isobelll - with 3 l

Idag kommer min mor på besök, messade henne imorse för att kolla om hon hade kommit iväg och när hon kommer så att vi kan planera in det. Hon ringde tillbaka och sa att hon satt i diket. Hon hade kört av vägen, rammat ett träd vid ena sidan men att hon och Emil mådde bra. Skräck, obehag och som alltid i "nära döden situationer" en övervälmigande känsla av tänk om. Sitter nu med massa mörk chocklad framför tvn och försöker bibehålla lugnet. Ställt in kvällen. Ställt in pluggandet som behövs för provet imorron, konsentration är inget jag har kvar just nu. Hon är på väg hit nu och jag bara längtar efter att få krama om henne ordentligt. Rädd. Skärrad.

Gjorde en liknande sak med min egen bil för tre år sen. Minnen kommer upp igen och jag kommer framförallt ihåg hur rädd jag var att bilen inte skulle kunna gå att rädda.

Tur i oturen.

Note to self: Fortsätt att köra försiktigt!