isobelll - with 3 l

Jag tycker om att dricka te. Gärna i mängder just nu. Ofta och mysigt. värme, gott sällskap och mysigt. Bra helt enkelt utan att behöva räkna kalorier och jobbigheter som med choklad tex. Ja, just jag tycker faktiskt om te även om jag redan nu hör hur folk skrattar.

Det finns nämligen bara en stort jag lärt mig dricka hittils. Nyponte. Är alltid bered numera genom att ha en påse med mig, just in case någon säger "Vill du ha te eller kaffe?". "Nja, alltså varmt vatten skulle vara bra!" är mitt svar. Istället för nej tack, eller "choklad?". Nyponte är nämligen det ända teet jag hittat som inte har ett uns av den bäska eftersmaken i sig, det smakar inte te utan typ varm saft. =)

Det måste ju rimligtvis finnas ett skäl till varför dessa kaffe och te drickande människorna tycker om dessa märkliga och vidriga drycker. Hur kan man frivilligt utsätta sig för att få kalla kårar och allmänt illamående när man får in vätskan i munnen? Beskare saker får man ju leta efter! En teori är förstås att de inte har det smakcentrat på tungan, fräts bort eller helt enkelt medfött utan. Kanske självspäckning? Hur som helst är det för mig helt obegripligt.

Igår tillbringades kvällen framför Ged Senki - Tales from Earthsea! Den nya ghibli studio filmen!! Samma människor som gjort bla Princess Mononoke, Kiki´s Delivery Service, Howls moving castle, My Neighbour Totoro, Grave of the fireflies och Spirited away.

Earthsea är bra men den lämnar att önska. Tyvärr. Filmmusiken är fantastisk, replikerna ganska bra, fantastiskt tecknat men de är också bäst! Men storyn hålle rinte riktigt. Den bär inte. Det känns hela tiden som ett intro, som om filmen inte riktigt kommer igång. Som man väntar på något och hoppas på mer. Och framförallt så känns det som manusförfattaren har massa mer content som han inte presenterar. Sitter inne med info som inte kommer fram och vi inte förstår för att vi inte sitter i hans hjärna. Synd. Men sevärd och vacker. Tyvärr inte en av dem bästa. Mina favoriter är helt klart Grave of the Fireflies och princess Mononoke även om det är hård, väldigt hård konkurans.

Helgens film: Tales of the Earthsea
Gårdagens filmiska högpunkt: Avsnitt 11 av Heroes! Mums!
Dagens bästa: Hembakta Scones med te och urmysigt sällskap

Det här har jag pratat om i evigheter. Skönt att det är fler som tänker som jag! Den kankse inte stämmer, teorin är säkert inte helt hållbar men den är en simpel och viktig poäng i debatten om klimatfrågan.

Träffade Kazai idag på eftermiddagen. Märklig känsla. Jag får inte längre kasta mig runt halsen och hångla på honom som jag gjort i nästan två år. Utan vi har repektabelt avstånd, pratar och skrattar gärna men det känns ändå som det ligger något allvarligt under ytan. Något obehagligt och sorligt, vilket också är sant. Saknar honom så otroligt mycket. Vi fikade och hamnade sedan på Hurry Curry för mat, deras vego alternativ är grymt godast! Yummi och mysigt. Även om det brukar vara lite kallt i lokalen så är det en av mina favoställen, hur fånigt det än låter. Men det är inte så pretto, inte så dyrt och bara hemtrevligt. Det är som att få bo på indiska i någon timma utan att behöva köpa alla prylar som man egentligen antagligen inte kommer att stå ut med i längden.

Idag har jag annars åter igen hållit på med gips, lera och ståltråd. Vi får väl se om jag blir klar i tid men antagligen inte. Men jag fick i alla fall ut min gjutning ur styckformen idag. Jippi! Det höll och det funkade. Alltid lika nervöst och två och en halv dags arbete ska bli bra i slutändan. Hoppade och tjöt av glädje när jag fick ut skulpturen ur formen. Nu gäller det bara att göra det egentliga arbetet, det här var ju bara ett sidospår. Naturligtvis. Ironi - nej tyvärr inte. Helt sant.

Jag kom även på igår att jag självklart måste ta med en clown i mitt tema. Är nämligen sjukligt rädd för clowner ända sen Stephan Kings "It". Horrible! Så obehaglig. Det blev inte bättre när jag försökte läsa boken för några år sen, klarade inte av att läsa klart. För läskigt.

Dagens klokaste tanke: Ha handskar på ig när du jobbar i ståltråd!
Dagens låt: Architecture In Helsinki - "Heart It Races"



Men när jag ståd på drottninggatan hör jag helt plötsligt Architecture in Helsinki - "Do the Whirlwind" och kan inte mostå att ta med den här också. De är båda jättesöta och feel good videos som låtar. Kan verkligen rekomendera det bandet. Enjoy!

När jag var på väg hem från skolan idag, redan kl sex på kvällen, råkade jag titta mig i en spegel och fick ett hysteriskt skrattanfall. Hela luggen var vit av gipset som jag grälat med hela dagen. Men just nu så tror jag att huvudet, innehållet och allt, också består av bara gips. Trött, tom och tung. Jag hade massa bra tankar att blogga om på vägen hem men som vanligt är de spårlöst försvunna när jag väl sätter mig ned. Som alltid. En vänlig lärare påpekade för mig att gips och liknande matrial fräter på händerna. Han hade rätt.

Dagens låt: Gogol Bordello - Sally
Dagens matrial: Gips och åter gips
Dagens Youtube: Bella Ciao - Modena City Ramblers

Gips gips?
Gips gips nicht.
Gips gips morgen?
Gips gips morgen.
Morgen!
Morgen!

(Måste läsas på tyska.)

Tillbaka i skolan igen. Var en märklige känsla imorse. Men dagen rullade på och jag blev mer och mer otolig på att få börja på projektet. Så senariot återupprepar sig, först i skolan och sist ut. Kom hem strax före 22 ikväll. Trött men nöjd. Imorron fortsätter det och jag har gips upp till öronen. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska hinna klart.

Distraheringen fortsätter. Hoppas jag aldrig kommer ifrån den. Men kreativiteten har äntligen lossnat och som bekant rinner den ur varje öppning när dammen brustit.

Dagens bok: Mirrormask. (Av ingen mindre än, ja du gissade det! Neil Gaiman. Om jag inte förstått det fel så har han skrivit ett filmmanus, som blev filmen Mirrormask som Dave McKean regiserade och även illustrerade boken, han och Neil har samarbetat många gånger med toppen resultat typ varje gång.)
Dagens matlagning: Pasta med Tomatsås, kikärtor och chaminjoner. Jag diggar att vara vego! Då lagar jag faktiskt maten =)
Dagens låt: Arcade Fire - Keep The Car Running

Mycket riktigt dog John Coffey inatt, usch. Hemskt. Fy fan för dödstraff!

Idag har Coraline låtit mig följa med henne genom den stora tunga dörren:. Beundrar verkligen henne, jag satt klistrad och rädd medans hon sa "I'm not frightened, I'm brave!". Såg precis att den håller på att fimlatiseras! Grymt, tänkte på det hela tiden när jag läste att det här skulle bli en bra film. Som de flesta av Neil Gaimans böcker. (Han den där favorit författaren). Och finns tydligen också som graphic novel! Men hur brorsan kunde säga att det här var en barnbok förstår jag inte, skrämde skiten ur mig. Vilket iofs kanske inte är så svårt när jag tänker efter. Men det var en bra, "ligga på soffan - dricka absurda mängder té - vägra bli förkyld - en dags bok".

"We have eyes and we have nerveses
We have tails, we have teeth,
You'll all get what you deserveses
When we rise from underneath"

Dags att välja ut nästa bok och sätta sig tillrätta i den varma röda soffan. Stearinljusen är redan tända och väntar på sällskap. Vilket värld kommer förföra mig härnäst?

Dagens nyttiga syssla: Tvätt
Dagens musik: Tystnad

Noch in dieser nacht würden sie John Coffey töten, wen ich dass nur verhindern könnte. Es zerbricht mein Herz lässt es zusammen mit meinen Tränen zu boden fallen in lauter kleinen teile.

Det går inte att läsa på tåget just nu, brytar bara ut i tårar. De får inte döda honom - snälla döda honom inte! Kinderna blir långsamt röda och kommer innan kvällen tar slut värka. Saltet sprider sin bekanta smak tillsammans med näsdukarna. En annan vän har också gjort sig påmind. Vet inte om jag tänker/hinner stänga ute "henom". Förkylning. Vill inte. Har inte tid. På måndag börjar skolan igen och jag har redan panik över hur jag ska hinna klart med projektet som är igång nu.

Nyårsnatten och veckan som gått mellan jul och fram till nu har bestått av väldigt mycket vänner, festande och party i störrsta allmänhet. Skönt att distrahera sig själv från den obehagliga sanningen. Även om jag vet att jag måste låta mig falla, måste våga ta steget och sörja så är jag än så länge för feg. Vill inte fastna där och inte hitta upp. Måste klamra mig fast vid falska leenden och "fake it ´til you make it" tanken. Bara ett litet tag till. Men om förkylningen verkligen slår rot kommer jag ialla fall inte kunna stå emot. Då står det självömkan i pannan på en och näsdukarna ligger alldeles för nära till hands. Hoppas jag hinner fly innan "hen" märker att jag stängt igen dörren. Våga vägra vara sjuk?

Dagens "förlåt mig" går till: Kazai
Dagens bok: The Green Mile
Dagens filmtips och boktips i ett: The Green Mile

Fan, hur gick det här till? Jag som brukar ha svårt att hålla mig vaken och titt som tätt proppa i mig koffeintabbletter? Varför kan inte jag somna? Andra natten i rad och jag börjar bli riktigt irriterad. Tankarna snurrar genom huvudet. Blandas med trötthet och allmän förvirring, förväntan, saknad.

Druktigt absurda mängder varm choklad med brorsan, lekt flyga drake "Lair" på hans nya PS3 (tror jag att det är iaf). Har alltid haft svårt för tv spel men det här var riktigt kul. Kunde inte hitta en sämre story däremot. Staden TM är anfallen av stora drakar som man ändast kan skillnad på från våra egna eftersom de skjuter blå bollar och inte eldbollar som vi gör. De vill nämligen åt våran grain, det vill säga säd. Och visst ska vi rädda lasten, ett stort fraktskepp som dras av ett djur som går långsamt genom floden och in till staden. Striden trappas upp och drakarna sätter in stora katapullter som de flyger in tillsammans med otaliga trupper UTANFÖR våran stadsmur, som de egentligen utan problem kan flyga över men nej! De tycker det är en alldeles rimlig idé att ställa sig framför muren och försöka bomba sönder den?!

Vet inte vad spelkreatörerna har tänkt eller snarare inte har tänkt men det var inte på berättelsen. Däremot var grafiken riktigt skysst, spelmotorn trevlig och styrningen även om den är lite svår otroligt rolig. Första gången jag testade giro och jo, jag är fast. Sjukt kul. Tur att jag har kastat ut tv, farligt att fastna för dyra leksaker.

Chokladen var fresten riktigt riktigt god. Vi fick ett infall och gjorde den själv, köpte fin choklad som maldes ned och smälte i den varma mjölken. 2 st 1 l koppar! En med mörk apelsinchoklasmak och en med vaniljvitchoklad. Mums!

Jag har blivit en av dem, de som jag alltid i allra störrsta hemlighet har beundrat. Sådär på håll utan att de något har fått märka. Jag har blivit en av dem utan att jag märkt det, utan att jag förståd vad det var jag gav mig in på. Eller visste jag det? Strävade jag dit hela tiden men hittade först nu problemet, det som stod mellan mig och dem? Jag har verkligen aldrig förstått hur de har kunnat sitta i timtal helt fängslade i böcker, koncentrerat och med en varm kopp te (som saknta kallnat utan att de lagt märkte till det). Men nu är jag en av dem. Nu sitter även jag där, uppkrupen i min röda soffa, insvept i en filt, en mugg med varmt Nyponté (som är det ända té jag har lyckats lära mig att tycka om) och myser med en bok i famnen. Läser koncentrerat varje mening, sänker musiken så att den inte stör eller låter det vara helt tyst. I flera timmar. Kan längta efter det.

Jag har blivit en av dem som faktiskt avslutar böcker som de påbörjat inom rimlig tid. Tillochmed slukar dem när jag får dagar över. Lediga stunder. Problemet hätte TV. Lösningen var mycket enklare än jag trott, att kasta ut den. Och förvånat inser jag nu att det faktikst hjälpte, att jag nog var långt mycket mer beroende av den onda tingesten än vad jag velat erkänna. Men nu, nu är jag en av dem!

Dagens bok: The Green Mile på tyska och upptäckten att brorsan är lika galen i Neil Gaiman som jag.
Dagens tår: När jag försunken i The Green Mile läser hur Mr Jingels, den lilla musen, blir ihjäl stampad av Percy. Satt på tunnelbanan och snyftade trots att jag vet hur det hela slutar.

"Under åren 2002-2006 har Sverige betalat ut 945 000 euro till personer som exporterat levande nötkreatur till andra länder. Det måste bli ett slut på detta! EU-bidragen leder bara till att djur tvingas att transporteras långt och de utsätts för ökat lidande. Regeringen måste se till att EU-bidragen avvecklas."
Från djurens rätts sida. hur kan någon försvara sitt köttätande är för mig ett mysterium.

Har hämtat ut mer "Books of Magic" av Neil Gaiman idag. Skön vinterläsning. Och plöjingen för att lyckas läsa allt denna man har skrivit fortsätter. Sovit och slöat alldeles för mycket men kvällen spenderades inne i stan i sällskap av Kazai. Det kanske inte var en bra idé att träffas men vi råkade hamna på en spontan "icke" date. Kokoy har möjligtvis den bästa maten ever, förutom sushi så finns det massor av andra spännande japanska rätter och mängder av vego alternativ. De gör till o med sin egen tofu! Hur folk kan sakna kött när det finns sån här mat kommer för evigt vara ett mysterium för mig.

Sen blev det bio - Guldkompassen. Riktigt söt film som vinner mest på den underbara sagostunden och de sjukt bra animationerna. Djuren är hur söta som helst och jag är helt kär. Replikerna är tyvärr lite konstrade och även om storyn håller så faller den aningen platt ibland. Men kämpa på, värd att se på bio och mer sagor till folket!

Har fallit offer för synden och faktiskt köpt två julklappar, väl behövda och tankfulla. Även fått väldigt uppskattade klappar av Kazai idag. Överaskande perfekta! Tack ännu en gång, ska njuta av teater i vår! Det finaste man kan ge en annan människa är upplevelser.

Saknar redan skolan även om sova var riktigt skönt. Går upp halv sju i vanliga fall... När jag läste runt på Gaimans sida så hittade jag den här i en av hand blogginlägg. Vem vet, kanske storebrorsan till Nanowo och Kaminari? Hur som är den jättesöt och jag är riktigt nöjd med att naturen fortsätter att överaska oss. Ska tydligen vara den störrsta råttan, fem gånger större än våra stadsråttor och totalt orädd.

Dagens film: Guldkompassen
Dagens låt: Muse - Map of the problematiuqe

12 timmar i skolan. Jösses, kom innan läraren och gick strax före nio på kvällen. Helt slutkörd men samtidigt vill inte hjärnan lägga av. Högvarv. Kreativitet. Galna ideer som min kropp inte pallar med men huvet vägrar acceptera. Dricker te och försöker få ögonen att förstå att de vill blunda.

Vi har haft skulptur de senaste veckorna, det bästa hittils i konstväg jag har satt tänderna i. Trivs oerhört bra. Och utan den extremt stimulerende skolan så tror jag inte att jag hade orkat vara utan Kazai. Kreativiteten lindrar, vilket gör mig ännu mer rädd för jullovet. Idag var sista dagen , eller i alla fall sista lektionerna innan nästa termin. Men jag har redan kollat upp och visst har skolan öppet även under lovet, som en duktig plugghäst?

Enligt mina hörlurar så hade jag lera i öronen idag. Nåja, det är väl inget ovanligt . Har alltid på mig morsans gamla sjuksysterkläning, som har blivit målarrock för några år sen varje dag i skolan. Ser ut som fan med fläckar framförallt i nacken då jag en gång trodde det skulle vara bra att färga håret när jag hade den på mig men är nu ett effektivt sätt för mig att kunna leka mer.

Louise Bourgeois är kaxig och grymt tant och dessutom min nya favokonstnär. Såg en kortfilm om henne idag, vilken jävla brud! Löst citat: "jag har mina minnen, och jag försöker bli av med dem". Hon hade satt olika skulpturer som är en del av den tiden, en del av minnerna i små glasburar/rum. Där är minnerna fångade/bevarade och framförallt så har hon genom det bearbetat dem och kan nu lägga dem åt sidan.

Dagens låt: Covenant - Ritual Noise
Dagens konstnärer: Odd Nerdrum och Louise Bourgeois
Dagens bild: Min skåpsutställning. Samma mask som vid fotoprojektet men i ett nytt, kanske ännu mer obehagligt kontext. Temat vi hade valt var inuti och självklart är frågorna många - vad är egentligen inuti? När har vi kommit inuti? vad finns innanför det...? Och så vidare. De andra eleverna skåp hade små "söta" minivärldar medans jag visade den här. Luddet hänger ned från inuti den ståltrådsmasken och droppar ned i en pöl på botten.
(Luddet är för övrigt från brorsans matta som jag blev helt förtjust i och tvingade honom att spara - jag vill ha mer!)

Kanske är det för det bästa? De svåra besluten vi tar. Är det från magen? Är det rätt? Frågorna plågar mig/oss/vi. Förrvirad står jag ensam kvar. Men jag vet att det finns en framtid för den som kämpar. För det vi vet är rätt och för oss om vi bara vill. Men inte nu. Inte här. Sorgen sköljer över mig igen. Så trött på att vara förvirrad och trasig. Tränger bort tårarna och försöker stiga in i dansmolnet som kommer omsluta mig inatt. Hedeligt supande mot ont?

Nätterna är ändå värst. Fast den här veckan har jag mestadels varit fjättrad vid sängen och livrädd för att äta. Japp, magsjukan har härjat även hos mig. Urk. Inget jag rekomenderar. Framförallt inte när skolan känns jäkligt viktig. Gick nog dit för tidigt, framförallt utan mat i magen, sjuk sen igen. Fan. Men Kazai, trots att vi inte borde ses, kom hit igår och matade mig med potatismos, kramar och desperate housewives. Bästa botemedlet för en ensam isobelll. När han åkte idag dog en del inom mig.

Dagens humortips: Fråga Anders & Måns
Dagens låt: VNV Nation - Beloved

Det vita pappret är min fiende, skrattar åt mig, skriker "fyll mig om du vågar!!" men för ett krig mellan mig och mitt redskap. "Rör mig inte, Du vet aldrig var du ska börja, du kan inte avsluta en linje, är så osäker, vågar inte ta i, vet inte vart du slutar, håller aldrig vad du lovar..." ect. Skriker åt mig. Äter mitt självförtroende.

Hånar mig, får mig att tvivla. Aggresiv vita sticket i ögonen. Motarbetar mina stråk, mina taffliga försök att fylla det. Första bladet i verje nytt block är alltid det värsta, ofta lämnar jag dem tomma. Förlorar kampen. Klarar inte av pressen. Det vita pappret vinner. Ångesten över vad som alltid ska bli första intrycket av mitt block är för stor och kväver min kreativitet.

Kriget mot den tomma ytan. Det här fortsätter även i inredningen, mönsterskapande broderier och tatueringar. De negativa formernas kamp om existensberetigande. Ska de få vinna? Vem har egentligen rätt? Fanstasin dör om vi övergöder den och ger all fakta. Tar bort det som bildas mellan raderna. Men om ytan bara är tom, vad är då inne i oss?

Håller just nu på att traggla mig igenom allt som Neil Gaiman någonsin har skrivit. Jag kan bara säga Fantastiskt! Vilket underbart språk och sjukt coola bilder jag får i huvet. Och om inte det räcker till så har jag nu upptäckt de mysiga Graphic novels han har skrivit. Death är helt klart min favo, alla kategorier någonsin. Fullkomligen lyser. Bokat Sandman på serieteket och hoppas på att få träffa henne igen.

För den oinsatte så är Death en ganska tuff gothtjej med skysst humor och ett jobb att göra, hon är döden. Men tar inte sitt jobb på allt för stort allvar ibland och hennes lekfulla sätt gör att folket hon möter i böckerna lär sig uppskatta livet. Hon är där för oss alla och vill bara väl, typ i alla fall. Jag kan inte säga mer än att jag är kär.

Perfekt mysläsning med ett glas vin uppkrupen i soffan, eller vart man än befinner sig då hans ord fängslar en bort ifrån verkligheten och in i hans fantasi.

Senaste veckans "bravader" har mest beståt av sprit. På hedeligt festvis. Klassfest med julmaskerad på onsdag som slutade i studiebesök på både cafe opera och Wightroom på Sturepland för min del. Kom hem till att väckaklockorna tjöt och tänkte i mitt stilla sinne att bara några timmars sömn, skulle gå till skolan efter lunch. Men nästa gång jag vaknade fick jag en chock. Messade Kazai och frågade om tiden stämmde, och ja. Displayens röda siffror lös 21:35! Jösses, men jag lyckades i alla fall sova igenom den annars planerade baksmällan. Den hade varit skoningslös.

Maskeradtemat var också sjukt kul, jag var utklädd till julskinka och hade veganinfo på tröjan - bland annat att 18% av växthusgasutsläppen kommer ifrån köttindistrin, hur mycket vatten de olika sorters grödor vs. kött kräver och att markåtgången för en köttätare mosvarar 10-12 veganer. Väckte intressanta debatter och Djurens rätt foldrarna com jag delade ut gjorde nog budskapet ganska tydligt, om inte annat var det sjukt kul att gå omkring i en grismask. Bilden är taget av en klasskompis - jag är en stolt julskinka som inte vill ligga på ditt julbord!

På fredag var det dags igen. En fördelsedagsfest med roliga impro lekar (tänk teaterlekar typ). Lördag sov jag nästan bort men kvällen avslutades med en trevlig drinkmaraton hos Ale över något för allvarliga politik disskusioner för den mägden promille i blodet. Och, nej jag är inte alkeholist bara livsnjutare?!

Förra helgen var väl minst lika vild? På söndag hade GoGol Bordello spelning med förbandet La Phaze. Grym konsert och jävligt mycket röj, vid ett tillfälle blev det till och med slagsmål. Mindre roligt. Svettigt och fullt med energi. På måndagen den 3/12 var det dags för Säkert (vars sångeska är Hello Saferide) på cirkus. Riktigt bra det också även om jag i hemlighet egentligen var där för att se mitt nya favoband, Detektivbyrån.



Dagens låt: Björk - Play Dead
Lördagens godaste drink: Päron Tequila (Tack Ale för den trevliga introduktionen!)

Och paniken infinner sig. Inte för att uppgifterna inte är klara, proven måste bli pluggade till eller julpaniken tagit över. Nej, det är för att hur ska jag klara mig utan min skola över hela den förbannade julen. Den kommersiella högtiden jag lärt mig att avsky. När jag vaknar på morronen är det ända jag tänker på att komma så snabbt som möjligt till skolan igen. Rent logiskt sett så borde jag haft idétorka för länge sen men det känns som min kreativitet äntligen tar revanch och ger mig massor mer att göra. Kan inte sluta skapa. Kan inte stänga av min högra hjärnhalva.

Det händer att jag stannar mitt på stan för att teckna ned en idé. Mitt anteckningsblock är fyllt med skisser istället för ord, och de säger mycket mer än ord någonsin kan. Sista veckan har varit helt otrolig. Bara jag får skulptera så kommer jag att bli en lyckligare människa. Tuff vecka med sjukt rolig. Viktig.


Sista månaden har varit ganska omtumlande i stort. Maskspel och Conspirare har varit sjuk kul även om jag inte haft så mycket tid för det som jag velat. Morsan mår bättre och är äntligen hemma igen. Men mest av allt har skolan tagit över mitt liv vilket är helt underbart. Jag ställer mig gärna till skaran med plugghästar, ända skillnaden är att jag inte skriver mina anteckningar.

Dagens lajv: Kollegielajvet
Dagens musik: GoGo Bordello - Konsert imorron!
Dagens aj!: Kazais rygg som pajat för gott??
(Fotografi på ett av mina projekt, en mask i ståltråd som jag använde under just fotokursen)

Mamma mår inte bra. Orolig som fan, vad gör man när ens mammor inte mår bra? Hur är man inte orolig hela tiden. Det var länge sen jag kallade henne för det, "mamma". Men ikväll grät jag, lipade på riktigt och sa bara det ordet. Märkligt att känna sig så liten igen och bara längta med allt vad man har och äger efter hennes famn. Första impulsen var att rusa hem, sätta sig i bilen och köra ned till småland för att plåstra om henne. Men chock nummer två var inte långt borta, Seppel har ju blivit stulen. Utbränd. Mitt av från morfar, min älskade bil. Som hade sin största uppgift att skjutsa ned mig till morsan när hon vad sjuk.

Fick meddelandet efter att jag satte på mobilen igen efter bion. Hade spontandate med Kazai, middag på Hurry Curry och Stardust. Fantastisk film, inte bättre än boken men fan nära nog. Saligt glad när jag kom ut från bion.

Dagens låt: Freak Kitchen - paperdance (en annan låt med dem, Nobody´s Laughing)
Dagens päron: Min Mamma
Dagens lilleborsa: Emil, killen på bilden.

Sorry morsan, var inte meningen att vara hård. Här är en lite ursäkt, videon med Emil. Såhär fånig är min lilleborsa, enjoy! Och för alla som inte känner till historien så är alltså Emil morsans hund och han älskar att sjunga. Nej, vi plågar honom inte! I bakgrunden hörs Nine Inch Nails - That´s what I get. Hittade seriöst en live inspelning från 90 talet, jösses det var länge sen Trent såg ut sådär. Men han är fortfarande het som fan och våran alldeles egna husgud.

Lever fortfarande på minnen från helgen och ser förväntansfullt på Vändpunkter som är nästa lajv i ordningen. Sanningen om Marika har premiär den 28/10 och jag är hur nyfiken som helst på reaktionerna. Jag hoppas verkligen folk letar efter henne, sökandet är redan igång. Vad vill ni?

Dagens låt: Gute Nacht, Friederike!
Dagens film: 21 Grams
Dagens youtube är till Christopher Walkens ära, denna legend som lärt oss dricka Cava:
"Cava in the morning, you drink it like this.. Just like Christopher Walken always just to tell us!"
(That is all I have to say)

Ursäkta boomen utav länkar idag, sånt som händer när man vill visa vad man pratar om?

Mission fullfilled! Den perfekta varma chokladen är hittad! Oxfam Fairtrade - Bio choco drink heter den. Helt grym, avnjuts bäst med soyamjölk och en filt i soffan. Dämpad belysning och snälla ord gör upplevelsen ännu bättre.

isobellls enkla 20 stegs bruksamvisning för chokladdrickandet:
1. Köp choco drink och alpro soya mjölk
2. Värm mjölken i en kopp två minuter i valfri micro
3. Ta ut koppen ur micron
4. Bränn dig inte på koppen
5. Skölj händerna i kallt vatten för att motverka blåsorna
6. Stå med fingrarna i kallt vatten i ca 5 minuter
7. Mjölken har hunnit kallna, det är safe att röra vid koppen
8. Ta ut paketet med choco drink
9. Öppna paketet försiktigt utan att nysa
10. Ta tre teskedar choco drink pulver i koppen
11. Rör runt i koppen med en tesked
12. Värm de underkylda händerna på koppen
13. Tänd stearinljus
14. Hitta en stor filt att sitta under
15. Be en vän* säga snälla ord
16. Tänd en rökelse
17. Stäng av omvärlden
18. Säkerställ startfunktionaliteten
19. Placera dig i lämplig sittställning på soffa, fotölj eller säng
20. Inmundiga nu den varma chokladen och njut!

* Om en vän inte finns i närheten
- Ring någon, lägg mobilen med högtalarfunktion brevid dig
- Sätt på TVn på ett snällt program
- Spela upp en youtube med mysfaktor

Dagens låt: Silverchair - Straight lines
Dagens tanke: Vi borde avskaffa hösten

Grymt borta i huvudet fortfarande efter helgens lajv. Hade väldigt roligt som Isabelle Hannus, personalchef på AssetBrand. En obehaglig person med svårt att visa känslor, vilket var väldigt knepigt att spela men en rolig utmaning.

Helgen tillbringades alltså på ett kryssningsfartyg till Tallinn men tillhörande stadsvandring och Galleribesök som jag inte kunde låta bli. Säkert tio stycken blev det. Nöjd.

Måndag morron startades av en konsthistorialektion med konstkritikern Jessica Kempe. Hon hade bra argumentationer även om de möjligtvis var något förvirrande uttryckta men såpass självklara att alla borde förstått men de var inte fallet. Föreläsningen idag så även förra måndagen handlade till stor del om att det bara finns en människoras och att vi egentligen inte har en hudfärg eftersom färg inte finns. Mycket filosofisk emellanåt men viktig. Det riktigt riktigt obegagliga var att folk inte fattade det här. De trodde på fullaste allvar att det fanns fler raser, att generna skilde sig åt och var annorlunda. Något som sjävklart inte är fallet. Blev så förbannad och häpen. 2007 och folk har fortfarande inte fattat. Är det möjligt? Är vi som pluggar konst inte emot normen och brottas med samhällsfrågor? Eller är det min naiva vanföreställning av verkligenheten. Ett litet hopp?

Massor snurrar fortfarande omkring efter lajvet. Har sällan spottat så mycket vansiniga meningar utan relevans eller innebörd, i alla fall inte någon som jag förståd. Hoppas att jag hängde med i snacket hursom. Det var grymt svårt. Isabelle bjöd på många skumma situatuioner. Ganska många obehagliga sånna. Inklämnd på lunchen mittemot exet och grälandes om jobbprestationer, utskällning av VDn mitt i natten för underminerande av Regionalchefen (exet Måns Brenner), dumpande/dumpad av Sebastian Svensson, frågorna om hur avklädd man kan vara på dansgolvet (jag hade skjorta, byxor och högklackat - tillknäppt), avskedande av Peter Kovac.

Lösa citat från lajvet:

Isabelle till Josef när jag springer efter Peter Kovac som är ledsen:
"Ur min väg, du vet inte din position!"

Sebastian Svensson:
"jag gillar dig men..."
Isabelle går iväg.
Senare på kvällen försöker hon förklara att det är hon som dumpat honom. När han frågar henne vad hon vill säger Isabelle
"jag vet vad jag vill men inte om det är med Philip på måndag eller Jonas på onsdag..."

Isabelle:
"Jobbet slutar inte bara för att klockan säger det!"

"Vi måste se till personalens nutidkompetens och inte vad de har i sitt CV."

Måns Brenner på dansgolvet till Isabelle. De har haft ögonkontakt ett bra tag, sedan dansat allt närmare och står nu tätt tätt, nästan alldeles för nära:
Måns: "Vad gör du med mig?"
Isabelle: "Vad?"
Måns: "Vad vill du egentligen?"
Isabelle: "Vad vill du?"
Måns: "hur påverkar det här min karriär?"
Isabelle blir förbannad gör "Talk to the hand cause the face wont litsen" och går med ilskna steg därifrån.

Många arbetsmöten och jobbinterjuver senare så slutar fredagkvällen på dansgolvet --> baren --> efterfest i hytten. Där det på något märkligt sätt vid kl 2 på natten övergår till sanning och konke. Mycket bissart. Lördagen spenderades i Tallinn med tillhörade arbetsmöten, lunchgräl, galleribesök och "nej jag råkade inte precis nudda din hand" - flirt med ekonomiassistenten. Även Richard Hanson blev involverad på ett hörn, mycket märkligt. Isabelle avskydde honom som pesten men efter ett tag var han en av dem få som lyssnade, fattade vad det handlade om och visste alla ledningshemligheter. 3 timmar sömn per natt eftersom jag på något mystiskt sätt hade fått väckningsansvaret och vägrade gå o lägga mig tidigt bara pga det.

Isabelles avslutningscitat till Helena Brinkensthål och Ann-Charlotte Järnliden:
"Tejer, I´m all in!"
Senare på kvällen ångrar hon sig ialla fall och med störrsta sannolikhet kommer hon bli omplacerad på TerraFirma istället för AssetBrand där hon nu jobbar, om det innebär en likvädig lön. Företaget med tjejerna kanske blir ett hobbyprojekt? Sebastian var nog bara en harmlös flört och rädslan för att bli bränd igen, som efter Måns, är alldeles för stor. Hade ögonkontakt under stora delar av lajvet, grymt spel som betydde såväl "kom hit och knulla" som "jag kommer att döda dig långsamt s du hinner lida!".

Bästa avrollningen ever var hursomhelst när jag och aka. Måns Brenner efter lajvet dansade till fånga nittiotals hits med gryma moves. Helt skumt och jävligt skoj. Teaterimprobisarrdans. Energiboost och sjukt roligt. Tack!

Dagens känsla: Disorienterad jetlad och postlajv.
Helgens Stad: Tallinn!!!
Dagens Youtube fick jag tips om på dansgolvet ombord av aka. Anders Råge med offlajv: