som vi iaf försöker förklara på ett sätt så att alla förstår hur enkelt det egentligen är. När fem pers ska komma överens om vad de ska göra med 2000kr praktiseras demokrati. Det här är varför jag engagerade mig i Sverok. Spel är hur vi får folk att göra det. I våra stadgar står det att vi ska främja spel i ett socialt kontext med tonvikten på roll- och konfliktspel. Detta anser jag vara medlet och demokratin den underliggande viktiga aspekten eftersom Sverok skall vara demokratiskt. Något som jag mer och mer förstår att vi inte är, långt ifrån snarare.

Jag anser att alla ungdomsorganisationer vill "rädda världen" på sitt eget sätt, göra sitt strå till stacken. Om man bara är med i Sverok för att man tycker att det är kul med spel så go for it! Asbra men genom spel så lär du dig demokrati. Att "rädda världen" behöver inte vara att ge mat till barnen i somalia, det kan vara att du håller upp dörren för tanten, att du spelar spel och blir glad, sprider vidare den glädjen, källsorterar och så vidare. Genom små små steg kan vi alla se till att världen blir ett bättre ställe, en hållbar utveckling. Det är det som får mig att gå upp på morgonen även om jag inser att jag kanske är väldigt naiv.

Men efter att jag sagt det tillsammans med att jag självklart vill att Sverok skall vara tillgängligt för handikappade då vi vill visa hur kul spel är, blir jag starkt kritiserad av en i våra egna led. Tydligen har jag fått allt om bakfoten. Är inte riktgit säker på det här men det verkar som om majoriteten av Sveroks organisatoriska "ledare" tycker att Sverok ska främja sällskapsspelandet och vi säger att vi sysslar med demokrati eftersom vi får pengar ifrån staten för det och att det är ju en söt bieffekt. Hur går det ihop? I mitt huvud blir det hyckleri. Som att ta socialbidrag för att man helt enkelt inte orkar jobba. Vi kan ju inte ljuga för "staten" och säga att vi gör en sak när vi egentligen bara vill ha pengar för att spela mer spel även om det i sig är bra att göra. Spel främjar enligt mig förståelse för andra, även om man gör det bara för att man tycker att det är kul och framförallt kan det användas som ett verktyg för att lära ut tex konflikthantering.

Otroligt kluven och vet inte riktigt vad jag ska göra. Ser bristerna i organisationen men vet helt enkelt inte om jag har orken att ta tag i dem om jag inte får något medhåll. Ser brister i våran kommunikation med andra, informationsspridningen, svågerpolitiken och allt sånt. Att vi inte är rättvisa, inte miljömedvetna och inte pk. Många funderingar går igenom huvet och jag känner mig mest maktlös och sorgsen, förbannad och arg. Trött. Jag kan inte göra allt, hur gärna jag än vill "rädda världen" så kan jag inte, det har jag väl för länge sen insett och att vi alla måste ta små steg men när jag inte ens lyckas prata med folk som jag trott hade samma åsikt som jag om att ta de här små stegen börjar jag seriöst tvivla på min egen förmåga och teori i livet.

Att göra någon person glad varje dag är t.ex. Ett mål jag har, genom små handligar i vardagen. Ge en komplimang till tanten på tunnelbanan om den ursnygga broschen hon hade är ett exempel. Källsortera och släcka lampan efter sig är ett annat. Känner mig bara så oroligt ensam emot den stora grå massan och vet inte om jag orkar stå emot att dras med i det "enkla" konsumtionssamhället. Jag kan inte ställa mig utanför, då kan jag inte påverka det men orkar jag med insidan? Orkar jag med korruptionen? Hyckleriet? Mitt dåliga samvete?

Dagens blogg: http://includingdiversity.wordpress.com
Gonatt Yomi...
Thursday, May 24, 2007
Nanowo äter gärna dubbelt och eftersom han redan är i dubbel size så är inte det så bra. Igår morse kl kvart i sju väckte jag min lilla ängel för att han skulle få äta frukost i lugn och ro,
Satte honom på puffen, hämtade maten och när jag kom tillbaka så såg han lite trött ut. Plockade upp honom och satte oss tillsammans i soffan, viftade med barnmatslasangen framför honom men han var inte alls intresserad utan gick istället trött emot mig och rullade ihop sig tätt, tätt intill mig. Orolig. Sen gick allt väldigt fort. Märkte att han inte fick luft, tvättade nosen, blåste lätt i den för att göra rent men det var redan för sent. Han orkade inte mer. Hans medfödda luftrörsproblem orkade inte med en förkylning, trots att han blev frisk igen så orkade han inte mer.

Det ända jag kan vara tacksam för är att jag fick vara med, jag fick hålla om honom, fick pussa honom. Att han kom till mig när han kände att det var dags. Tomhet. Saknad. Sorgen över ännu en förlorad vän...
Jävla Kulturhatare!
Wednesday, May 23, 2007

Pissförbannad. De satans blåa blocket har skurit ned på kultursattsningen så konstskolan Paletten som funnits sen 1983 måste stängas ned och jag som kommit in kan inte gå där i höst.

Tack så mycket Reinfeldt! Hade kommit in på två skolor till men tackade nej eftersom det var Paletten jag ville gå på. Nu måste jag söka in till fler skolor och karusellen rullar igång igen, nervositet, kommer jag in? Och arbetsprover som ska lämnas och hämtas. Suck. Självklart är tidsplanen pressad till max speciellt när det är möte i Lund för internationella arbetsgruppen för sverok imorron, dit jag ska, och Globalkonferansen i Göteborg från fredag till söndag.

Note to self: Nej, staten vill inte att du ska må bra eller lyckas i livet. De som redan har de bra ska få det bättre, resten hoppas de på att utrota eller sopa under mattan. Vilket alternativ som går smidigast i ditt fall helt enkelt.

Så det ska bli spännande att se om det blir någon konstskola i höst. Hoppas verkligen på det ialla fall men vem vet, kanske de andra skolorna inte heller får några pengar längre. Jag funderar allvarligt på att gå hem till alla i blåa blocket och kräva tillbaka lite pengar. Har inte röstat på dem och kräver fan att jag inte ska behöva stå ut med deras idioti! De som röstade blått vågar ju knappt erkänna det idag medans vi andra bara kan säga, vad var det jag sa?! Och sucka högljutt... Vad ska vi göra? Hur fan ska vi studenter, arbetslösa eller sjukskrivna överleva de närmsta fyra åren? Reinfeldt och co får gärna betala mitt SL kort tex.

Och vad är grejen med att ignorera miljöproblemen? Visst trängselavgift i Stockholm är en bra sak, i teorin, men fan inte när pengarna ska gå till nya vägar istället för den utlovade kollektivtrafiken.

Säger inte att Persson o co var speciellt mycket bättre, de var ju dumma nog att inte lära sig av England utan i alla fall sälja ut SL så vi nu har ett monopolföretag som kör våra pendeltåg. Hur intelligent är det? Eller känner du för att konkurrera med ett alternativt tågföretag när det bara finns en räls? De redan högt belastade så kallade dåliga miljonkronors växlarna på rälsen skulle väl helt lägga av då. Eller så skulle ingen, absolut ingen längre känna sig ansvarig för att skotta snön från spåren till vintern. Största humorn var ändå den gången jag kom till perrongen och det stod att pendeltågen var inställda för att det fanns löv på spåren. Tänk att om jag fick några miljoner om året så kan jag nog se till att även högt satt chefer med dyr utbildning kan komma ihåg att i oktober börjar löven falla från träden och kan hamna på spåren, något som säkert hänt förut.

Dagens idiot: Staten som inte ger pengar till utbildningar
Dagens puss: Yomi som blir friskare och keligare för varje dag
Dagens lilla glädjestund: Ny Björk video
Oljud
Wednesday, May 23, 2007
Tänk att man kan sakna snarkningar så mycket. Att det känns alldeles tyst och otryggt utan dem. Att det är svårt att sova när man inte hör de höga andetagen även om det ofta är svårt att sova pga av dem. Men snart är han uppe i sin gamla styrka, kom igen nu Yomi! Ta i ifrån tårna! Då brukar han klämma i lite extra och få huset att skaka lite till.

På bättringsvägen efter chockterapi mot hans förkylning. Många pussar och massage timmar senare tuffar han runt nästan som vanligt igen. Nanowo har under tiden lyckats bli smällfet, han har ätit upp alla Yomis goda matrester när han inte orkade själv. Så delad matning och bantningskur nästa. Men jag kan bara le ändå och veta att inatt så kommer det vara lite svårt att sova för Yomi snarkar igen.

Dagens sida: Useless cat for sale
Dagens förbannad nr 1: Prov i geografi, läraren har "glömt" maila mig allt jag behöver
Dagens förbannad nr 2: När jag är klar med provet hittar jag en Pbot, trotts att jag var noga med att lägga dit P-skivan men i intrumentbrädet och inte ovanpå. Suck!
Yomi
Sunday, May 20, 2007
Rosslar, näsblod och ruggig päls. Pipetmatning och ständigt kontrollerande att han fortfarande andas. Kramas, pussas och mysa. Min lilla vän...

Dags att välja sommarjobb, trots att det är lyx att jag kan välja är det grym beslutsångest. Insett att jag nog är engagerad i ett par för många saker. Förstår inte riktigt hur jag ska priotitera och orka säga nej. Vet att det finns saker jag måste välja före men som är fan så mycket tristare. Teoratiering av ett stressat liv.

Tilbaka till Yomi. Får se om det blir Lund och Göteborg i helgen eller hemmamamma med sjuk råtta.

Dagens råtta: Yomi
Dagens barnmatsfavorit för Yomi: Äppelmos-lasange-banan-persiko-puré!
Dagens sida:
RatPower

Note to self: Täck allt med handukar när det är pipettmatning som ska göras, det blir lätt "lite" grisigt.
Mobbing
Saturday, May 12, 2007
Hade föreläsning om mobbing idag. Alltid ett laddat och obehagligt ämne som ingen vill sätta tänderna i. Skärmande hur lite folk ändå verkar orka bry sig om det i slutändan. Alla var överens om att mobbing bör stoppas men få tog tag i konkreta problem när föreläsningen väl var över. En som satt brevid mig blev så rörd av musiken, dikterna och minnerna blev för mycket. Tårarna rann och jag kunde inget annat göra än att bara sträcka ut handen, visa att jag brydde mig. Att det var över nu. Vill påverka mer!

Startade även ett väldigt efterlängtat projekt från min sida, en miljöarbetsgrupp inom sverok. Har länge pratat om det men inte haft människor runt mig som orkat engagera sig tillräkligt mycket. Vill förändra, vill påverka, vill hjälpa. Trött på att bara visionera och inte skrida till verket. Kommer tyvärr inte ha så mycket tid som jag skulle vilja men arbetet är igångsatt och min vision är att andra ska kunna gå in och hjälpa, ta över gruppen så småningom. Lycklig och något skärmd över en till arbetsgrupp. Men om jag slutar sova så bör jag hinna med allt.

Dagens citat: "Det är viljan att förändra som ger dig rätten att klaga, men du behöver inte ha lösningen i handen" C.S Frykholm
Dagens motto: Tänk, Reflektera, Agera.
Inslaget
Friday, May 11, 2007
Sitter och har möte runtomkring mig. Produktiv. Får saker gjort. Massa nya idéer och visioner men ändå blir jag panikslagen av att inte hinna med allt. Att inte göra visionerna vi pratar om, att inte kunna genomföra planer. Gör saker nu, gör saker på en gång. Suck.

Diskuterat politik i mängder. Blir förbannad på att allas attetyd verkar vara bra men inget görs. Gjorde en personlighetstest ungefär på ledarskapsföreläsning och kom fram till att jag är en "militant forserande trädkramare som tänker ut planer för hur vi ska rädda varandra/naturen på det mest effetiva sättet". Alltså är jag lite av varje, precis som jag visste. Bara roligt att definiera

Dagens rys: När någon pekar och säger att det finns ju en kyrka här på kursgården.
Dagens rysning: När jag upptäcker att det ligger "gud är med dig" broschyrer överallt.
Daggens ännu värre rysning: I matsalen ställer sig en grupp människor upp och börjar sjunga en psalm

Rädd för religiösa fanatiker. Vill inte utsättas. Obehag.

Just nu: trött, ont i huvet, gnällig och vill bara sova...
Legat med en vattenpöl
Monday, May 07, 2007
Kazais stannar upp, ser lite ledsen ut och ber om ursäkt ifall han låter väldigt anklagande och svartsjuk nu. "Du har ju legat med vattenpölen..." Tystnaden faller tomt på den kalla blöta asfalten. Med trötta steg går jag förbi den och faller sen ihop i skrattsalvor.

Idag var det äntligen dags, läs: jag fick ändan ur, och bytte däck på bilen. Något som brukar gå ganska smärtfritt. Men idag drabbades vi inte av samma tur. Hade sällskap vilket räddade allt. Min rygg svär och skriker att skruvar är den dummaste uppfinningen någonsin! Köpte nytt kors och det gick lite bättre ända till sista däcket som hade kärvat fast sig. En timme senare får vi med gemensamma kraftansträngningar äntligen loss det. Eftersom jag vid det laget ligger under bilen, på den blöta asfalten, lägligt brevid en jätte vattenpöl, lutar jag mig bakåt och faller trött ned. Behöver jag säga att hela jag var täckt i grus, smuts, bilgoja och allt sånt skit som bilar ger ifrån sig när de kommer i kontakt med mig. Hela härliga eftermiddagen ute på vändplanen inleddes dessutom av ett ihängande ösregn. Jippi?!

Dagens låt: Björk - Declare Independence
Dagens Ängel: Kazai

Dagens förlåt och jag älskar dig går till Kazai, förlåt...


Bestämt mig?
Sunday, May 06, 2007
Eller nja nästan. Förhoppningsvis får jag som jag vill. Nästa nervösa steg är sommarjobbet. Ska på andra arbetsintervjuven på onsdag. Måste ha ett cv redo då, aldrig skrivit ett sånt. Vet inte hur man gör eller vad som gäller. Gah!

Min hand är fullklottrad igen, dåligt samvete. Pendlar som bara den i humöret. Förvirrad. Snurrig. Och framförallt nervös. Hösten, projekten, jobb, skola... Sverok. Hur ska jag hinna med? Mitt i allt drabbas jag av extrem kreativitet, vet inte riktigt vart jag ska göra av den. Kan inte koncentrera mig bara på en sak. För att få utlopp för lite av det ialla fall målade jag en jätteskylt på dörren, "Rädda skogen, ingen reklam tack!". Syns inte alls vart jag står i politiska frågor när det akompanieras av ett träd och en maskros?

För trött för att skriva något vettigt. Ögonen ser i kors och dåligt samvete breder ut sig. Hade massor att göra idag, städade istället. Typiskt.

Veckans låt: Nine Inch Nails - Capital G


Ps. texten finns längre ned på sidan.


Dagens nya album:
Juli - Ein neuer tag
Silbermond - Laut gedacht
VNV Nation - Judgement
Björk - Volta

Konkurenslåt: CombiChrist - Enjoy The Abuse