isobelll - with 3 l

Våren ger jazz musik känslor och pirr i magen oavsett om man pirrar för någon eller bara pirrar. Musiken i min låssaspod får bara vara glad och det gör inte att våren känns mindre fjäril-i-magen-pirr. Den Har en obehaglig förmåga att få en att känna sig olyckligt förälskad vare sig man är det eller inte, blandat med lyckorus som om man hade rosa 3 cm tjocka glasögon på sig. Våren betyder också nystart, frivillig och ofrivillig. Det är bara att kämpa på, inte kastas av hästen och härda ut! Eller? Måste man alltid orka? Måste man alltid hinna med allt som jag vill?

Anmält mig till fler lajv, sjukt kul kommer det att bli iaf. Sesången kommer närmare nu men det går nog bra, behöver inte sy så mycket. Mest ändra på gamla plagg och sy lite basplagg. Har lite spännande arbete framför mig också och sen ännu mer plugg.

Orkar inte med misslyckanden. Blundar för dem. Flyr.

Men våren är obehaglig och läskig för att den just ger sånna konsekvenser som nystart, pirr och ändrade vanor. Det är väl att svära i sin egen kyrka att säga så, jag som längtat så efter våren men nu när den knackar på dörren blir jag lite rädd.

Pysslar massa med sånt som jag egentligen inte alls har tid med, bortprioriterar sömn, mat och annat som jag borde göra för att ta hand om mig själv. Allt är precis som vanligt med andra ord.