Rollspels recap: Tonårsångest i stora lass, hur stod man någonsin ut? Spelet var ljuvligt misserabelt och slutade som vanligt i ett moln av obehag och antiklimax. Min roll Kajsa har som vanligt hamnat i en knivig situation. David hälsar på Kajsa, (killen som hon hånglade med för ett par dagar sen). Hon har iofs hans cyckel och det är därför han är där tror hon tills han kläcker ur sig samma frågor som soc-kärringarna som Kajsa tidigare på dagen blåljög för om "sin situation"! Han har nämligen, utan att Kajsa vet om det, läst hennes viktiga och ytterst hemliga journaler. Kvällen blir sen och Kajsa vågar till slut fråga om David vill sova över.
Två timmars sömn senare vakar de av att Göran knackar på dörren och vill prata med Kajsa, han tycker att hennes vän ska åka hem nu. I ett plötsligt infall av tonårsrevolt så säger hon att taxin, som Göran beställt och väntar utanför dörren, minsan kan vänta till imorron bitti då de kan ta den till skolan. Hon springer (så gott hon kan eftersom revbenet inte har läkt riktigt än) tillbaka till sovrummet och låser snabbt dörren. Nedbruten och väldigt ledsen sjunker hon ned vid dörren där David hittar henne. Göran står kvar utanför med en mycket speciell "presence" som bara tonårsföräldrar utan känslor kan ha. David leder Kajsa tillbaka in i sängern där hon gråter ut i hans famn och somnar med en stor potion osäkerhet, förrvirring och ångest. Men David kan inte sova, Göran vaktar fortfarande sin dotter. Obehag.
På fredag blev det fest! Jag hävdar fortfarande väldigt starkt att jag inte blir bakfull, men jag kan nog inte argumentera emot att jag kan vara lullig hela nästa dag också fast utan illamåendet. (Ialla fall så kan jag inte säga emot det längre...)
Igår inleddes dagen med att jag åkte hem och sov, senare på
kvällen blev det avancerade brädspel i goda vänners lag med paprika creps (vars innehåll borde stekts eftersom jag nu mer än tolv timmar efter konsumtion och noggran tandborstning fortfarande kan känna löksmaken). Det hela gick över i en hel natts filmtittande. Såg sånna filmer som jag aldrig skulle våra glo på om jag varit ensam hemma. "Day Watch" (filmen efter "Night Watch") , "Saw II" och "Battle Royale".Kan alla varmt rekomenderas men det krävs att man har en stark mage, ingen mat framför sig och att någon lämligen stor person med biffiga muskler och ett allmänt macho beteende, som sorgligt nog inte var representerad utan fick ersättas utav två mindre men snälla killar, tänder alla lampor i närheten eller tycker det är helt ok att jag blir jätterädd och kräver att få hålla handen. Sen måste jag varna för de obehagliga spindlarna i både "Night Watch" och "Day Watch" men filmerna är så snygga att man kan blunda under de få scenerna. Obeskrivligt snyggt kameraarbete med inovativa sätt att berätta en story som utspelar sig så långt bort ifrån Hollywood att det blir omöjligt att räkna ut hur filmerna ska sluta.
0 comments: