Idag kom så det efterlängtade beskedet, Staffan får LIA (lärande i arbete, typ praktik men tydligen är det extremt viktigt att just säga lia) i Tyskland, närmare bestämt Nürnberg. Nu gäller det bara att vi hittar någonstans för honom att bo också. Men det ger sig säkert. Två månader blir han borta, lång tid men kanske är det bra att han äntligen får bo själv. Egna erfarenheter och en grym livserfarenhet. Läskigt.Dagen har varit sådär riktigt bra, nästan ialla fall. Många glädje besked och lite läskigt nära inpå varandra. Nåja, hoppas att inte allt krachar. Självklart måste jag vara lite synisk och pessimistisk. Trots att jag bestämt hävdar att jag är realist! Men det är ingen som tror mig när jag säger så...
Solen har strålat hela förmiddagen och jag kom för tidigt till pluggträffen så jag fick sitta ute på en trappa och vänta. Kunde inte bli bättre med andra ord, grymt skönt och nästan hörde hur världen runt mig tinade, kom till liv. När jag skulle hem på kvällen var solen borta och kylan kröp ända in i hjärtat på mig. Frusen, kall och iförd alldeles för lite kläder så huttrade jag hela vägen hem. Älskade vår, vart är du?
0 comments: