Tillit går båda vägar. När man brutit mitt förtroende så har jag extremt svårt att lita på något igen, i vilken situation som helst. Glömma, lämna, skita i... Saker jag i normala fall kan se skillnad på men efter ett tag betyder de samma sak. Vänner, familj, bekanta, kära. Det spelar ingen roll vem du är, jag litar blint på dig tills du brutit ett löfte, förbrukat min tillit en gång för mycket. Att vinna det åter tar lång tid. Alldeles för många gånger har folk gjort mig besvikna, nu är utgångsläget inte samma som förut. Jag har en gång kunnat lita på alla människor i min närhet, man lär sig av sinna misstag. Reslutat: jag litar knappt på någon, även om de bevisat motsattsen. Vissa dagar är bättre men så händer det igen och man frågar sig själv, är det värt det?
Note to self: En sak som alltid fungerar är "/ignore"
This entry was posted on Thursday, February 16, 2006 and is filed under
gnäll
. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
0 comments: