isobelll - with 3 l

If you are wondering I'm in blog mode. Thoughts keep spinning around and this is how I best get rid of them, getting them on "paper". And the English part, well I figured that it was time to start if I'm gonna move abroad. And now my non Swedish friends can read what I'm all about, or just my crazy thoughts.

So as I ran back to school after a way to long lunch I stepped by the grocery store. As I was gazing into thin air my eyes started folowing a movement, without me noticing. Before it was to late and I realized that I was starring into some ones eyes. And the peculiar part is that I couldn't stop. And he looked really nice, actually cute. So I continued on letting my rest on this nice looking young man. And he looked back, quite happy about my accidental staring. We kept eye contact for a while and turned around to have a better view a couple of times and as I left the store I felt my confidence raise and peered back into the windows. He was standing to still to look like he didn't care and I didn't want to leave. But still, I flirted once more and will keep this little memory as my own, without having it tainted of bad conversation. A huge thank you goes out to the complete stranger making my afternoon a hole loot better.

Having tea with a friend and continuing on to the next one is a really god investment when the last week has been a one huge nightmare place to be in. So as I'm sitting here at M's computer while he's serving me with way to much good tasting things like drinks and proper food I'm quite ok again. And not sleeping more than 3 hour last night proves itself to be a great decision, no brain activity today at all. Nothing, pure silence. Or almost. And the spring time feelings thingy has almost no room to play in my basically numb thoughts. Blissful Silence.

Best person to spend a hole evening with today: M
Best song of the evening: Thermostatic

Something strange happened to me as I ran home at lunchtime to do errands and drop off some artwork. As I walked down the street with the increasingly heavy concrete block in my arms I saw a familiar face that I Couldn't identify. He looked lonely and sort of "bum-like". Immediately I stared into the ground but then changed my mind. All these people were walking past him as is he was invisible to them and I don't want to be that sort of person. I want to see people, acknowledge their existence. He couldn't have been much older than me and had yellow tainted skin, rough cloths and a torn up look to him. I gave him a friendly smile and he came up to me.

The conversation went something like this:
"Wanna grab a cup of coffee some day? If you don't have a boyfriend that is...?"
Me: "Uhm, well..." Stumbling for words, feeling more uncomfortable but still unable to let my consciousness go away. "No, I don't have a boyfriend" (As that would have mattered I asked myself) "but I don't have a lot of time".

He grabbed his cell phone and quickly took my number. I would have never ever given it to anybody on the street but this was different. Strange. He said his name and if he could call me this weekend. "Uhm, sure. I don't know if I will have the time but you can always try." And then I ran off. I felt the shoulder bag eating into my muscles and the heavy concrete block in my arms as I thought to myself that most of the people walking have a heart much colder then the piece of art I was carrying. That the concrete is a lot softer to touch and work with, to handle and love then those passing me by. It felt like I was in a game, but then again. It's life at hole a game? And we should play the hand that is given to us. Getting totally philosophical and reminding myself of Cat's words from yesterdays late night chat about accepting what life as it is.

Frightened and Fighting against the cold city where everyone is afraid of each other. And knowing that I am or could become more like them. Wanting to see "Stockholm underground" as Gaiman would have said in "Neverwhere".

I fantasized about running your head into a brick wall and letting the splash of blood wash away my tears so you could never hurt anyone again. These words ran over and over in my head this morning. I didn't want to go to bed last night and slept barely 3 hours. But without having nightmares. Yay me?!

Song/video of the day: Leo Nordwall - It could have happened today (Interacting Arts)

Just ran past my X, the one that got violent, and couldn't get away fast enough. With my heart panting I shut the door behind me and all the bad memories made me paralyzed with fear.

Another lousy day is hopefully soon over. Will I ever be able to let this go? When will I be able to see him without having nightmares?

Kazai was or is a real idiot. He "accidently" texted me instead of his new girlfriend a message with the feeling like "I wanna fuck you so much!". Thanks a hole bunch, just because I'm almost over you it doesn't necessarily mean that I need to know your intimate details with your partners.

Current song: Nine Inch Nails - Fragile

So Killing all the bubbles might actually be working. Not as well as I hoped it will, but it's a start. The meeting yesterday went ok, or no. I felt really uncomfortable but at least now it's over and I didn't run away without closure.

But before that I went to the doctors or more specificity the dietician office. They were suppose to help me with getting a good diet that my body and brain could accept. Vego and everything. But no. Instead I only got to hear that as a vego you can't get enough protein and she said that is most likely comes from my muscles. So I will get even weaker and be really tired all of the time. Ok, thats me but there has to be some other way!

The conversation went something like this:
Dietician: "So you wont eat meat?"
Me: "No, I belive it's one of the roots to all evil and its rather nasty for the environment"
Dietician: "... but you can eat eggs?"
Me: "Uhm, the chicken industry is horrible if you haven't noticed...?"
Dietician: " But what about fish or do you feel sorry for them as well??"
Me: "The have a spine, they feel pain!"
Dietician: "But could you drink 2 liters of milk every day?"
Me: "I try not to use dairy products in those quantities and soya milk is quite expansive."
Dietician: "If you get injured you wont heal with your diet, you do know that?"

To prove her point I guess, I again overslept this morning. I just didn't realize that the irritating noise was my alarm going off trying desperately to wake me up.

Nanowo, my pet rat, is still alive but barely. Sometimes he is up and about, not being quite the same as before but still. Walking slowly around at the bottom of his big cage and at other times he doesn't even react when I start petting him. I think he has gone blind or had a stroke or something. He is not himself anymore and I don't know what to do. I just miss him and hate seeing him this way. Kaminari on the other hand is growing bigger and stronger by the minute. Running around and being all cuddly.

Current trak: Silence with a taint of pretty irritating noise coming from the computer

Trying to get pop every last one of them. Want the friendship but nothing more. My fluffy feeling just turned sour as I knew it would. And I don't even care if he/she feels the same way about me or not, I don't think I even wanna know. All I want is to be friends. I really really don't need a complicated thingy in my life. I have to concentrate on school, art and myself.

Hmm, getting quite personal now but what the hell. Two positive things is that I think I'm finally over Kazai, more or less any way. Hopefully those feeling wont come back. And that I lost my apatite and that of course resolutes in losing wight. And thats always positive.

Tonight there is one more of the dreaded Sverok moments, then its finally over. I'm out and I don't ever have to go back, or at least I hope so. Hopefully I get to keep the friends I've made without have the organization in the middle of it all.

Today is just one of those days I think, where the sun doesn't bother to shine and everything is quite gray. Just hoping it will all go away. Getting irritated at everyone and everything. And of course just be course that I bump into just about everything, almost tripping over an old fellow while missing my train. Not being able to focus. Killing the bubbles.

The other day I heard that my little apartment, my shoe box is to clean. It makes people feel uncomfortable. I'm quite impressed and surprise that is all tidy but never thought about that. Well maybe this is me. Chaos in my head and a pretty clean place, of course with way to much stuff and all artsy. But it's just fine if your place it's, I don't care.

Song playing right now: Massive Attack - Unfinished Sympathy

So I have come to understand that making new friends is not that difficult at all. Look interested, preferably be interested, in what they think and want to be when they grow up. But now comes the hard part, to actually become a ongoing part of their life. To be recognized as one of the obvious people to contact on a routine basis. And to know who they really are. Making them wanting to know more about you, hoping they might care about what you think about when you stair into thin air. Not to tell them to much of your secrets at once or ever in fact, not to make your old life apart of your knew one. And the hardest part of them all, making them feel comfortable about telling you their thoughts while gazing at the horizon and sharing their secrets.

Every new friendship makes me feel all bubbely inside and hoping for more. Well not every time but the people I really want to make part of my every day life. Making me obnoxiously interested in what they think about. And I'm always curious about were their thoughts go when we talk, hug or just sit together in total silence. It almost feels like when you are in love. Or sometimes thats what happened and hopefully it goes away and replaces that feeling with a close friendship. Course the absolutely last thing I need now is to fall in love, to have my thoughts be all tangled up in false hope and daydreaming about the last smile I got. And of course wondering why they smiled at you.

Sunday was spent in a tea marathon with people like that, making me feel all good inside but hopelessly self conscious. Hopefully this will all go away but the new found friendships becoming a part of my every day life.

Song of the day: Blink 182 - Roller Coaster

So now its my turn to explain all these theories about how pillows should react and look like. I think its pretty simple. Every time I sleep over at a friends house or a motel I always have to get in to a big fight about the pillow. Almost no one notices it which is good. But still its there. These pillows need surgery and they don't even know it! My pillows at home are well behaved. As they were created they got their pillowcase and look hard and long at the pillow factory. And they decided that they didn't want to get their stomachs slit open and filled with all kinds of cotton. So they quietly went passed the plant and got to my place where I have made them a promise. As long as they stay here they never have to be slit open or listen to the other pillows talking behind there back. Pillows are suppose to look at the pillow factory and decide that its not a good idea to go inside.

Now I finally live in my shoe box. That is what it looks like any ways. Its small but comfy and I like it. The moving process to an astonishing 11 days! And then of course some work before that as well. But now its done. Just have a few more boxes and things laying around the place but otherwise I am all settled in. But my head still can't really get it jet. It's still a but strange. And why not, I have been living in my old place for the last five and a half years.

If you're moving please clean up your place behind you. We cleaned and cleaned and lots more cleaning until I left my old place but the guy how lived here before me didn't think it was such a big deal. So here we go again!

But it was a really great feeling when I joined the subway family, as a proud member, and got on the train to school. It takes about half as long to get to school and the timetable is a lot kinder if I should miss a train.

I still can't understand how anyone can defend eating meat. And how people who know better can not try to at least educate the rest. Why are we all just turning our backs and hoping that the meat industry will just go on and we would know nothing about it? The reaction when they showed the sick sheep didn't take to long and I think it would be the same with the meat industry but no one wants to listen. It's to hard and to disgusting. Well it you are a meat eater the least I expect of you is to know where your food comes from. So here you go! Or click on the link.

For the last couple of days me and Kazai have been on and of fighting or just nagging each other and for the first time since we broke up it feels really good that we're not together anymore. He has really changed and I'm finally free from the responsibility I felt when we were a couple. I want to stay the very best of friends but I don't have to pick up the pieces of me when he runs into another huge problem and I cast aside everything that I'm to help him. Honest but true. And I do hope you, Kazai, don't hate me for it.

http://www.meat.org/index-2.asp?c=MYMabhbs08

Most embarrassing moment of yesterday: When I actually felt that the line in Blink 182s song "I miss you" really fit into my life and thoughts.
"Don't waste your time on me your already the voice inside my head, I miss you"
Horrible but true. And no, you don't know who you are.

The Science of Tea

The other day a something odd happened to me. I was delivering goods to Cat, very secret and cool stuff.

I should have guessed when I went inside what was going to happened. The bohemian place with its own soundtrack and cool art should have been a dead give away but I stayed cool and didn't see it coming before it was to late.

"Would you like a cup of tea?"

Feeling awkward and staring down at my feet I tried to answer as I always do anticipating the same response as usual.

"Well, I could try but... Uhm. There is only one flavor of tea that doesn't make me sick and I left it at home."

He looks at me and started, as I knew he would, try to explain The Science of Tea and how I must have been drinking the wrong kind all along. Sure, I will give it a try.

The can he pulled out didn't smell to bad and it actually didn't give me shivers down my spine. Rooibos is not actual tea he explained and I didn't even bother telling him that I tried that stuff before and it didn't work. In the spirit of the moment, or just because its almost a must if you live in a cool and bohemian place like that, Cat started to fix with the water pipe. The music bounced of the walls and fell into warm red-pink-yellow polls beneath my feet. (I see music and hear pics).

I got more and more nervous about the tea thing. Would it be another one of these awkward moments when I take a sip, work hard to swallow and try to nicely put it down and get so involved in the conversation that the other person forgets about it?

Moment of truth. I took a careful sniff and expected it to make my stomach turn. The tea flavor of Tea is horrible. How anybody can enjoy it is still a mystery to me. I put the cup against my lips and closed my eyes. And then it happened. A real miracle! It tasted good, it really did! The warm rose-flavored smoke and lovely tea made me smile even more. So thanks Cat, if now you could only remember the name of the tea.

Person of the day: Cat
The song of the day: Nine Inch Nails - Vessel

Såhär ser det ut när flyttkaoset fortsätter och det känns som om det bara blir värre. Inget ljus på horisonten. Eftersom man river ut mer och mer prylar ur skåp och skrymslen så blir ju högarna aldrig mindre. Och min älskade lilla Doris ska få ett nytt hem. Hon som varit en så trogen vän i alla de här åren. (Doris är min diskmaskin).

Idag har jag mest stått och sett förvirrad ut. Vilken pryl ska i vilken kartong? Vad är värt att spara, vad är värt att spara i Småland hos morsan? Vad är säljbart? Hämtat stor bil med dragkrok som vi ska köra ned till småland imorron. Tack till Kazais päron!

Dagens musik: K-Pist på hög volym

Har äntligen äntligen fått min efterlängtade kamera tillbaka eller jag fick hämta ut en ny. Vilket var jättebra eftersom den är lite bättre och i en läcker röd färg.

Vet ni hur jobbigt det är att fixa pass? Urjobbigt! I alla fall om man är tysk medborgare. Tror de behöver papper från allt jag har någonsin gjort. I Tyskland har man inte personnummer så man måste intyga på massor av andra blanketter att jag faktiskt är jag. Plus att med de nya biometriska passen så måste man lämna fingeravtryck, läskigt!

Sjukt irriterad ännu en gång på det svenska hyrsystemet. Måste nu betala två st dubbelhyror för att ingen vill flytta in här innan, trots att nästa hyresgäst bor inom samma bostadsbolag. Blä! Någon som vill spontan sponsra mig med tio papp?

3 dagar har nu gått av det totala kaoset och snart borde vi se golvytan igen. Har dragit ut allt ur tre frod.
Note to self: Skaffa inte frodsutrymmen!

Min älskade lilla Nanowo börjar gå mot sitt slut. Han ligger bara och sover, myser och blir pysslad på. Han orkar inte ens klättre upp i sin hängmatta eller gräla om maten med Kaminari. På ett sätt vill jag verkligen att han ska leva länge länge till, självklart men om han måste dö (vilket tyvärr alla måste någon gång) så vill jag att han gör det hos mig. Hos sin mamma. Försöker bära omkring honom och ha honom nära mig så mycket jag bara kan. Men det är jobbigt att var tionde minut kasta in en lång blick i buren och leta efter hans små andetag. Älskade lilla vän... (det är jag och Nanowo på bilden)

Dagens låt: Prodigy - Smack my bitch up

Jag och Annika pratar om Pervasive spel i P3 imorse. Oändligt nervöst men spännande =) Lyssna och slå inte ihjäl mig för de kanske något snabba och flumiga pratet. (Bilden är tagen från spelet prosopopeia.)

Äntligen är det över! Nästan i alla fall, rent praktiskt borde det värsta vara över. Sverok tiden lider mot sitt defenitiva slut. Är så sjukligt trött på det hela. På det sista mötet, efter en riktigt jobbig dag, blev jag personligt påhoppad för min dåliga närvaro under året bland annat. Och ja, jag har knappt varit där men mitt liv råkade komma i vägen och dessutom dog mitt egagemang när det visat sig att sverok inte står för de värderingar jag gör. Att jag kämpat för något som inte förbundet vill. Då har jag inget där att söka och framförallt inte när min framtid tog långt mycket mer plats än jag hade väntat mig.

En av gårdagens bästa stunder var att gå på spontan promenad med Cat och hamna på lekplatser. Den vid rådmansgatan har ett astufft interaktivt datorspel med rutor som var alldeles för avancerat för oss men vansinigt cyberpunk coolt. Rekomenderas. Men det toppades av Hagaparkens nya klätternät. Var som ett gigantiskt spindelnät med hög skrattfaktor. Den sköna röda belysningen och lagom kallt klart väder. =)

Påföljande fest var över förväntan. Var löjligt stålt över de chokladpralinerna jag hade bakat och gett till värden. Kom hem då väckaklockan redan stod på hög volym och det är alltid ett bra tecken på en skön kväll med nya bekantskaper.

Just i skrivandets stund måste jag som stolt "mamma" berätta att en av mina råttor precis har lagt sig rakt på den andra i ena hörnet av buren. Visst brukar de ligga i en salig röra i deras hängmatta men det här var något jag inte sett förut, fräckt men ser vansinigt mysigt ut. Är på sjukt bra humör överhuvetaget och hoppas att bakfylleångestens land aldrig hämtar in mig i dess famn. Morsan är på väg hit och denna vecka består av kaos städa, packa, sälja, myrorna, renovering och sist men inte minst flytt. Öppna händer är välkommna!

Igår sålde jag så äntligen min säng, och en bunt andra prylar. Blandade känslor. Sängen har betytt mycket för mig. Varit min tröst och mer än bara en säng, låter säkert fånigt men jag har alltid varit löjligt stolt över mina 180x200 cm av pure mys. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra i den nya lägenheten. Antingen tar jag med mig soffan och sover på den tills jag hittar något mer stabilt eller så gör jag som nu och blåser upp min lyxiga luftmadrass. Den var faktiskt mycket bekvämare än jag minns den och bara 20 cm mindre än min säng.

Underlig känsla överhuvetaget att se sitt hem lösas upp i bestånds delar och förstå att saker inte har ett sentimentalt värde bara för att man haft dem länge. Att det är så obegripligt skönt att bara låta saker gå. Rensa för glatta livet och se leenden på andras läppar när de får/köper saker billigt av mig. Ända riktiga problemet är nog att göra sig av med allt skrot som har "potentialitet" för olika konstprojekt som snurrar i huvet och jag inte riktigt vet om de någonsin blir verklighet. Hamsterns tid har kommit till sitt slut.

Nya Zeeland är fortfarande ett orosmoln. Skolan har sagt ja via mail men jag väntar fortfarande på de officiella papperna ska gå igenom. Nervöst. Tänk om de ändrar sig. Tänk om jag sedan inte kommer in på någon av skolorna när vill för Bachelor programet? Tänk om jag inte har råd? Vad vill jag ha med mig i sånt fall? Och hur mycket kommer jag sakna vänner och Sverige? (Läs Stockholm). Mest men kanske märkligast är att jag är orolig för att det inte finns lajv där, garanterat inte på det utvecklade planet som här men jag har väl inget val, måste få ihop folk där och lära dem. Är beroende.

Blandade känslor, obeskrivlig lycka (och nervosistet om det går igenom) för min dröm som jag haft så länge. Overkligt, händer det här verkligen? Jag kommer sakna de meningslösa sms krigen med Kazai, de söta blickarna från vänner jag trodde jag aldrig skulle kunna få, mina älskade råttor och självklart mamma. Rädd. Kommer jag klara mig? Och samtidigt vet jag att jag måste. Det här är det jag egentligen vill, trots allt tvivel som nu uppstår. Det är det här jag kämpat så länge för.

Nya favorätten: Varm rotfrukts sallad med fetaost och gröna bönor.
Dagens citat, som jag minns det: "Jag är så trött på att teoriern är så teoretisk." Kitty och jag på väg till lekparken.
Bästa lekplats: Hagaparkens nya klätterställningar, sjukt kul!
Dagens musik: Anthony - Cripple and the starfish (Tack E för att du löste mysteriet med den vackra mansrösten i Björks - Dull flame of desire)

Nu äntligen äntligen har betongkursen börjat och en ny utmaning står och knackar på dörren. Vet ännu inte vad jag ska göra för projekt men tankarna snurrar för fullt. Ett orerhört mångsidit matrial som kan användas på många fler sätt än jag tidigare har trott. Och det är mycket äldre än vad man kan tänka sig. Redan för ca 5600 år f.kr. så har visste det hur skulle lägga betonggolv. Men som vanligt glömde vi hur man skulle använda det och återupptäcktes igen vid indutrialiseringen.

Ett liknande blad visade våran underbara lärare att hon hade gjort i sommras. Jag vill också kunna!

Dagens matrial: Betong
Dagens låt: Freak Kitchen - Chest Pain

Idag hade jag den inte helt klara presentationen av Dave McKean. Läskigt men tryggt i klassen i alla fall. Men jag vill veta mer om honom, den sortens konst och allt som hör därtill. Hittade en kortfilm som han gjort och är djupt fastinerad.



Annars har dagen gått sådär. Varit grymt trött. På lunchen sprang jag för att låna några illutrerade serier med Dave McKean men serieteket hade stängt. När jag kom tillbaka till skolan startade lektionen en kvart tidigare än planerat. Stress. Ingen mat, allt gick snett och jag var mest superirriterad. Men efter lite användning av stress färdigheter så lyckades jag med resovisningen.

Dagens mellis (sällan jag äter mellis): keso med banan. Gott!
Note to self: Serieteket och annat som hör till kultur har alltid stäng på måndagar.

Måndagar är nu nästan lika illa rankade som söndagar på min lista. Det värsta är att jag nog inte ens kan skylla på mitt favorit hat objekt, den blåa sektorn. Dagarna skulle nog vara jobbiga i vilket fall som helst. Men då skulle man få titta på konst de andra dagarna i alla fall vilket är omöjligt för en student.

Överlevde Valentines day trots att det är slut mellan mig och Kazai. Fast jag tillbringade kvällen med honom. Precis som vi alltid gör, äta gott och glo på film till vin. Tradition. Men mysigt och bra. Vill inte ge upp det, vill inte ge upp bästisen. Även om det fortfarande är märkligt och jobbigt stundtals.

Festat och dansat mest hela helgen vilket nog inte alls var bra retrospektivt. Inte för att det inte var kul och bra utan för att jag nu sitter med läxor som jag antagligen inte kommer hinna klart med. Smärre panik och skuldkänslor.

Flashmob är något otroligt coolt och roligt. Och i lördags var det dags för Stockholm. På centralstation kl 15.45 stannade livet för ca 80-100 pers (tror jag att det var?) och vi frös fast i tiden för ca 3 minuter. Reaktionerna var underliga men tyvärr är man så inne i sitt att man inte kan se så mycket. hoppas att det kommer upp en video om hur det såg ut. Hur nyfiken som helst. För er som inte vet vad Flashmob så finns det en video nedan från Grand central Freeze. Samma sak som vi gjorde igår men något coolare. Imroveverywhere som är en grupp människor (någon form av gatukomiker/konstnärer tror jag) började med det här för några år sen i USA. Härligt att det spritt sig. Kolla gärna in fler av deras aktioner och andras flashmobs på Youtube. Jag en underhållande timme idag när jag glode igenom en del av matrialet.

Dagen borde även innehållit stora mängder tee, ett varmt bad med politiskt tidning i famnen, popcorn plus Greys Anatomy och målning av naglarna. Istället vet jag inte riktigt vart dagen tog vägen, glott på Greys Anatomy utan popcorn och gjort läxor alldeles för sent. Långt ifrån klar. Ståltråden tog slut och jag får improvisera vilt vilket antagligen är bättre eftersom det blir mer i stilen som konstnären, Dave McKean, som ska inspirera mig idag gör men det är väldigt mycket läskigare. Och Nej bakfylleångesten har inget att göra med något som hände utan den bara finns där vilket är en märklig konsekvens. En sån brukar jag inte få, bara hört talas om den. Eller så "missdiagnostiserar" jag den och det rör sig om vanlig Söndagsångest. Något som drabbar männskligheten alldeles för ofta, minst en gång i veckan faktiskt.

Lunchdemo är något jag kan rekomendera. Du hittar lite tid på din lunch efter att du blivit tipsad om en demonstration och gör lite samhällsnytta. Det gör att man känner sig lite bättre till mods vid läggdags. På alla hjärtans dag demade Rättvisepartiet Socialisterna på Mynttorget för könsneutralt äktenskap. Mycket bra tema att ta upp just den dagen. Jag håller inte helt med allt i deras politik men uppmuntrar alltid politisk aktion på rätt sida moralen.

Sen känner jag mig oerhört nöjd och självgod eftersom jag visste att jag hade rätt. Hatar Olympiska spelen, oerhört olämpligt att kasta så mycket pengar i vattnet för lite sport som blir hypat över alla gränser. Det handlar inte längre om bra friskkamp och få länder att skaka händer utan rest kommersiellt jippo. Nu har jag fått det svart på vitt att OS är något av de vidrigaste eventen som finns. Kina tänker skita i all etiket och moral för att leka vädergudar på OS den här gången. Skjuta molnen som är regnfylla med farliga kemikalier som inte alls har ute i naturen att söka bara för att några företag ska tjäna mer pengar och en hel värld sitta klistrad vid sin TV istället för att själva röra på sig? NEJ TACK! Att man överhuvetaget har ansett sig behöva använda dessa metoder vid andra tillfällen är vidrigt. Varför ska vi alltid behandla symptomen istället för orsaken? Om vi tog bättre hand om jorden skulle det här aldrig behöva hända, och det kommer bara göra saken värre!

Dagens låt: Morsans nya musik! Keep on going!
Dagens tema: Omotiverad bakfylleångest som leder till mindre läxor.

Visuell komunikations läxa. Budskap om miljö/kimat till riktad målgrupp. Det här är mitt resultat. Är och ser jättelätt ut. Bilden är lånad från www.istockphoto.com. Citatet är lånat från filmen nedan, där han har lånat det i sin tur från någon annan. Jösses. Mer arbete med andra läxor. Koncentrations svårigheter.

Dagens låt: Architecture in Helsinki - Debbie

Igår grälade jag hårt och länge med kameraföretaget, verkstaden och försäkringsbolaget. Idag ringde de mig igen och samma problem som igår hade hänt igen, försäkringen gällde inte. Men det gör den visst. Efter ytterligare ett par utskällningar, runt kopplingar och annat så sa det till slut att jag kommer att få hämta ut en ny kamera ifrån, och lyssna på det här, Siba. Va? Vänta nu? Jag ska hämta ut en ny kamera från Siba när den är köpt på Radars.se? Varför har jag väntat sen oktober på fel företag? Eller nej, jag ger upp. Jag får en ny kamera och orkar inte tjaffsa mer. Vill bara varna för Solid försäkringar, Radars.se och Siba.

En flyttbesiktning gjordes imorse på min lägenhet, ganska rimliga kostnader blir det för förslitningsskaorna. Hade verkligen ingen aning vad de skulle gå på och jag var livrädd för siffrorna. Eftersom jag och Xet hade kommit överens om att han skulle betala hälften, så messade jag honom men blev uppriktigt häpen när han frivilligt utan mer tjat svarade strax efter och frågade efter mitt kontonummer. Det finns hopp! Det är för övrigt samma X som jag skrev om i inlägget "X" för några dagar sen.

Klassen var helt plötsligt rörande överens idag. Vi har länge varit på drift ifrån varandra och jag känner väl inte att jag har så mycket gemensamt med många där. Sorligt men sant. Är återigen något av en outsider, någon som inte riktigt passar in men jag har vant mig. Det är ok. Idag stod vi enade. Men sorligt att det ska vara för att vi ger kritik till skolan. De håller inte vad de lovat, lektionerna är inte det vi behöver eller betalat för. Ialla fall inte alla. Det finns lärare och timmar som är fantastiska. Andra är inte det. Så är det väl överallt antar jag men här betalar vi pengar, mycket pengar för våran tid där.

Jag tänker kämpa vidare ändå. Vill göra det här för min egen del. Även om det är svårt just nu att koncentrera sig. Oron för pengar gör mig nästintill förlamad och för första gången på länge orkar inte inspirationen fram till händerna även om den finns där. Måste lära mig mer. Kroki lektionerna är mitt störrsta problem just nu, att få ned 3D till 2D är helt omöjligt. Det har varit funkis tidigare men fastnat totalt nu. Så om någon vet en bra kroki kurs, med billig avgift, så tipsa gärna! (Kroki är snabbskiss ofta med kol av en naken modell, det är inte jag som ritat bilden). Efterlyser konstruktiv kritik och pedagogik!

Har fortfarande saker kvar som jag måste bli av med, bland annat ett köksbord med åtta stolar och en stor dubbelsäng. Någon som vill ha? Eller kanske ett par vinterdäck? Hittat saker längst inne i gömmorna som jag försöker ge bort till folk nu, jag behöver dem inte längre och om jag lyckats glömma att de existerar så kommer jag inte behöva dem i framtiden heller. Har längtat efter att få bli kvitt alla prylar men inte vågat ta steget förens jag måste. Befriande. De äger snart inte mig längre utan jag dem.

Allt pappersarbetet tar tid, jag är hela tiden beroende av folk och de vill inte alltid arbeta så fort som jag vill.

Dagens filosofiska stund: jag har länge vetat att jag ser bilder när jag lyssnar på musik och hör bilder men aldrig vetat mer. Kan inte förklara vad det är jag ser eller hör oftast heller. Går inte. Märkt att rytm är något viktigt, något jag fastnar för i vad som helst. Musik, doft, känsla, konst, dans (självklart), smak. Antagligen inget ovandligt. När jag målar blir jag ofta frustrerad eftersom den färgen jag vill ha inte finns, alltså inte på tub utan den färgen finns inte i verkligheten bara i mitt huvud. När jag lyssnar på musik så tror jag att jag ser mer former och just den här färgen, eller färgerna än något annat. Ialla fall just nu. Fast det här är säkert fullkomligen ointressant! ;p

Dagens citat: "American note to myself number One.. Airplanes only take your body places. Your brain ha to catch up on its own."
ur "Books of Magic"

Dagens "musik": Mikrostanien

Saker jag inte förstår:

1. Pälskragar på jackor, totalt onödigt djurlidande!!
2. Mjukisbyxor på respektabla människor utomhus
3. Radars.se - de är den dummaste internetbutiken jag någonsin stött på. Hopplöst!
4. Rökning, framförallt runt omkring mig
5. SLs klockor och tidtagning (Stockholms Lokaltrafik)
   
6. När städat är tillräckligt städat

Note to self: Ring jobbiga internetföretag minst tre gånger per dag och tjata av deras öron, de kan nämligen inte sköta sig själva.

Övrigt så är livet just nu mest fyllt med pengaångest av grymma höjder. Flytt. Nya Zeeland. Pappersprylar som måste fyllas i. Massvis med myndigheter, företag, försäkringsprylar som alla krånglar samtidigt.

Veckans låt: Björk - The dull flame in your eays
Dagens låt: Shout Out Louds - tonight I have to leave it

Filmen är lång men sevärd. Hur borde vi förändra våran syn på kreativitet och interlligens plus många andra riktigt kloka tankar. Och jag skiter i om det är reklam med!



Dagens två citat:
"If a man speaks his mind in a forest and no woman hears him is he still wrong?"

"If all the insects would to disappear from the earth within 50 years all life on earth would end. If all humans being would disappear from the earth within 50 years all forms of life on earth would flourish."

Gårdagen var verkligen helt surealistisk. Känns fortfarande som om jag drömmer. Var på Kilroy idag och pysslade med pappersarbetet som ska skickas till NMIT, min nya skola. Tankar på vad jag ska ha med mig, levnadsomkostnader, tekniklösningar och självklart pengar till allt ploppar upp i tid och otid. Även tankar på flytten om drygt en månad. Säg till om du vill köpa en jättestor säng, TV eller köksbord med åtta stålar tex!